I en insändare till Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning berättas om några tonåringar som bedrev jakt på ekorrar hösten 1905.
”Hösten är den årstid som vid vackert väder, kanske mer än någon annan lockar till promenader utom stadens hank och stör.
Flera promenerande som för den gångna vackra söndagen vald Delsjön till mål för sin vandring och därvid tagit vägen förbi Getebergsäng och öfver Kallebäcks backar hade, strax efter det dessa passerats och man kommit in i den glesa småvuxna ungskogen, tillfälle att iakttaga huru en flock unga slynglar – i närheten boende och till namnet kända – med pil och båge obarmhärtigt jagade ett par stackars ekorrar, hvilka på grund af skogens beskaffenhet hade förga utsikter att undkomma sina förföljare. Pilarne vore i spetsen försedda med halftumslånga spikar eller nålar. Som träden äro jämfrelsevis små kan man komma de små pigga djuren inom ett par meters afstånd, hvarföre, trots de usla vapnen, ej för många bommar behöfva riskeras.
Att det oaktat först efter kanske flera timmars jäktande lifvet på de stackars kräken är utpinat, är naturligt. Dessa äro som bekant ytterst seglifvade. En träff markerades bl.a. genom följande förtjusta utrop: »där fick den jäfveln en mellan ögonen».
Att en påpekning i det otillbörliga i slynglarnes förehafvande mottogs med de gröfsta okvädningsord en trettonårings fantasi kan hopkonstuera är ju ock förklarligt. Undertecknad hade dock nöjet att få en af de värsta odågorna inom räckhåll för ett duktigt käpprapp på mäst lämpliga stället, hvilket måhända för en gångs skull gaf honom en antydan om hvad sveda vill säga.
Hvad som gör saken än sorgligare är, att föräldrarna som på den »förhoppningsfulle» ynglingens tjut tillkallades togo honom mäst demonstrativa sätt med ord och gester i försvar och lät honom fortsätta »leken» som de kallade den, i stället för att gifva honom det kok stryk han och hans kamrater med rätta förtjänt.
H.H. (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 27 oktober 1905)
