”För att Delsjöområdet skall behålla sitt nuvarande värde och motsvara alla de mångskiftande krav som ställs, är det av stor vikt att skötseln utformas på lämpligaste sätt. I resp. områdesbeskrivning finns vissa uttalanden i skötselfrågor varför nedanstående får utgöra en sammanfattning. I stora drag kan man säga att ett områdes skötsel blir beroende av de naturliga förutsättningarna och användningsformen. Av de naturliga förutsättningarna är det i huvudsak vegetationen och då främst trädskiktet man har möjlighet att påverka. Först måste dock konstateras att varje ingrepp i naturen, även om det verkar begränsat, får konsekvenser i flera led, som man inte alltid kan överblicka. En uttunning av trädskiktet medför t. ex. bland annat en förändrad sammansättning av markvegetationen. Man måste komma ihåg att ett ingrepp i för människan positiv riktning i ett avseende ofta får icke önskvärda konsekvenser i ett annat.
Då det gäller skötseln av trädskiktet (skogen) har det i den allmänna miljödebatten piskats upp ett obefogat granhat bland allmänheten. Många sätter numera likhetstecken mellan god naturvård och förekomsten av lövskog. Detta är en alltför stark generalisering. Visserligen har lövskogen från miljösynpunkt vissa fördelar framför granskogen, men inom ett område som detta bör man eftersträva största möjliga variation och därför bör både löv- och barrskogar förekomma. En ren barrskog har nackdelen av att ge ett mörkt intryck under sommaren medan den kala lövskogen är föga attraktiv under vintern. Genom att kombinera barr- och lövträd på lämpligt sätt kan därför rätt mycket vinnas. Blandskogen ger sommartid ett ljust intryck tack vare lövträden och behåller den gröna färgen under vintern med hjälp av barrträden. I Delsjöområdet leder en naturlig beskogning i stor utsträckning till en blandskog av tall och diverse lövträd, som syns vara tilltalande från de flesta synpunkter, och enligt vår mening bör gynnas inom större delen av området.
Genom att sköta skogen så att den skiktar sig, d. v. s. att även smärre träd lämnas kvar vid gallring, kan man inom områden, som blir mycket utnyttjade, få en naturlig och tilltalande visuell och akustisk avskärmning och därigenom få området att ”rymma mer besökare” utan att det verkar överfullt.
Då Delsjöområdet är mycket kuperat, kommer träden ofta att bilda siluetter på höjder. På grund av det ofta ringa jordjupet och den relativt knappa tillgången på åtkomligt vatten, kommer tallen med tiden att dominera i dessa lägen. Detta är en stor fördel eftersom den som regel utgör en mycket vacker siluett (exempel tallarna på Stora Torps tånges yttersta spets). På de mer eller mindre färska brandfälten, där beskogning pågår, tar björken och i viss mån även aspen (som dock ofta hålls tillbaka av viltbetningen) initiativet, medan tallen följer strax efter. På dessa brandfält har man på grund av rikligt och varierande trädslagsmaterial möjligheter att i framtiden skapa önskvärd beståndstyp.
På de av oss som naturområden markerade arealerna bör tills vidare inga skötselingrepp företas. Naturen bör här så långt möjligt få utvecklas fritt. Dock kan skötselingrepp bli nödvändiga inom större eller mindre delar i framtiden, för att förhindra en fullständig igenväxning. Inom delar av vissa strövområden (t. ex. 5, 6, 8 och 13) bedrivs idag ett mera traditionellt skogsbruk. För Delsjöområdets allsidighets skull bör detta ske även i fortsättningen. Inom sportområdena bör skötselingripandena mest ha karaktären av parkvård, d. v. s. uppkivstning av träd, risrensning m. m. Det naturliga utgångsmaterialet är av sådan kvalitet, att det som regel kan användas. Inom intensivområdena, där naturen kommer att bli mer eller mindre starkt omvandlad, måste man artificiellt tillskapa en ”naturtyp” som svarar mot de speciella kraven. Då det gäller markvegetationen bör denna särskilt uppmärksammas inom områden, där an- vändningstrycket är hårt. Man bör försöka att tillskapa ett vegetationstäcke av sådan sammansättning att det tål slitage utan att se nedslitet ut. Att sträva efter att behålla ett naturligt men sämre hållbart vegetationstäcke är helt missriktat.
Viktiga skötselåtgärder inom ett friluftsområde är upphuggning av utsiktspunkter, utglesning av trädridåer vid sjöar m. m. De smärre öppna ängar och lyckor, som finns inom området, bör även i fortsättningen hållas öppna. Detta sker lämpligen genom slätter. Marken blir härigenom mera inbjudande för besökare, och höet användbart för viltutfordring.
För att möjliggöra ett rikt djurliv inom området är det angeläget att all jakt, oavsett markägarekategori, upphör. Eventuell avskjutning bör endast ske när särskilda skäl talar härför och då under samordnade former. Jakten, särskilt som den f. n. bedrives inom vissa delar, är en stor olägenhet för områdets utnyttjande som friluftsområde, särskilt under älgjaktstiden. Ökade insatser i form av vinterutfordring av viltet bör leda till större stammar och till att den besökande allmänheten får flera tillfällen att iaktta djuren. Nuvarande fiskevårdsåtgärder torde för en tid framåt vara tillräckliga. Att fiskevattnen fyller en stor funktion framgår av att cirka 20 fiskare dagligen utnyttjar Göteborgs stads kortfiskevatten.
Den allra viktigaste åtgärden är slutligen att ett kontinuerligt renhållningsarbete sker inom alla de delar av området, där nedskräpningstendenser märks. I detta ingår även förebyggande åtgärder såsom utplacering av ett tillräckligt antal papperskorgar på strategiska ställen. Om inte nedskräpningen hålls efter kommer området ganska fort att ge ett mycket förfallet och ogästvänligt intryck och värdet som friluftsområde att sjunka. Tyvärr är det knappast möjligt att här ytterligare precisera skötselprinciper för området, beroende på den stora variationen i flera avseenden. Det är därför av vikt att konkreta skötselfrågor bedöms av kompetenta personer.
Av mycket stor betydelse för Delsjöområdets framtida användning och gestaltning är förvaltningsorganets sammansättning och uppbyggnad. Det beslutande organet bör inrymma en bred sakkunskap representerande alla de mångskiftande intressen som finns inom området. Det verkställande organet bör ges en sådan status och förses med sådana resurser att beslutade åtgärder utan onödigt dröjsmål kan verkställas.”
Text och bilder ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969