Tidigare har det här berättats om att Partille kommun har haft planer på att förvandla den trevliga gångstigen Stans väg till ett cykelstråk och en 2,5 meter bred grusväg. Sedan länge finns det en grusväg söder om Sörlyckan, det är en timmerväg som Göteborgs stad lät bygga efter att de köpt markerna under mellankrigstiden. Den sträckan är bara delvis den gamla Stans väg – men det tycks beslutsfattarna i Partille inte känna till!
Nu har alltså grävskoporna gett sig in i Delsjö- och Kåsjöområdets centrala del för att enligt Partille kommun utveckla Stans väg till nytt rekreationsstråk. Större delen av sträckan skall dessutom förses med belysning, visserligen låga stolpar, men det är ändå något som inte är önskvärt för de som söker naturupplevelser.
– Vi vill öka framkomligheten för fler genom att knyta ihop de två kommundelarna via denna genväg. Utvecklingen ligger i linje med Partille kommuns vision att vara en långsiktigt hållbar kommun och vårt arbete att ge Partilleborna en bra livsmiljö, säger projektledare Bojan Delipara. (Partille.se)
Språkbruket är oroväckande. När företrädare för kommuner uttrycker att de vill knyta ihop två kommundelar så innebär det i praktiken att de vill skapa ett trafikstråk – inte naturupplevelser. Är det så att Partille vill inleda exploateringen av området med denna led för cyklister (kommer säkert att bli även eldrivna fordon och vem tror att mopeder och fyrhjulingar kommer att stoppas av lite skyltning…) Olyckligtvis har Länsstyrelsen gett sitt tillstånd till detta ingrepp invid naturreservatet, de har endast stoppat belysningsstolparna på en kort sträcka. Genom detta ingrepp försvårar Partille alla tankar på att utöka naturskyddsområdet mot öster och dessutom förstör kommunen för alla som njutit av naturen till fots i denna del av området. Detta projekt har inte skapats av naturälskare utan av personer med långt framskriden naturfobi.
Men det är inte omöjligt att i framtiden ta bort denna onödiga trafikled och andra breda grusvägar i området, grävskoporna kan användas även till detta. Återskapandet av trevliga stigar anpassade för människor, inte fordon, det är så man utvecklar ett naturområde.
För att i någon mån bevara åtminstone minnet av Stans väg gav jag mig ut med kamera för att dokumentera hela sträckan från Sörlyckan till Öjersjö. Filmen är lite över 3 minuter lång och är till större delen filmad i 10x gånghastighet. Där ingreppet och förstörelsen av vägen har inletts är farten sänkt något för att visa förändringen.
