Det är inte alltid tävlingar går som planerat. Dagens söndagsläsning handlar om en skidtävling som hölls i Delsjöområdet den 15 januari 1968, en vinter som bjöd på snö.
”Sterns tredjelag med Morgan Fors och oldboysen Gunnar Kleiva och Erik Hafstad blev distriktsmästare i stafett 3 x 10 km. Det låter mystiskt och det är mystiskt. De lag som normalt borde ha slagits om plaketterna och som också ledde i början åkte fel i snöyran på förstasträckan, några av dom idkade skidorientering innan dom kom till mål. Så fyra lag (Sterns och Skidklubbens förstalag tillsammans med Sportklubben och Speed) diskades. Det var en något överraskande utgång på ett ryktes-fullt drama på några timmar som alla trodde skulle sluta med att tävlingen skulle förklaras ogiltig och alltså köras om vid ett senare tillfälle.
Men det får den kanske göra ändå. Förbundets kontrollant, skidklubbsordförande Rune Andersson var liksom Sterns Hilding Andersson av den åsikten att tävlingen skulle förklaras ogiltig och det rådde dom också IFK Göteborg till. Men reglerna säger att det är tävlingsledningen som bestämmer och man beslöt alltså att de lag man visste hade åkt fel (det kan ha varit fler) skulle diskas.
Följden blev förstås att Stern (trots att ett Sten-lag vann!) skrev protest genast, la den på bordet tillsammans med den obligatoriska tian. Protesten avslogs så nu blir det ny protest till Göteborgs Skidförbund. Och där – vi kan inte tänka oss annat – kommer den att gå igenom, innebärande alltså att tävlingen får göras om vid ett senare tillfälle.
Snöstorm
Orsaken till felåkningen får nog sökas i en kombination av omständigheter. Främst förstås snöyran – det hjälpte inte att man hade spårpatruller ute just före tävlingen; spåret yrde igen ändå. Men sedan – huruvida spåret var otillfredsställande märkt, det råder det uppenbarligen delade meningar om.
Felåkningen skedde vid kolerakyrkogården vid Kallebäck, 3-4 km från mål. I varje fall tror man att det var där man åkte fel. Ingen var helt säker.
Så dags ledde Sterns Jan Johansson med en halvminut (det är mycket!) före Skidklubbens Bertil Persson som alltså också åkte fel utan att ha direktkontakt med Jan Johansson.
Det må vara hur som helst med felåkningen men man kan svårligen klandra Kamraterna som sannerligen inte hade någon lätt uppgift med de förhållanden som rådde.
Och en sak torde man ha lärt sig: det är ingen idé att blanda ihop alla klasser på samma tävlingsdag. Låt de ”mindre! Klasserna köra för sig, det blir mest rättvist för alla.
Favoritseger
I damklassen – som inte åkte fel – vann Sportklubben och det var nog enligt tispen sedan Gunnel Lundqvist hämtats ner från Mariestad där hon bor f.n. Ing-Marie Lindberg åkte första sträckan och kom i mål på trasig skida, halvminuten efter Kamraternas Britta Sörvik. Men på andra sträckan åkte Gunnel Lundqvist upp flera minuter och på slutsträckan var det egentligen bara för Gudrun Klasson att defilera – segermarginalen till Hindås blev så stor som 2.28.
I juniorklassen stod Landehofs Claes-Göran Strand, Sten-Åke Eriksson och Lars Carlström i en klass för sig och vann med mer än 3 min tillgodo på tvåan som var Stern.
Dam-juniorklassen gick till GKIK och flickklassen till Alehof som tycks producera fina ungdomsprodukter på löpande band.
Tävlingen gick med start och mål vid Kamratgården i Delsjö-terrängen. Milslingan gick ner över tennishallarna, mot Delsjökolonierna, på landtungan mellan stora och lilla Delsjön sedan bort mot Boråsvägen, Kallebäck, Stora Torp och via golfbanan till målet som var mål i dubbel bemärkelse; fotbollsmålet på Kamraternas träningsplan.
Bo”. (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 15 januari 1968, gäller även bilden i sidhuvudet)
Referens
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning