Hultet bestod sedan åtminstone 1650 av två gårdar, den övergården och nedergården, men namnet Hultet finns i handlingar redan vid mitten av 1500-talet. Trots att Hultet kan räknas som en egen by har den ändå alltid haft nära förbindelse med Öjersjögårdarna. Kanske var gårdarna på Hultet ursprungligen en utvidgning av Öjersjö, alltså nyodlingar. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, s. 89, Bergendahl, s. 396)
På kartan över området från 1701 inkluderas Hultets båda gårdar i Öjersjö och det finns en kortfattad beskrivning av båda gårdarna. Invid gården fanns en mindre ”nödtorftig” kålgård och kring den lilla kullen med byggnaderna låg de små åkertegarna. En lång fägata finns markerad på kartan från gården bort till utmarken. Den största arealen utgjordes 1701 av ängsmarken. Till skillnad från de flesta andra gårdar i trakten hade inte Övergården någon del i fisket i Kåsjön, men med tanke på att det omnämns som ett ganska magert fiske för övriga gårdar lär inte gårdens invånare ha saknat möjligheten att utnyttja fiskevattnet. (Geometrisk avmätning 1701)
Övergården har nästan alltid varit ett skattehemman men vid tidpunkten för den geometriska avmätningen 1701 var gården ett kronohemman. Därefter återgår gården till att bli ett skattehemman. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, s. 89) Under 1600-talet kallades gården periodvis för Balbotorpet vilket kan tyda på att gården ursprungligen varit ett torp under någon av de närbelägna gårdarna. (Bergendahl, s. 396)
Övergården har inte lämnat många spår i arkiven, endast kartan 1701 har påträffats samt en bouppteckning från år 1828. Den senare upprättades efter hustrun Annika Bengtsdotter i Öjersjö Öfre Hultet, som avled i januari månad 1826, men bouppteckningen upprättades allts först två år senare, vilket är ovanligt.
Om gården står det följande, ”En åttondels Öfra Hultet som enkemannen Johannes Swanberg och dess afledna Hustru genom köpebref af den 23 april 1821 sitt till handlatt av Nils Olofsson och dess Hustru i Hultet öfwergården. Anses i wärde enligt Taxserings Commitens wärde till 270 riksdaler banco.” I hemmet fanns en ganska normal uppsättning av grytor och pannor i järn, koppar och tenn, samt givetvis tallrikar, glas, bägare med flera föremål. Hemmet var möblerat med ett rödmålat slagbord, en soffa, ett sängställ, fyra stolar, ett par speglar, där fanns även en vävstol med tillbehör. Hemmet hade två böcker, en bibel och en ny psalmbok. I köket fanns också ett par vattenspänner med ok för att bära vattnet från brunnen till huset.
Annika Bengtsdotter hade även den del skulder i form av reverser. Till Johannes Olsson i Rya skulle 177.37.6 riksdaler betalas dessutom tillkom ytterligare 28.45.6 för obetald ränta samt ytterligare ett mindre lån. Även Pigan Anna Larsdotter skulle ha pengar och ersättning för obetald ränta. Annika hade även lånat 5.26.8 i Partilles kyrkokassa mot revers och 11.16 av Lars Swensson i Öjersjö. Behållningen i boet när hänsyn tagits till alla skulder blev blott 5 riksdaler och 29 skilling.
Transporterna sköttes med någon av gårdens tre kärror, två med järnbeslagna hjul och en med trähjul. För att föra ut gödseln på åkermarken fanns fyra gödselkärror och för vedtransporter en vedsläde. Åkern bearbetades, liksom i Öjersjöområdet i övrigt, med hjälp av krok (årder) och harv. Det fanns även två sadlar på gården vilket åter visar att hjulfordon hade problem med framkomligheten i denna trakt och att det var bättre att rida än att åka kärra och vagn var otänkbart. Dragdjuren utgjordes av ett brunt sto som var 25 år gammal och en brun häst som var inne på sitt femtonde år. I ladugården stod tre kor, 12, 8 och 4 år. Därtill fanns två får med lamm och en bagge i Övergårdens kreatursuppsättning. (FIIa:20)
Under 1900-talet kom jordbruk och boskap att ersättas av en soptipp på gårdens ägor. Avfallstransporterna påbörjades 1966 och pågick fram till 1972 därefter tippades framförallt bygg- schakt- och industriavfall fram till 1986 då tippen avvecklades. Det uppskattas att omkring 165 000 ton avfall har tippats på gårdens ägor. Idag täcker golfbanan tippen men den står ändå under bevakning och lakvattnet testas regelbundet. (Göteborgs Regionen, s. 8)
Hultet övergårdens huvudbyggnad fanns kvar fram till 1970 då den revs och ersattes av en modern villa (Centergran, s. 10). I juni 1983 fattade Partille kommun beslutet att arrendera ut mark för att anlägga en 18-håls golfbana i Öjersjö. Följande år placerades det ut tillfälliga baracker för klubben och Gårda Johan påbörjade anläggningsarbetena för den nya banan. Villan som ersatt Övergårdens huvudbyggnad var kansli och restaurang för golfklubben 1988-1993. Det ersattes 1993 av det klubbhus som idag finns i området. (Partille GK)

Golfklubbens huvudbyggnad omges av äldre träd och hägnader som påminner om att Hultet Övergården låg på denna plats. Foto: Per Hallén 2016
Källor
Göteborgs Landsarkiv
Sävedals häradsrätt FIIa:20 1825-1828.
Husförhörslängder Partille AI:1 1771-1774 till AI:22 1899
Internetkällor:
Göteborgs Regionen, Avslutade/nedlagda deponier i Göteborgsregionen. A2020 Avfallsplan för Göteborgsregionen, 2010. (http://www.grkom.se/download/18.276a42981270147ed358000814/A2020+Avfallsplan+Bil+6.p, hämtad 2016-09-17)
Partille GK, Vår historia 1983-2008 (http://www.partillegk.se/Media/Get/1625/klubben-1983-2008, hämtad 2016-09-17)
Kartor
Rikets allmänna kartverks arkiv:
Ekonomiska kartan, Västra Götalands län, Partille J131-12SV, Ekonomiska kartan, 1935.
Lantmäteristyrelsens arkiv:
Partille socken Öjersjö nr 1-6, Geometrisk avmätning 1701
Litteratur om Öjersjö
Aspström, Helge, Frizell, Kristina & Olsson, Agneta (red.), Bilder från Partille, Partille, 1994
Bergendahl, E. Partille krönika. Göteborg 1920.
Centergran, Ulla, Etnologisk undersökning Öjersjö by, Kulturnämnden, Partille, 1985
Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1923
Rådström, Lennart, Strömberg, Lars & Andersson, Bo, Den kluvna hällen: Partille och dess människor under 1900-talet, Kulturnämnden, Partille, 1988
Vidareläsning
Bringéus, Nils-Arvid, Bouppteckningar som etnologisk källa, Lund, 1977
Bringéus, Nils-Arvid (red.), Arbete och redskap: materiell folkkultur på svensk landsbygd före industrialismen, 5., Stockholm, 2003
Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen : 1700-1870, Stockholm, 2000
Hallén, Per, Järnets tid: den svenska landsbygdsbefolkningens järninnehav och järnkonsumtion 1750-1870,Göteborg, 2003
