I Institutet för språk och folkminnens arkiv finns en rik skatt av sagor och sägner! Insamlandet av äldre folktro tog fart när Sverige trädde in i industriåldern, då ökade intresset för att dokumentera det gamla jordbrukssamhället. Skansen i Stockholm och landskapsstugorna i Slottsskogen här i Göteborg är exempel på den traditionen. Så är också insamlandet av lokala sagor och sägner.
År 1890 berättade torparen Nils Peter Johansson om det dolda silvret i Kallebäcks berg.
”Å gården Kallebäck i Örgryte socken finns ett berg vari finnes en skattkammare med kistor fulla av silver och guld. Men det är ej många som lyckats hitta ingången till denna skattkammare. En vallpojke hade dock för mycket länge sedan lyckats hitta ingången. I kammaren stod tre kistor med en svart höna å vardera såsom ”vård” (vakt). Vallpojken lyfte försiktigt undan en höna och öppnade locket på kistan och fann denna full av silvermynt. Han grep handen full av silverpengar och stoppade i fickan utan att bli störd i sitt förehavande, men då han ännu en gång försökte gripa i myntet, flög hönan upp och högg honom i ansiktet så han måste släppa mynten. Han lade då ned locket och satte hönan åter på sin plats. Följande dag förnyade han sitt besök i skattkammaren och gjorde på samma sätt och med samma resultat. han fortsatte sedan dessa besök en lång tid och samlade långsamt ihop många pengar fast än han ej kunde ta mer än en handfull var gång. Slutligen omtalte en medtjänare för hans husbonde att vallpojken hade gott om pengar. Husbonden tog honom i i förhör och pojken omtalade nu hur han kommit i behållning av pengarna. Efter det kunde han aldrig mer finna vägen till skattkammaren.”
Idag skulle man kunna säga att hela Delsjöområdet är en skattkammare för oss stadsbor! En plats för rekreation, viktigare än all världens silverkistor.
Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Kallebäcks källa med minnesstenen, årtal uppges ej.