Våren 1892 var torr och eldfaran var stor i Delsjöområdet. Den 11 maj utbröt en större brand som skildrades på följande sätt i Göteborgs-Posten.
”Vid 10-tiden i går afton började ett starkt eldsken färga den östliga himlen röd. Man trodde först att det härledde sig från en eldsvåda vid Danska Vägen, och en mängd folk strömmade dit ut. Men det befanns snart, att eldhärden var belägen längre ut; och att döma af den betydande sträcka elden tycktes omfatta befarades en större skogsbrand i markerna utåt Kolltorp. Brandkåren, som allarmerades, körde ock ut till nämnda egendom, men nödgades der vända om, emedan elden härjade betydligt längre ut i markerna, dit ingen banad stig tillät kåren att komma fram.
Det var å Frändtorps och Wittkärrs egor lågorna fått fäste i det alnslånga ljunget, hvari funnos enstaka ställen beväxta med ung barrskog. Elden tycktes ha börjat å den förstnämnda egendomens utmarker och drog sig sedermera åt Wittkärr och Kolltorp, följande stränderna af den s.k. »Torfmossesjön» (alltså Härlanda tjärn, min kommentar) och inneslutande en ganska vid omkrets.
Oaktadt nära nog vindstilla rådde grep elden hastigt kring och var svår att begränsa, emedan på området blott sparsamt förekommo ungträd, som kunde användas som ruskor. Många från staden tillströmmande personer, som ej väjade för att ge sig ut i mossarne, der vattnet mellan tufvorna stod fotshögt, grepo emellertid verksamt in i släckningsarbetet. Man lyckades också tack vare terrängförhållandena, småningom betydligt släcka eldens framfart. Vid 11- à 12-tiden såg det rätt kritiskt ut, och det var fara värdt att elden skulle kunna nå skogen å Kolltorps egor, dit den drog sig. Fram mot 1-tiden hade dock eldsområdet betydligt minskats, och då vår referent en stund derefter lemnade platsen, tycktes det ej vara någon fara för skogen, om än elden fortfarande gick åt det hållet. Det var då tydligt att elden skulle kunna inom kort dämpas.
Eldsområdet sträckte sig ganska långt från Wittkärrs och Kolltorps herrgårdar. Ett par torplägenheter å dessa egendomars marker lågo ock för långt utom eldens härjningsplats för att vara utsatta för någon fara.” (Ur: Göteborgs-Posten 12 maj 1892)
Bilden i sidhuvudet visar en kontrollerad ljungbränning på Getryggen 2008. Foto: Per Hallén
Källa
Göteborgs-Posten