Idag är det dags för sommarens första ”utflyktsmål” och den första färden skall gå till områdes södra del och Svenstorp, även kallat Ulvekulan. Det är en mycket vacker plats men dessvärre ligger den nära motorvägen och är därmed drabbad av kraftiga ljudstörningar. Om du inte har ont av detta vägljud rekommenderar jag att du packar din matsäck och går på upptäcktsfärd till platsen för detta torp där du också hittar spåren efter den äldsta föregångaren till Riksväg 40.

Det finns två vägar att välja på för att enklast promenera till lämningarna efter torpet. Väster om tomten finns en ridväg som ansluter till en tunnel under motorvägen. Om du kommer denna väg viker du av från ridvägen strax innan tunneln och går österut på en mindre stig som går mycket nära viltstängslet. Det går även utmärkt att komma till området österifrån på de små, och betydligt trevligare, stigarna som sträcker sig hela vägen bort mot Delsjökärr.

Parallellt med motorvägen kan du följa den urspunglaga vägen till Borås. Där är det uppenbart vilken kraft det finns i naturen att återetablera sig i ett område som under århundraden använts till väg.

Kartan från år 1852 visar Svenstorpet med dess grannfastighet Båtmanstorpet Svedsmossen, även kallat Tulletorpet.

Det var på uppdrag av Råda kyrka som torpet byggdes någon gång mellan 1796 och 1812. Husets första torpare var Sven Nilsson, han levde här tillsammans med sin hustru Inga och sonen Anders. Det är inte någon djärv gissning att det var torpare Sven som gav torpet dess officiella namn Svenstorpet. Men som rubriken på dagens inlägg berättar kallades torpet ibland för Ulvekulan. Ortnamnsforskningen anser att kula i detta fall betyder en rundaktig förhöjning, något som skulle kunna passa in på platsen.[1] Men det är mer troligt är att Ulvekulan var en förvrängning av Ulvekullen som var namnet på bergen strax öster om torpet.

Sven blev hastigt sjuk och avled av feber 1813 och utan man tvingades hustrun Inga lämna torpet tillsammans med sin son. Ny torpare blev Lars Ahlbom tillsammans med hustrun Anna Ersdotter men det var inte någon ung och kraftfull torpare som anlände, i husförhörslängderna beskrivs Lars som gammal och orkeslös. Trots hans svaghet bodde paret kvar på torpet fram till 1821. Deras efterträdare Börge Ågre, född 1786, däremot blev en långvarig invånare. Börge var gift med Maja Lisa Olsdotter och de hade fem barn tillsammans. Den 12 februari år 1846 avled Börge men änkan Maja Lisa fik trots allt stanna kvar i huset tillsammans med sina barn. Den äldste av sönerna Carl Magnus Börjesson tog år 1861 över torpet tillsammans med sin hustru Fredrika Larsdotter samt deras tre barn. Den 10 februari år 1871 avled Carl Magnus och Fredrika blev ensam på torpet tillsammans med barnen. Hon stannade kvar till slutet av 1800-talet.[2]

Packa nu ryggsäcken och bege dig mot Ulvekulan!

Lämningarna efter torpet Ulvekulan är tydliga för besökaren. Foto: Per Hallén.

Källor

Lantmäterimyndighetens arkiv
14-RÅD-32 Laga skifte år 1852

Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg

Råda, Husförhörslängder
AI:1 – AI:9 (1792-1894)

Litteratur

Lindroth, H. Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän II. Ortnamnen på Göteborgs stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg. Utgiven i 3 häften 1925, 1927, 1929.

Noter

[1] Lindroth, H. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus  län III. Ortnamnen i Askims härad och Mölndals stad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckning  ar. s. 117, Lindroth 1927 s. 82.

[2] Råda socken, AI:1-AI:9