Bilden i sidhuvudet är hämtad ur brandförsäkring över Kärralunds gård 1801
Den 8:e november förra året skrev jag ett inlägg och berättade om Sören Skarbacks reaktion på ett par rader som länge funnits på denna webbplats kring gården Kärralund. Jag visade där i detalj vad Stenström skrivit om ett slott på Kärralunds gård (alltså en byggnad som skall ha varit äldre än den som revs 1947), jag redovisade också i inlägget den 8:e november att Skarback återupprepat Stenströms påstående men underlåtit att berätta för sina läsare varifrån han hämtat informationen. Denna fråga måste ha berört Skarback djupt då han på nytt skriver om detta i reklambladet Örgryte Härlanda Posten i dess januariutgåva 2016. Denna gång är jag inte bara en anonym källa från nätet utan blir omnämnd med namn. Det föranleder mig att på nytt återvända till detta ämne.
I Skarbacks nya text är det intressant att notera vad som inte finns med, nämligen en förklaring till varför han aldrig uppger vilka referenser han använder. Det är den frågan och kritiken som är den viktiga. En forskare eller författare, vilken titel som än används, bygger alltid upp sin text utifrån tidigare erfarenheter som hittats i böcker, muntliga uppgifter eller dokument i arkiv. Alla har en referensram och är mer eller mindre påverkade av sitt material. Denna referensram måste redovisas öppet och ärligt gentemot läsare och kommande generationer som kanske kan ha intresse av texten. En författare som inte uppger vilka referenser som använts ger läsaren intrycket av att det är en unik text. Att inte redovisa referenser är liktydigt med att presentera andra personers arbeten som sitt eget.
Referenser är inte bara något som hör hemma i akademiska texter, det är viktigt i alla texter. Till och med det populärt inriktade uppslagsverket på internet, Wikipedia, använder sig idag av referenser i sina artiklar. Referenser stör inte en läsare, referenser hjälper läsare och är samtidigt ett led i att kvalitetssäkra en text.
Skarbacks reaktion på det jag skrev den 8:e november visar att han inte förstår värdet av referenser eller hur ett historiskt källmaterials styrka och svagheter kan studeras. I mitt inlägg planterade jag medvetet in två ”testballonger”, den ena berörde Kärralund, den andra Kålltorp.
Vi börjar med Kärralund där jag avslutade det förra inlägget (8:e november) med att hävda att det mycket väl kunde ha funnits en befäst anläggning, om än av det enklare slaget, vid sätesgården Kärra. Skarback förvrider detta påstående till att gälla de påstådda lämningarna på platån bakom den gamla huvudbyggnaden och kallar det en spontan fundering från min sida, tydligen är den också romantisk enligt Skarback. Verkligheten är dock en helt annan. Det jag förslog är en möjlighet som bygger på tidigare forskning kring sätesgårdar, och jag har angett referenser. Det är en stor skillnad mellan att fritt hitta på något och att argumentera utifrån ett forskningsläge. Det förstnämnda leder sällan till några resultat medan det andra faktiskt kan leda till nya frågor och nya undersökningar som fördjupar vår kunskap om historia.
Det andra testet som fördes in i mitt inlägg den 8:e november rörde påståenden som Skarback tidigare gjort i sina böcker om Kålltorps Nedergård som överglänste Övergården. Jag tog där fram ett exempel på en karta från 1780 som tydligt visar att det var Övergården som idag står kvar och som dessutom var den mest betydande av gårdarna i byn. På denna punkt verkar Skarback ge mig helt rätt, men han har också en lång utläggning om kartor där han påträffat märkligheter och namnbyten, men han berättar inte vilka kartor det är så det finns ingen möjlighet att kontrollera uppgiften. Men han har uppenbarligen inte tittat på kartan över Kålltorp och inte undersökt hur den upprättats, av vem och varför kartan kommit till – grundläggande när en källas trovärdighet skall avgöras.
Referenser och värdering av historiska källor är viktigt när vi skriver historia och det är trist att mycket som skrivits kring Göteborgs historia (inte enbart av Skarback) är hopkok av äldre böcker, utan att det finns med några referenser.
Skarback avslutar sin text i Örgryte & Härlanda Posten med att berätta att han tänker återvända till frågan om Kärralund, slottet och mitt ”i någon grad vinklade faktaurval” som han formulera det, under våren eller försommaren. Man kan alltid hoppas att han då väljer att redovisa sina källor, men jag har inte något större hopp om den saken.
Min undersökning av Kärralund är pågående, i skrivande stund har jag ett manuskript som behandlar gårdens historia på över 100 (A4) sidor, givetvis med utförliga referenser. Dessutom finns i min databas information kring i stort sett alla gårdar och byar i nuvarande Göteborg med omland, ett led i ett större arbete som kommer att ge en helt ny bild av hur landskapet i Göteborgsområdet förändrats under flera århundraden, där ingår givetvis Kärralund, Kålltorp och Delsjöområdet men placeras in i ett större sammanhang.
Även jag tänker alltså återkomma till frågan och berätta mycket nytt om Kärralund med omgivningar, men jag avser att också berätta varifrån min information är hämtad.
Brandförsäkring, Kärralunds gård, Örgryte socken 1916
Riksarkivet, Brandförsäkringar
Brandförsäkring, Kärralunds gård, Örgryte socken 1801, försäkringsnummer 04039
Brandförsäkring, Kärralunds gård, Örgryte socken 1916, försäkringsnummer 46680
Litteratur
Hallén, Per, ”Kärralunds sagoslott och en sur Skarback” http://www.delsjoomradet.se (8 november 2015)
Skarback, Sören. ”Lisebergstobak & Kärralundsfåneri” artikel i Örgryte & Härlanda Posten. Nr 9 september 2015.
Skarback, Sören, ”När blir släkten Carlberg utredd?” artikel i Örgryte & Härlanda Posten, Nr 1, Januari 2016.
Stenström Fritz, Örgryte genom tiderna. 1920/24, nytryck 1986.
