Bilden ovan visar Francisco Cetti, till höger, och Oscar Halldin vid ballongen Frithiof Nansen i Lerum 1898. Idag är vi vana vid farkoster i luften men så var det inte 1898, då väckte en ballongfärd stor uppmärksamhet. Samma år som Cetti genomförde ballongfärden i Lerum flög han även över Göteborg och Delsjöområdet. ”Francesco Alexandro C. (f. 1860 i Bergen, d 1925 på Ullevaals sjukhus vid Oslo), son till sjökaptenen Francesco Forsberg -C. i Bergen, av en från Genua härstammande släkt Cetti, som icke äger känt samband med den ovan behandlade. Efter att i hemstaden ha utbildat sig till musiker och skådespelare, förde Francesco Alexandro C. under 1880-talet en tämligen äventyrlig tillvaro såsom kringresande musiker och tankeläsare. Åren 1889—90 reste han med den franske flygaren Julhes i Norge och Danmark och började 1890 på egen hand företaga ballonguppstigningar och hålla föredrag i Norge. Därefter var han 1892—1910 bosatt i Stockholm, där han tillika verkade som lärare för blivande flygare. Hans förste elev var nordpolsfararen S. A. Andrée. C. var Nordens förste luftseglare, och hans ballonguppstigningar och föredrag bidrogo på sin tid till att väcka ökat intresse för luftfarten. Han konstruerade 1903 en styrbar ballong, som han erhöll patent på i Sverige, och 1905 en sfärisk ballong”. (Svenskt Biografiskt lexikon urn:sbl:14776, ytterligare information finns även i Norsk biografiskt leksikon via denna länk)
När Cetti förberedde sin ballongfärd i Göteborg, i trakten av Lorensberg, under början av juli månad 1898 var han enligt tidningarna nervös, inte för att åka upp med ballongen, utan för det regnväder som drog in över staden. Till slut gavs klartecken att ge sig iväg efter nära fyra timmars förberedelser. Sandpåsarna som hållit ballongen på plats lyftes ur gondolen och linorna lösgjordes. Journalisten från Göteborgs Aftonblad som åkte med beskrev hur de hurrande och viftande människorna krympte ihop så att dom blev små svarta prickar. Han kände sig som att ”luftas uppåt af denna hemliga makt som var innesluten i det stora bruna vidundret ofvanför”.
Resan med ballongen beskrivs på följande sätt i Göteborgs Aftonblad.
”Vi hade från Lorensberg under ständigt stigande gått i sydostlig riktning och närmade oss Stora Torp och Delsjön. Vi hade då stigit till en höjd af omkring 1600 meter. Här mötte vi en ny vindriktning som förde oss nästan rätt i norr. Så träffades vi plötsligt på en varmare luftström som tog oss ånyo åt sydost och ballongen, som en stund sakta sänkt sig, steg nu med ens nästa rätt upp.
Då vi kommo rak öfver en stor grön fläck öster om Stora Torp, sjönk ballongen ånyo, allt under det den dref mot norr.
Nu måste vi slå ut något lite sand för att hålla oss uppe. Plötsligt stötte vi om igen på kall luft och vi sjönko med svindlande fart ned emot jorden.
Släplinan nådde nu ned och släpade först öfver de nakna bergsknalterne och plöjde därpå en djup fåra genom trädtopparne i en skogsdunge.
Cetti slog åter ut några grabbnäfvar sand och vi höjde oss så pass att linan ej nådde trädtopparne.
Nere på en skogsstig sågo vi en tre, fyra personer springa efter oss.
Vi ropade till dem och hörde tydligt deras svar. Cetti ropade åt dem att taga fast i linan. Detta var dock lättare sagdt än gjordt. Ty den slingrade sig alltjemt fram öfver trädtopparne.
Just som vi passerat skogen sänker sig ballongen ånyo, men denna gång med en sådan fart, att man kände att nu bar det af rätt i backen.
Detta nedstörtande var ej vidare behagligt och jag frågade Cetti om vi ej skulle kasta ut lite sand.
– Nej, svarade han, nu låta vi det gå.
Och i nästa ögonblick dunsade gondolen i backen. Med detsamma hade vi båda hänt oss i ballongringen och kände alls inte stöten, hvilken uteslutande mottogs af gondolen.
Dessutom mildrades stöten betydligt af att vi dunkade ned i en stor enebuske.
Sedermera gjorde ballongen visserligen några hopp och vi smällde i än mot en sten än mot ett träd, men stötarne voro så svaga att vi kunde mottaga dem stående i gondolen. Detta tack vare att vinden var så svag. Hade det blåst en friskare bris, hade vi nog fått kännas på värre stötar än de här.
En färd med 20 man i släplinan
Ballongen åkte fortfarande fram öfver bergsknalterna och vi ropade ånyo åt de personer som sprungit efter oss genom skogen, att hugga tag i släpinan. De tittade till en början något osäkra på det ljusbruna hamprepet som släpade framför dem. Efter att ha betänkt sig en stund höggo de fast.
Stående qvar i gondolen började vi nu underhandla med dem om hvart vi skulle taga vägen. En pigg pojke på en 15 år föreslog en äng i närheten och vi beslöto oss för att låta bogsera oss dit. Vi kunde ännu ej stiga ur ballongen, ty då hade den gått till väders. Vi tände helt lugnt våra cigaretter och så började en munter bogseringsfärd utför bergen.
Karlarnae och gossarne åkte ut för bergskanterna hållande fast i släplinan.
När vi skulle öfver ett träd eller en sten fingo de ge ballongen en knuff så att han steg i höjden några fot. Strax efteråt damp han ned i backen igen.
På detta vis fraktade vi oss fram en qvarts timmes väg med ett helt följe af springande och skrikande pojkar i hälarne på oss. Till sist blefvo de så modiga att de äfven höggo tag i gondolen och snarare buro än bogserade oss.”
(Göteborgs Aftonblad 5 juli 1898)
Till slut tog ballongen mark i närheten av Kärralund där de också kunde få hjälp med transporten tillbaka till staden. Men bland de pojkar som omringade ballongen vid landningen fanns en av stadens mer beryktade ligapojkar, den 15-åriga Gustaf Albert Kulin, som arresterades samma dag han mött ballongen. Han skall ha uppträtt hotfullt och bråkigt i spetsen för sitt gäng mot ballongens besättning. Senare skulle han dessutom ha stulit 85 kronor i en butik på Mårten Krakowsgatan, vilket resulterades i tvångsarbete. (Göteborgs Aftonblad 9 juli 1898)
Referenser
Göteborgs Aftonblad
Svenskt Biografiskt lexikon