Förra veckan berättades det här på Delsjöområdets historia om en insändare i GP som förfärade sig över att möta en räv och krävde åtgärder. Denna söndag återvänder vi till Delsjöskogen och presenterar Kajsa, rävhonan som skrämde signaturen »Delsjövän» så mycket att han kastade kniv på henne.
”Kommer ni promenerande på stigarna kring Västra Långvattnet i Delsjöområdet skall ni inte bli förvånade om det springer en nyfiken räv efter er, på behörigt avstånd. Det är bara Kajsa som är hungrig.
Kajsa är en fjolårs rävunge som är mycket tam och tycker om människor. Av den enkla anledningen att snälla människor matat henne så länge hon kunnat klara sig själv.
Det började med att hon nyfiket kom fram till badvakten Bruno Json Asp vid Västra Långvattnet. Bruno förstod att den lilla räven var hungrig och slängde ut ett par brödbitar utanför badvaktstugan.
Räven kom fram och åt. Kom igen nästa dag. Så har hon hållit på sedan dess.
Bruno döpte räven till Kajsa, ett namn som hon också lystrar till.
Jag har själv ofta mina vägar förbi Västra Långvattnet. Första gången jag mötte Kajsa blev jag mycket förvånad – räven är ju tam! Nu är vi kompisar, Kajsa och jag.
När jag springer förbi sjön händer det att hon kommer springande efter mig. Då är hon hungrig. Hon följer efter mig flera hundra meter som en hund. Då hon förstår att jag inte har någon mat att ge henne ger hon upp och försvinner bland träden.
Bevakar fiskare
Det händer också att hon sitter vid sjöstranden och väntar på fisk. Nästan hela sommaren och hösten har en äldre man regelbundet fiskat vid Västra Långvattnet. Kajsa satt där troget och väntade på en smakbit.
Vid ett tillfälle såg jag hennes missnöje över utebliven fångst gå ut över ett par fiskande ungdomar. Eftersom det inte blev något napp tog Kajsa en av grabbarnas metspöfodral och sprang i väg med.
Det kan hända att man kan komma mycket nära Kajsa, som t ex när jag tog den här bilden. Men som alla rävar, är hon för det mesta listig och på sin vakt.
Visst är hon glad för lite käk men släppa dom där människorna alltför nära in på livet gillar hon inte. Även om det faktiskt är dom som livnär henne.
Nåväl, mötet med Kajsa är lika spännande varje gång. Särskilt nu sedan vi blivit vänner – och känner varann!” (Ur: GT Söndags Extra 21 december 1969. Text av Göran Norlén)
Bilden i sidhuvudet visar Kajsa räv, foto: Göran Norlén.
”Vackra Kajsa bevakar skogsflanörerna i delsjöområdet. Medhavda smörgåsar blir allt som oftast hennes lunch… Och flanören får sällskap en stund på stigen av Kajsa, som envist följer efter tills hon är säker på att det inte vankas mer mat.”