Året var 1859 när äkta paret Helge Christiansson och hans hustru Annika Christiansdotter lämnade sitt gamla hem på Tjörn för att ta över arrendet av torpet Sjöbo under gården Kärralund i Örgryte socken. Torpets stuga finns ännu kvar men är sedan slutet av 1860-talet flyttad från sin ursprungliga plats närmare Stora Delsjön. Det ovanliga med Helge är att det går att knyta hans ankomst till Sjöbo med en muntlig tradition som nedtecknades av den hembygdsintresserade läkaren Stenström under början av 1900-talet. I hembygdsboken ”Örgryte genom tiderna” återgav han berättelsen om mötet mellan den stränga husbonden och den upproriske torparen.

”Isaac Claessons regemente på Kärralunds gård är väl inte alldeles glömt. Han var en gammal tvärvigg, myndig och sträng, och kom han i sällskap med sin stora hund, var det nog ingen på gården som vågade mucka mot husbonn’. Det finns ännu historier i svang om hans nappatag. Bland andra hade Claesson en torpare, kommen från Tjörn. Denne hade på något sätt brustit i sina skyldigheter och Claesson beslöt, att han skulle lära honom mores. På förhand hade han sagt till husfolket, att om de fine höra något oväsen från Claes-sons kammare, så skulle de inte bry sig om saken. Torparen kom in, men när han förstod, vad det gällde, gav han sig till att springa runt i kammaren, hoppa över möblerna, och stack sig undan mellan bord och stolar, och Claesson andfådd efter med käppen så gott, han orkade. Hur det var, så blev Claesson trött av kapplöpningen och satte sig. Nu sätta vi oss och vila ett grand, sa’ Claesson, så ska’ du få mer sedan. Torparen satte sig också, men när Claesson efter en stund hämtat sig och ville ta itu med husagan, så inföll torparen på sin bredaste Tjörnbodialekt: ne, nu e de jag som slår. Claes-son gav hals, men på grund av hans förut givna order, kom ingen honom till undsättning. Claesson fick efter den betan en sådan respekt för sin torpare, att han aldrig mer vågade säga ett knyst till honom och än mindre säga upp honom från kontraktet”.(Stenström del II s. 111-112)

Helge var vid denna tid den enda torparen från Tjörn vid Kärralund (enligt Örgryte kyrkoarkiv), det förefaller därför högst sannolikt att det var Helge som var torparen i Stenströms skildring. Om det hela stämmer är givetvis omöjligt att veta eftersom det gått minst 50 år mellan att händelsen utspelade sig och den tidpunkt då Stenström nedtecknade den.

Helge avled på torpet Sjöbo 1869. Genom bouppteckningen som upprättades får vi en möjlighet att blicka in i hur torpet Sjöbo. Johannes Kristiansson ägodelar var inte många med nutida mått mätt men han var en ganska välbeställd torpare. Han hade inte några skulder. Johannes var klädd i en rock, ett par byxor och någon av sina fyra skjortor samt en av sina västar. På huvudet bar han en hatt eller en mössa och på fötterna satt ett par stövlar. Det fanns inte någon större möjlighet till variation.

När Johannes gjorde sina dagsverken tog han med sig sina verktyg som bestod av hackor, spade, yxa och såg. Anna Britta använde dagligen torpets båda vattenspänner med tillhörande ok. I huset fanns två sängar, en soffa, tre stolar och ett bord. På väggen hängde ett väggur. Johannes och Anna Britta hade två järngrytor och en stekpanna till sin matlagning. Maten åt de sedan på lertallrikar. I köket fanns även en kaffekittel. Kaffet drack de i porslinskoppar, vi får också veta genom bouppteckningen att de använde grädde i kaffet då det finns en gräddsnipa noterad. Den enda litteraturen i hemmet var bibeln samt två testamenten. Det var en ganska normal uppsättning för ett torparhem vid denna tid.

I torpet Sjöbos ladugård, som låg framför den ännu bevarade stugan, hade torparfamiljen tre kor, en vit, en grå och en röd samt fem hönor. Det var ganska många kor jämfört med de andra torpen i området där det oftast brukar finnas endast en. (FII a: 31, nr 8)

Helge och Annikas stuga finns ännu kvar och är ett av de få husen i området som ännu är bebott.

Här vid det tidigare vattenverket låg Sjöbotorpet när Helge och Annika kom till sin stuga. Foto: Per Hallén 2017.

Referenser

Arkiv

Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg

Örgryte kyrkoarkiv,

A I:15 (1866-1871)

Sävedals häradsrätts arkiv
F II a:31 (1864-1869)

Litteratur

Stenström, F. Örgryte genom tiderna. Del I-II. Göteborg 1920-24.