Det stora öppna fältet invid Kamratgården där IFK Göteborg idag har sin bas är troligen det sportfält som har den längsta traditionen inom Delsjöområdet. Det togs i bruk för idrottsändamål i oktober månad 1926, då av klubben Ryttarkamraterna.
”Den illustra klubben Ryttarkamraterna har anlagt en hinderbana uppe vid Delsjön. Banan skall invigas om söndag. Samling vid Ridhuset klockan elva. Ett femtiotal ryttare skall vara med. Ute vid festplatsen blir det så tal och sång och ceremonier. Så säger åtminstone det uppgjorda programmet. Bara det nu inte kommer något hinder i vägen!” (GT 21 oktober 1926)
Dagen innan invigningen publicerade Göteborgs Tidningen en artikel som presenterade den nya hinderbanan för sina läsare.
Göteborgs Tidningen 23 oktober 1926.
”Det råder glädje bland stadens ryttare. Och anledningen? Jo, helt enkelt den, att man nu efter lång och trogen väntan lyckats få sin dröm om en ny hinderbana realiserad. Tidigare har man måst hålla sig till den lilla banan i Slottsskogen, vilken emellertid inte alls kan konkurrera med den nyförvärvade, som är till finnandes vid det icke obekanta grustaget intill Delsjövägen.
Vi voro därute i går och fångade ovanstående snapshot, vilket visar, att våra ryttare redan avprovat banan och av allt att döma funnit den all right. Den ligger också i en synnerligen vacker omgivning, ett fält kantat med skogklädda åsar. Dessutom inbjuder terrängen till en hel del krumbukter i den högre skolan, ity att det finns fem hinder att hoppa över, en häck, en 2 ½ meter bred grav, en stenmur, en grind och ett stockhinder med ris. Banan, som är 400 meter lång och 200 meter bred, ett ganska stort område alltså, har anlagts på en veckas tid under överinseende av löjtnant Brinckman, som bör ha god praktik från Kvibergsfälten.
I morgon inviger Ryttarekamraterna Delsjöbanan, varvid man väntar, att ett 50-tal ryttare skall möta upp. Samling sker kl. 11 i ridhuset på Södra Vägen, varefter man i samlad trupp beger sig ut till fältet, dit man beräknar anlända vid 12-tiden. Så blir det ett litet tal, varefter ryttarna äro mogna för att ta hinderna. Förmodligen kommer det att bli en hel mängd söndagspromenerande, som i morgon förlägga sina vandringar till den idylliska ridplatsen.” (GT 23 oktober 1926)
Ryttarekamraterna (eller Ryttarkamraterna, stavningen varierar i texterna) använde ridbanan fram till 1959 då deras arrende upphörde. Föreningen var då inte längre intresserad av att fortsätta arrendera hela det stora området och kunde tänka sig att avstå större delen till andra idrottsaktiviteter. En mindre dressyrbana ville föreningen behålla och den skulle användas tillsamman med polisens ryttare.
Arrendet av resterande mark gick till Idrotsföreningen Kamraterna som förutom en fotbollsplan hade tankar på löparbana, hopp- och kastbanor samt klubbhus med omklädnings- och duschrum. Förslaget mötte inga protester och Kamraterna fick ett arrende på 25 år av området. (GSH 1959:310)
Kamratgården. Foto: Per Hallén 2016.
Sedan dess har alltså IFK Göteborg arrenderat området och även byggt ut sitt klubbhus till en imponerande storlek. Den nya anläggningen var klar 2012. Via denna länk kan du läsa mer om den gamla och nya Kamratgården. Ibland brukar det skojas om att ett företag som bygger ett nytt flott huvudkontor snart kommer att gå i konkurs eller åtminstone få stora problem. Det kan även gälla fotbollsklubbar! IFK fick allt större skulder och tvingades 2015 att sälja Kamratgården för omkring 40 miljoner till Varbergs Stenfastigheter (som även äger Stora Torps huvudbyggnad).
Sportfält med anor från 1926. Foto: Per Hallén 2016.
Vad detta kan innebära för området och byggnaden är ännu förtidigt att uttala sig om, men förhoppningsvis är det inte någon som önskar att exempelvis bebygga det gamla sportfältet.
Till och med fåglarna målar sina hus i traktens färger… Foto: Per Hallén 2016.
Källor
Tidning: Göteborgs Tidningen (GT)
Tryckt källa: Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)
