Den 17:e maj 1902 gick Vattenverksstyrelsen ut med varningar om ”befarad vattenbrist” i Göteborgs tidningar (se annons till vänster).[1] Vattennivåerna i Delsjön var låga redan under våren och därför uppmanade vattenverkets styrelse att inte slösa med vattnet. Det var inte bara den torra våren 1902 som hade orsakat de låga nivåerna i Delsjön, det var även bristen på nederbörd under föregående år. Det hade fallit endast 455 m.m. nederbörd vid Delsjön under 1901 vilket motsvarar 4 067 miljoner kubikmeter samtidigt som det tappats ut 4 200 miljoner kubikmeter från Delsjön till vattenledningen under året. Det hämtades alltså mer vatten än vad som naturen tillförde. Vid årets slut var vattenståndet 1,77 meter lägre än vad det hade varit under slutet av 1900.[2]
Stadens vattenförsörjning hade länge kommit till stor del från Delsjön men under 1900-talets början pågick arbetet med utbyggnad av vattenverket vid Alelyckan med nya pumpsystem, men endast två av dessa var färdigställda. Alelyckan kunde förse 70 000 konsumenter med vatten, men i Göteborg fanns 140 000 personer som behövde vatten, alltså behövdes även vattnet från Delsjöarna.[3] Det var anledningen till att vattenverket uppmanade till att hushålla med vattnet.
Kreativa förslag från stadens invånare kring hur vattenbristen skulle kunna avhjälpas saknades inte, följande insändare från juni 1902 föreslog signaturen ”t” att stadens flodspruta skulle användas för det vatten som inte skulle användas till dricksvatten.
”Då tillfölje af det låga vattenståndet i Delsjön, fara för vattenbrist är möjlig, och man ser hvilka stora mängder vatten som dagligen åtgår till vattning af staden gator, så framstår själfmant den frågan: kan det härtill behöfliga vattnet ej fås från annat håll än från stadens vattenvärk? Är ej Göta elfs vatten godt nog för sådant ändamål? Vi hafva en flodspruta, som ytterst sällan användes, kunde ej denna göra nytta och ur elfven uppfordra vatten till alla stadens bevattningsapparater? Den kan ju placeras hvar som hälst, där lämpligt vatten finnes att tillgå, och den lilla utgift, som däraf förorsakas, har intet att betyda gent emot de olägenheter, som vattenbrist förorsakar”.
Ur: GHT 1902-06-07.
Någon kanske undrar varför man ägnade sig åt vattning av gatorna. Vid denna tid fanns det många gator i staden som hade beläggning av makadam och när det var torrt väder orsakade trafiken att luften fylldes av damm och då behövdes vatten för att binda dessa luftföroreningar som var mycket besvärande och faktiskt skadligt att andas in.
Den låga nivån i Stora Delsjön gjorde att förbindelsen mellan Lilla och Stora Delsjön avbröts. ”Lilla Delsjön håller f.n. på att sänkas. Genom torkan i våras bildades en damm mellan båda Delsjöarne i stället för bäcken som runnit fram där förut. Nu är man sysselsatt med att gräfva upp densamma, så att vattnet från lilla Delsjön åter har fått aflopp. Härigenom beräknas stora Delsjön få en ökad kapacitet om omkring 300,000 liter vatten. Arbetet torde snart vara afslutadt”.[4]
Vattenförsörjningen upprätthölls under hela sommaren 1902 men det tärde ytterligare på vattenförråden i Delsjöarna. Vattennivåerna var de lägsta som hade uppmätts i sjöarna sedan vattenverket byggdes.[5] Men stadens invånare behövde inte uppleva att vattnet tog slut i kranarna.
Referenser
Tidningar
Göteborgs Aftonblad (GAB)
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)
Litteratur
Bjur, Hans, Vattenbyggnadskonst i Göteborg under 200 år, [Göteborgs VA-verk], [Göteborg], 1988,
Noter
[1] GHT 1902-05-17.
[2] GHT 1902-05-03.
[3] GHT 1902-05-31, se även Bjur 1988, s. 145-146.
[4] GAB 1902-06-14.
[5] GHT 1903-01-03.
Bilden i sidhuvudet visar Stora Delsjön i maj månad 2021. Foto: Per Hallén.