För några veckor sedan berättades historien om vinterliv på Delsjön i december 1902. Idag skall vi återvända till Delsjön och vintern 1901 då det under slutet av februari var tillräckligt bra skidföre för en skidtävling på sjöns is, även om vårsolen hade börjat värma.

Den 23 februari berättade Göteborgs-Posten: ”Skidtäflingar. Som annons i dagens tidning synes, anordnar ”L.S.” skidlöpning å skidor i morgon kl. 12.30 e.m. å Delsjön med start å viken vid vattenledningen. Start och mål äro på samma ställe, och blir täflingen så mycket intressantare som de täflande skola två gånger passera den triangelformiga banan och således nästan hela tiden äro under åskådarnes ögon. Skidföret å sjön är utmärkt. Priserna äro ”L. S:s” och ”Nordens” medaljer” (Ur: Göteborgs-Posten 23 februari 1901)

Dagen efter tävlingen berättades följande om vinteridrotten på sjön:

”Vinteridrotten på Delsjön

Ur Göteborgs-Posten 23 februari 1901.

Solen börjar nu visa oroande tendenser till att vilja förtaga kraften hos snö och isar, och påminner om att vintern ändå är på upphällningen, men Göteborgs idrottsförbund begagnar med alltjämt lika stor lifaktighet hvarje tillfälle att hålla det växande intresset för vintersport här i Göteborg vid makt. Gårdagen var säkert ej en af de sämsta dagarne för sällskapet i detta dess arbete. Båda tillställningarna, längdlöpningen å skidor å Delsjön och vinterfästen å Idrottsplatsen, voro mycket lyckade och bevistades af en massa personer.

Så hade skidlöpningen lockat ett tusental personer ut till Delsjön. Det vackra vädret hade härvidlag nog ock en hel del på sitt samvete, men helt säkert ångrade ingen vid framkomsten promenaden dit ut, ty i går fick man där se vinterligt friluftslif i den mäst tilltalande och mångsidiga gestalt. Solen sken från en vårligt blå himmel öfver den af ett tunt gnistrande snötäcke dolda isen, hvilken hvimlade af promenerande, skidlöpare och andra.

Inne i viken vid vattenledningen, där den svaga, men rätt bitande nordanvinden ej gjorde sig synnerligen gällande, hade vederbörande slagit upp sina bopålar, d.v.s. ett fyrkantigt tält. Platsen för start och mål utmärktes med ”L. S.” fana och några småflaggor. Dylika markerade äfven den bana, som skulle löpas.

Ute på isen rådde liflig rörelse. Kors och tvärs öfver sjön syntes ett par skidlöpare efter häst styra sina trafvare, en mycket vacker anblick. Här på den jämna, släta ytan tycktes det ej alls vara någon ansträngning att hålla skidorna rätt under farten. Man såg till och med ett par ridande officerare i sporrsträck storma i väg utefter isen med en skidlöpare, som “bogserades“ i ett par sammankopplade skidstafvar. “Utom täflan^” uppträdde äfven en — isjakt, tillhörig hrr Th. Alpen och H. Grebst, och gjorde stor succés. Den tog sig också ståtlig ut, när den svepte fram med sina stora, hvita segel, och den frusna snön yrde under bogen och medarne. “Besättningen“ bestod af ägarne, som höllo till på ”akterdäck”, ett litet ovalt brädgolf utbygdt å ömse sidor om kölen, och en ”lovartsittare”. Jakten visade sig vara mycket lättmanövrerad och vände i en blink som en fisk i vattnet.

Dessutom kunde man få se skridskosegling på skidor, hvilket i medvind och slör gick särdeles bra.

Emellertid fortgick skidtäflingen i längdåkning rundt sjön. Starten tog sin början kl. ½ 1. Man startade två och två med en half minuts mellanrum. Af 23 anmälda deltogo 18. Dock utgingo 5 ur täflingen. Banan, som var triangulär, hade en längd at 4 kilometer och löptes tre gånger, så att de täflande hade 12 kilometer att åka. Föret var utmärkt med tätt packad snö och rätt god skare, som vinden hindrade solen från att tina upp.

Efter de tider, löparne hade, då de passerade genom målet, kunde man något så när beräkna utgången, och det hölls i allmänhet på göteborgaren hr Wenzer, som presenterade en mycket vacker åkning och ju äfven förut gjort sig känd som en god skidlöpare. Hans startnummer var 12, men ban hade under loppet ryckt upp allt mer och Inkom strax efter kl. ½ 2. Först till slutmålet men ett litet stycke efter sig hade han hr Ivar Magnusson från Sandviken, som startat några ögonblick senare. Denne gjorde en energisk slutspurt, höll på att snafva några meter framför målet, men lyckades slunga sig förbi målvimplarne, och befanns vid beräkning ha slagit sin medtäflare med — 2 sekunder! I Unge P. Sköld skötte sig synnerligen bra, då man betänker, att han bland flera år äldre och tränade löpare hade att tillkämpa sig fjärde priset. Förste pristagaren i terränglöpningen Delsjön—Göteborg för ett par veckor sedan, hr E. Erikson från Umeå, hade mycket goda tider, då han de två första gångerna passerade målet, men under tredje hvarfvst brast bindningen, hvarför han måste utgå. I allmänhet syntes de täflande ej ha ägnat någon synnerlig omsorg just åt bindningen, som dock är mycket viktig, och en försumlighet i detta afseende kan bli ödesdiger nog.

Prislistan har följande utseende:

1:sta pris, ”L. S:s” silfvermedalj: Ivar Magnusson, 1 t. 5 min. 55 sek.; 2:dra pris, ”Nordens” silfvermedalj: G. Wenzer, GI.F. ”Norden”, 1.5.57; 3:dje pris, ”L. S:s” bronsmedalj: John Carlson, Borlänge I.F., 1.06.26; 4:de pris, ”L. S:s” bronsmedalj: P. Sköld, G.I.F. ”L.S.”, 1.08.34; 5:te pris, ”Nordens” bronsmedalj: A. Hultman, 1.10.6; 6:te pris, presentkort från Bröderna Lindstrand: G. Sörman, G.I.F. ”Norden”, 1.11.35; 7:de pris, presentkort från Velocipedbolaget: G. Möllerstedt, M.I.S., 1.15.52; 8:de pris, ett par skidor: B. Hedlund, 1.17.49.

Funktionärer voro hrr Robert Lindstrand, Leop. Englund och Olof Lindstrand.” (Ur: Göteborgs-Posten 25 februari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Den är troligen från mars 1902.

Referens

Göteborgs-Posten