Ständigt pågår försöken att få bebygga eller på annat sätt omvandla Delsjöområdet till något annat än ett naturområde. Dagens text är från 1944 men mycket av det som diskuteras är lika aktuellt i dag. Det märks med all önskvärd tydlighet vid Härlanda tjärn och invid Kåsjön.
”En anka i en morgontidning – eller var det kanske bara ett tryckfel, så att det skulle ha stått Delsjövägsområdet i stället för Delsjöområdet? – har vållat frågan om det nu verkligen skall vara meningen att börja exploatera det för en stad som Göteborg enastående naturområde som breder ut sig bakom Stora och Lilla Torp, Kärralunds gård och Kålltorp över stadens gräns ett gott stycke in i angränsande kommuner och i söder avgränsas av Boråsvägen. Stadsplanechefen, fastighetsdirektören och sekreterarna i stadsfullmäktiges beredning för naturskydd ha avgivit lugnande förklaringar i Göteborgs-Tidningen.
Riktigt säker känner man sig ändå inte på att dessa ljuvliga arealer med skogar, berg och ljungmark, sjöar, mossar och bäckar därmed äro räddade åt framtida göteborgare, som där skulle ha ett desto värdefullare friluftsreservat som det blir alltmera bebyggt både inom och utanför stadens gränser åt alla håll. Någon åtgärd, varigenom området eller nåra mer betydande delar därav juridiskt reserverats till naturallmänning för stadens innevånare, har icke företagits eller ens planerats att företas inom en nära framtid. Det föreligger inte något som helst beslut i den riktningen.
Givet är, att om det plötsligt komme fram ett förslag att hela Delsjöområdet eller större avsnitt av det skulle upplåtas till bebyggelse, så skulle det bli en så väldig opposition att planen måste skrinläggas t.v. Men det är inte så det går till. Risken är att allteftersom bebyggelsen närmar sig det värdefulla naturområdet stiger dettas värde som mark, användbar för bebyggelse mera och mera, och frestelsen att börja exploatera det ena lilla stycket efter det andra kan lätt bli de myndigheter övermäktig, vilka ha att svara för att tillräckliga områden ställas till förfogande för nybebyggelsen.
Fastighetsdirektören själv påpekar, att bara det blir fred och tillgång på byggnadsmaterial torde bebyggelsen på båda sidor Delsjövägen gå mycket hastigt. Hyreshus komma snart att resa sig ända upp mot Stora Torp och hela skogskanten från Skårsgatan till Kålltorp. Vad kommer sedan? Jo, redan nu talas det om en ny trafikled från Stora Torp till Delsjön med »viss bebyggelse». Blir det enstaka villor i skogen eller stenhus som lyfta sig över trädtopparna? Och vad därefter?
Det enda rätta och säkra vore givetvis att så snart som möjligt, innan ännu villorna och hyreshusen hunnit komma alldeles inpå området eller inkräkta på det samma, fatta ett för framtiden bindande beslut om den gräns till vilken det skall få bebyggas. Några som helst svårigheter att för de inom Göteborg liggande arealerna göra upp en stadsplan som ger uttryck för den tysta förutsättningen som ännu säges gälla för Delsjöområdet utnyttjande kan svårligen tänkas, annat än möjligen brist på personal på stadsplanekontoret. Men den bristen kan ju lätt avhjälpas.
Det får helt enkelt inte hända att bevarandet av detta reservat för de östra stadsdelarnas framtida stora befolkning – och i viss mån för alla göteborgare – på något vis äventyras. Är det någon som tror att de västra och sydvästra stadsdelarna hade haft Slottsskogen så ograverad som nu till sitt förfogande, om den inte hel och hållen och i ett sammanhang blivit avsatt till park?
Så bör också ske med Delsjöområdet. Detta kommer att bli något ännu mycket värdefullare än Slottsskogen någonsin varit eller kan bli, dels på grund av att det är så mycket större, dels därför att man naturligtvis inte i våra dagar skulle falla på idén att göra en vanlig parkanläggning av det, utan nöjer sig med att anlägga ytterligare de vägar och stigar som kunna bli nödvändiga och därutöver på sin höjd företar ett och annat arrangemang, som t.ex. idrotts- och serveringsanläggning vid Stora Delsjön, för de vandrandes och idrottandes behov.
Det är desto angelägnare att denna sak snarligen ordnas som Delsjöarnas egenskap av vattenkälla för delar av staden inte någon längre tid framåt kan antas innebära absolut garanti för att deras nederbördsområde skall få förbli obebyggt. Man måste nämligen räkna med att i och med de östra stadsdelarnas tillväxt kravet på sjöarnas upplåtelse för bad m.m. växer sig så starkt, att det ändå blir nödvändigt med vattenrening.” (Ur: Göteborgs-Tidningen 8 maj 1944)
Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Foto omkring år 1915, Vägen till Delsjön och i bakgrunden Stora Torps ägor.
Referens
Göteborgs-Tidningen