Idag fortsätter återgivandet av Delsjöutredningen från år 1969. I dagens utdrag berättas om den nuvarande dispositionen, alltså vid 1960-talets slut. Under våren kommer fler delar ur utredningen kring allt från vägar och elledningar till fritidshusbebyggelse.

”2.3 NUVARANDE DISPOSITION

Under senare år har Delsjöområdet fått allt större betydelse för sport och friluftsliv. Anläggningar för denna verksamhet finns framför allt i de västra delarna. Området har dessutom kommit att utnyttjas för en serie allmänna tekniska ändamål som på kortare och längre sikt inverkar på disposition och utnyttjande. Delsjöarna används nu för genomledning av dricksvatten till det nya vattenverket i Lackarebäck. Staden har sopuppläggningsplats på Brudaremossen och Partille har en tipp öster om Ugglemossen. Inom området finns dessutom militära anläggningar, kraftledningar, TV- mast m. m.

2.31 MARKÄGOFÖRHÅLLANDE Kartbilaga nr 6

Uppgiften om markinnehav har inhämtats från respektive kommuner: Göteborg, Mölndal, Partille och Råda. Samtidigt har en uppföljning skett genom lantmäterikontorets fastighetsregister. De delar av området som ligger inom Göteborgs stad är i huvudsak i stadens ägo. Smärre områden i sydväst, Gundla mosse och område runt Kallebäck källa, är i enskild ägo.

Inom Partilles delar av reservatet är ägoförhållandena mera splittrade. Kommunen äger stora områden i norr och Göteborgs stad stora områden i väster. Väster och söder om Kåsjön finns stora privatägda markområden, som i form av remsor skjuter långt in i reservatet. Jakträtten på dessa markremsor medför allvarliga olägenheter, såväl ifråga om olycksrisker som ifråga om otillbörlig decimering av reservatets vilt. Vid Björnekullarna ägs ett stort sammanhängande markområde av Björnekullarnas byggnadskonsortium, som tänkt exploatera området för bostadsbebyggelse. Även här skjuter långa markremsor på ett olämpligt sätt in i reservatet.

Inom Råda kommun äger Göteborgs stad och BOKAB de västra delarna, medan de östra med undantag för tre markkilar i kommunens ägo är privata.

Bildande av ett naturreservat förutsätter ej, men påkallar, att marken förvärvas av berörda kommuner. Genom förvärv kan man undgå de avtal om inskränkningar i besittningsrätt, som annars måste upprättas för att reservatets naturförhållande skall tryggas. Det gäller t. ex. begränsningar ifråga om gles bebyggelserätt, jakträtt och skogsavverkning.

Bilaga 6

2.32 FASTSTÄLLDA PLANER Kartbilaga nr 7

Uppgifter om fastställda planer har erhållits från byggnadsnämndernas arkiv i Göteborg, Partille och Råda. Planer, som inverkar på områdets avgränsning och utnyttjande, finns endast i Göteborg och Partille, där bebyggelsetrycket varit störst.

I Göteborg började bebyggelseexpansionen inom Delsjöområdet tidigt – om man för området drar de naturliga ursprungliga gränserna: Boråsvägen-Delsjövägen och bebyggelsen i Örgryte och Skår, som efter hand och i ganska sen tid klättrat allt högre upp på åsen. Kålltorp fick på 20- och 30-talet de stadsplaner för villor och hyresbebyggelse där man idag så tydligt kan avläsa gränsen mellan den traditionella kvartersbebyggelsen och 30-talets nya lamellhusgiv. Fräntorps egnahemsområde tillkom 1935. Torpa, det första allmännyttiga bostadsområdet i Göteborg tillkom 1947- 48. I slutet av 40-talet började man också att klä in lövdungarna mot Delsjövägen med planer för lamellhus, och i slutet av 50-talet och i början av 60-talet gjorde man den slutliga inbrytningen i norr med bebyggelseplanerna för Björkekärr och Robertshöjd. De sista gluggarna av direktkontakt med reservatet längs Delsjövägen fylldes i slutet av 50- och i början av 60-talet med de planer för specialbyggnader, radiohus, tenniscentrum och barnhem, som så i grunden förändrat kulturmiljön kring Lilla Torp och Stora Torp. Därmed var kransbebyggelsen komplett, och den enda möjligheten nu att inom staden känna direktkontakten med reservatet från huvudvägnätet är den korta sträckan ovanför Kallebäcks lider, där man ser ut över Delsjöns vattenspegel.

Inom Göteborgs del av reservatet finns på Gundla mosse ett oreglerat bebyggelseområde strax söder om golfbanan. Området är mycket litet och ligger ur flera synpunkter mycket olyckligt i reservatet. Bland annat kan det inte anslutas till VA-nät utan pumpning. En naturlig följd av reservatets bildande vore att fastigheterna övergingo i stadens ägo och successivt avvecklades.

Inom Partille har trycket på reservatet hårdnat först på senare tid. I Södra Sävedalen låg markerna öppna ända in på 60-talet, men exploateras nu i rask takt. De sista bebyggelseplanerna som sträcker sig ända intill de branta bergen i söder ligger under fastställelse. I södra Partille pågår för närvarande generalplanearbete. Det har medfört möjligheter att i tid diskutera reservatets bebyggelsegränser och behovet av väldimensionerade och attraktiva entréer och fritidsanläggningar för den växande befolkningen i kommunen.

I Öjersjöområdet finns en fastställd byggnadsplan och i Furulund en fastställd avstyckningsplan. Fritidsbebyggelsen i dessa planområden genomgår en successiv förändring mot permanentbebyggelse och medför på längre sikt ett svårbemästrat kommunalt problem. Byggnadsnämnden i Partille har påbörjat en specialutredning för dessa områden och avser att i samband med sin generalplan för Södra Sävedalen ta ställning till områdenas framtida planförhållande. De synpunkter som då bör beaktas med hänsyn till reservatet har redovisats under punkt 1.13. Arbetsgruppens värderingar – Reservatets gränser.”

Bilaga 7

(Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969)