Åtkomlighet, parkeringar och vägar i Delsjöområdet 1969

Hur såg det utmed åtkomligheten till Delsjöområdet 1969 och vad kunde behöva åtgärdas? Detta avsnitt ur ”Delsjöreservatet” är från utredningens planförslag.

3.31                     ALLMÄNNA KOMMUNIKATIONSMEDEL

Den genomförda intervjuundersökningen antyder ej, att allmänna kommunikationsmedel har större betydelse för åtkomsten av reservatet. Då är emellertid att ta hänsyn till, att denna endast avsåg personer, vilka kommit till Sjölyckan, som ligger knappt 2 km från närmaste hållplats för buss eller spårvagn. En motsvarande undersökning vid Skatås hade förmodligen givit andra utslag. Från många håll har nämligen framhållits betydelsen av att anläggningar, och speciellt då sådana som i stor utsträckning utnyttjas av ungdom, ligger inom gångavstånd från allmänt kommunikationsmedel med god standard ifråga om turtäthet.

Bästa förbindelser har idag områden i väster längs Delsjövägen, men även områden längs Rosendalsgatan i norr och Boråsvägen i söder är väl åtkomliga. Följande spårvägslinjer och busslinjer betjänar idag området:

3.32                     PARKERINGSFÖRHÅLLANDE

Parkeringsplatsbehov för fritidsreservat och fritidsanläggningar av aktuellt slag är svåra att bestämma. För anläggningarna kan behoven skattas genom bedömningar av frekvens och besökarekategorier. För den öppna terrängen är sådana bedömningar knappast möjliga. Visserligen kan man förmoda, att det finns en gräns, för hur många människor som på en gång kan uppehålla sig inom ett bestämt område, utan att det uppstår trängsel och besöket blir förfelat. Men att fastställa denna gräns är ogörligt. Istället förefaller det rimligt, att man genom successiv utbyggnad styr utnyttjandet av terrängen så att en överbelastning av den senare inte uppstår. Det betyder att man bör ha goda markresurser till förfogande för parkering, men att utbyggandet sker successivt. Därtill kommer att parkeringen bör spridas till så många angreppspunkter som möjligt.

Planeringen av parkeringsplatser har skett med utgångspunkt från ett sådant passningsförfarande. De 20 parkeringsplatserna i nedanstående förteckning skulle vid full utbyggnad med reservområden rymma 8.000 platser, motsvarande kanske 20 000- 25 000 besökare vid samma tillfälle. Det är utomordentligt tveksamt om terrängen – utom vid alldeles exceptionella förhållande t. ex. en solig vintersöndag med glansis på sjöarna – tål en sådan invasion.

Befintliga och planerade parkeringsplatser

3.33                     VÄGAR TILLÅTNA FÖR MOTORTRAFIK

I överensstämmelse med målsättningen för planeringen, har motortrafik inom reservatet i görligaste mån begränsats. Problem med motortrafik finns, förutom med Öjersjövägen och motorledsplanerna i öster, egentligen endast i samband med vägen till Sjölyckan och Brudaremossen. Det har ansetts riktigt, att behålla framkörningen till Sjölyckan bl. a. med tanke på möjligheterna för äldre personer och handikappade att komma in i hjärtat av reservatet. Denna väg försvårar inte heller reservatets utnyttjande.

Framkörningsvägen till Brudaremossen och TV-masten på Slättås är däremot mycket hindrande. Den skär den mest frekventerade gångvägen från Skatås till Edsviken i Stora Delsjön, och dessutom ett flertal av de viktigaste skid-, rid- och terrängspåren. Sedan sopuppläggning avslutats 1972, föreslås därför trafik på vägen begränsad till att endast gälla servicetrafik till TV-stationen. Denna begränsning skall då gälla från planerad parkeringsplats norr om Delsjökolonin.

I sydväst vid Kallebäck har gamla Boråsvägen hittills varit tillåten för biltrafik. När planens intentioner om golfbana här förverkligas, begränsas biltrafiken att gälla till golfbanans klubbhus och Gundla mosse från anknytningen vid Gustafs källa. Den sydöstra delen läggs ut till gångväg som ett led i gångvägen runt Stora Delsjön. Framkörning till Delsjökärr och Blacktjärnsstugan begränsas till att gälla servicetrafik. Annan allmän biltrafik inom reservatet är helt förbjuden. I övrigt begränsas biltrafiken inom reservatet till sådan trafik, som är nödvändig för reservatets förvaltning, utryckningstrafik i samband med brand- och livräddning, samt polispatrullering. Denna trafik kan utnyttja det system av skogsvägar, som utbyggts av Skogssällskapet, och idag tjänstgör som huvudgångvägar inom området.

3.34                     GÅNG- OCH CYKELVÄGAR

Inventeringen av gång- och cykelvägar inom reservatet visar, att vägnätet är väl utvecklat i de västra delarna och speciellt då i anslutning till bebyggda stadspartier. Runt Lilla Delsjön finns en väg som erbjuder en lämplig och omväxlande promenad. Runt Stora Delsjön saknas viktiga partier i en motsvarande slinga. Framkomligheten i reservatets inre delar styrs av terrängens kraftiga veckning med dalar och åsar i nord- sydlig riktning. Här finns idag endast vägen från Svarttjärn väster om Rörmosseberget till Kotången i Lilla Delsjön.

Intervjuundersökningen visade, att man vid promenader gärna väljer en annan väg hem än ut och att man stundtals upplevde trängsel. Gångvägsnätet bör därför byggas som stigar med möjlighet att kombinera promenader av olika längd. I belastade terrängavsnitt bör alternativa vägar byggas ut, så att alla inte tvingas att välja samma väg.

De viktigaste kompletteringarna av gång- och cykelvägar är fullbordandet av slingan runt Stora Delsjön och sammanbindningen av nätet över Brudaremossen, när denna blir tillgänglig. Här skapas förutsättningar för en av de fåtaliga östvästliga förbindelser som i så hög grad ökar möjligheterna att variera vägvalet.

(Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Skatås friluftsgård. Bilden digitaliserades inför utgivandet av boken ”Upptäck Skatås”.