När utredningen kring Delsjöområdets framtid publicerades 1969 var sopptippen på Brudaremossen ännu öppen, lukt och andra obehag från tippen var kännbar i hela området och i angränsande stadsdelar. Men det gjordes upp planer för framtiden och ”Brudareåsen” skulle bli ett centrum för vinteridrotten i området.
”Den dispositionsplan som upprättats och antagits för Brudaremossen innebärande fortsatt sopuppläggning dock längst t.o.m. 1972 års utgång, visar hur den tidigare mossen vid denna tidpunkt, förvandlats till en ås, Brudareåsen, som når upp till + höjden 128 m.
När området öppnas för friluftsändamål, kan ett flertal rörelsestråk sträckas ut över området och viktiga förbindelser tillskapas. Det gäller t. ex. förbindelsen mellan Svarttjärn och Edsviken, som är påbörjad från båda håll men som idag brytes av Sopuppläggningsplatsen. Dessutom kan terränglöpningsspår, skidspår och ridvägar ges nya och attraktiva sträckningar.
Vid sidan av de ökade möjligheter till rörlighet som skapas, ges förutsättningar för specialaktiviteter, främst vintertid. Norrsluttningen ner mot Härlanda tjärn, är beräknad för och kan utnyttjas till teknikbacke. Den får en maximal längd av ca 500 meter och en fallhöjd av 60 meter.
Till relativt låga anläggningskostnader kan man här erhålla en teknikbacke med hög kapacitet och god standard med bl. a. släplift och snökanon.
På planen har redovisats möjligheter att erhålla kälkbackar av olika kvalitet. Från rodelbanan med 900 meters längd och 65 meters fallhöjd till tefatsbackar för småbarn. Att kälkbackar redovisats i så stor utsträckning beror på, att täckning sker med massor, som är lätta att justera och därför till låg kostnad kan ge en jämn yta.” (Ur: Delsjöreservatet)
Bilden i sidhuvudet visar Brudaremossen 2015. Foto: Per Hallén.
Referens
Delsjöreservatet. Konsultbyrån GAKO. Göteborg 1969.