Området begränsas i N av bebyggelsen vid Puketorp och söderut av område 7. I Ö-V riktning sträcker det sig från område 9-10 till Stora Getryggen i område 7.
Sprickdalstopografin är mindre väl utbildad än i område 7 S därom. Sänkor med varierande riktning och oregelbundna platålika bergknallar dominerar. De senare har i många fall branta sidor. Särskilt markant är detta N om Blacktjärn, där ett par mycket höga och mäktiga, nästan lodräta klippväggar finns utbildade. Berggrundsmorfologin är inte så starkt strukturpräglad som i område 7.
Det kala berget spelar något mindre roll än i föregående område. Sänkor och nedre delen av sluttningar, särskilt flackare sådana, har i allmänhet ett inte obetydligt jordlager. Ett tunt morän-täcke finns även i viss utsträckning uppe på platåerna. På de lägsta nivåerna finns lera, som i allmänhet är överlagrad av torvjordar. De största ytorna intas av svallad morän och svallgrus, som i ett par vägskärningar visade sig vara relativt välsorterad men hade för liten mäktighet för att vara brytvärd. Kalt berg och i någon mån osvallad morän dominerar på högre nivåer. Myrarna på lägre nivåer är påverkade av skogsdikningar, medan de hydrologiska förhållandena på högre nivåer är helt opåverkade av mänskliga ingrepp. I området ligger den naturskönt i en markerad sprickdal belägna och lättillgängliga Blacktjärn.
Vegetationen präglas inom särskilt den SO delen av skogsbruket. Trädskiktet består här av yngre till äldre rena tallbestånd, förmodligen anlagda genom sådd. Inom övervägande delen av området är dock blandskog med tall, björk och asp som dominanter den vanligaste be- ståndsbilden. Markvegetationen domineras av ris, ljung och lingonris inom torrare partier och blåbärsris på friskare marker. På bergknallarnas krön dominerar kalt berg och ljungmark med björk-aspsly.
Myrar finns av olika slag. De dikade fattigkärren på lägre nivåer har ofta en vegetation, som domineras av pors och blåtåtel, medan på högre nivåer små tuvdunsmossar är vanligast. Blacktjärn har relativt humöst vatten och sanka stränder. Den omges av dikade sankmarker och ung lövskog (björk, al, asp, ek, oxel m. m.).
Genom sitt läge och sin vegetation är området av betydelse för älg- och rådjursstammarna i Delsjöreservatet.
Området utgör på grund av sin belägenhet dels en buffert mellan bebyggelsen i Puke- torp och naturvårdsområdena 7 och 9 men även en nödvändig sammanbindning mellan de nämnda mer höglänta områdena. Även om området i och för sig är av mindre naturvetenskapligt intresse än de kringliggande, är det genom sitt läge av största värde. Delsjöområdets största tillgång torde nämligen vara det stora sammanhängande naturområde, som sträcker sig från Kåsjön till Skatås. Område 8 ligger i centrum av detta helt oexploaterade grönområde. Det är lättillgängligt och nyttjas redan nu som strövområde i betydande utsträckning. För att områdena 7 och 9 inte skall mista sin nuvarande värdefulla karaktär, är det nödvändigt, att särskilt den Ö delen av område 8 inte kommer att utnyttjas alltför intensivt t. ex. genom lokalisering av anläggningar dit. Både det rika djurlivet och miljön som helhet skulle bli lidande. Eventuella anläggningar bör läggas vid områdesgränsen NNV om Blacktjärn.
Inom områdets V del tilldrar sig Blacktjärn och branterna på bergsryggen N därom störst intresse. Från nämnda bergsrygg är utsikten hänförande i flera väderstreck. Bl. a. på grund av de uppseendeväckande branterna måste denna bergsrygg anses vara av värde både från natursynpunkt och rekreationssynpunkt. Den är en av de bäst utbildade av sitt slag i Delsjöområdet och är dessutom mycket lättillgänglig.
Genom området går en för allmänheten förbjuden sämre bilväg, som slutar vid Ugglemossens N del. Den bör inte öppnas och nya vägar bör inte anläggas.
På områdets lägre nivåer bedrivs ”ekonomiskt” skogsbruk, som satt sin prägel på naturen. Inga starkare skäl synes tala mot skogsbruk även i framtiden, om rimlig hänsyn tages till områdets användning som strövområde. Inga ytterligare dikningar bör få ske och inte heller bör skogsbruket utvidgas till högre belägna områden.
Den planerade motorvägen kommer att skära genom området och helt spoliera dess Ö delar. Som tidigare nämnts utgör emellertid avskärningen av förbindelsen mellan område 7 och de Ö därom belägna delarna ett ännu allvarligare ingrepp.
Större delen av området har förts till klass C, dess nordvästligaste del till klass D och höjdryggen vid Blacktjärn till klass B.
Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969
Bilden i sidhuvudet visar Blacktjärn 2019, foto: Per Hallén