Den första ”sommarstugan” i Öjersjötrakten uppfördes av Göteborgsköpmannen Pehr Backman redan 1812 vid Stora Hålsjön (se bilden i sidhuvudet hämtad ur Bergendahl s. 397). Han var kompanjon till John Hall (den yngre) och företrädde även Hall i de många juridiska processerna som följde efter Halls faders död. Karlslund avsöndrades från Hultet Övergården ”på Njo och Nittjo åhr emot en öfverenskommen pant Summa eller Årlig Afgift av Tjo Riksdahler Riksgälds Sedlar eller 6 R. D:r 32 s.r Banco mynt samt en Ähre Skänk af Tjo R.D:r Riksgäld till Hustrun Svahnberg, hvaraf Arrende Summan oss Åhrligen betalas skall vid Höbergningen” (Bergendahl s. 396)
Det lär ha varit Backmans fru som lät anlägga parken nedanför stugan mot sjön med gångar, bersåer och en dunge björkar. Där skapades också en begravningsplats där Backmans närmaste fick sin sista viloplats. Totalt finns där elva gravplatser markerade med urnor, men dessa är borta sedan länge, området räknas idag som en fornlämning. (Bergendahl s. 396, Raa.se: Partille 61:1)
Skalden Johan Anders Wadman vistades ofta i stugan Karlslund och det har därför hävdats att det var på denna plats som han skrev den berömda dikten ”min lilla vrå bland bergen”, eller åtminstone blev inspirerad till att skriva dikten efter sina besök i Öjersjötrakten. Orsaken till detta antagande hos bland andra Bergendahl är en berättelse där sångens Hildur, som var en dotter i huset berättade om Wadmans besök.
”Den plats, som Wadman besjungit är belägen på en mils avstånd från Göteborg, högt uppe ’mellan bergen’; den enkla ’röda kojan’ står invid en sjö, som ligger nära, men ännu högre än den plats varifrån Göteborgs vattenledningsvatten hämtas; den är –otillgänglig- ty vägen dit leder från stora landsvägen rakt upp –mellan bergen- och är så smal, att en parvagn blott med största möda kan komma fram; men har man väl färdats en fjärdingsväg på den smala steniga vägen så kommer man till en plats, som är å alla sidor omgiven av ’höga fjäll’ och som blott kan liknas vid en oas.” (Bergendahl s. 298-299)
”Min lilla vrå bland bergen.
Jag vet en vrå emellan bergen,
En liten vrå, som tillhör mig,
Der ingen flärd innästlat sig,
Der ingen oskuld skiftat färgen.
Hvart än mig ödet kasta må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
En koja, högröd som skarlakan
Och lugnare än ett palats,
Ger åt mitt läger skygd och plats —
En rosenhäck är mitt sparlakan.
Hvart jag af ödet jagas må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.” (Wadman 1869 s. 135)
Bysten av JA Wadman, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta. Idag är bysten placerad i Vasaparken.
Man skulle kunna tro att ett hus med en sådan historia och med koppling till två historiskt kända personligheter skulle vara skyddat och vårdat, men så är inte fallet. Huset revs nyligen på grund av att ett nyare hus uppförts på tomten och det fick inte lov att finnas två hus på denna tomt. Ett muntligt löfte hade tidigare getts att båda husen skulle få stå kvar, men muntliga löften är alltid osäkra och en ny generation politiker och tjänstemän i Partille hade inte viljan att rädda huset så nu är byggnaden och en bit av Hultet-Öjersjös historia för alltid utplånad. (Partille tidning 2013-02-07, 2013-03-22, 2014-06-19, 2014-06-24, 2015-01-08. Göteborgs Posten 2014-07-24.)
Tidningar
Göteborgs Posten
Partille Tidning
Litteratur
Bergendahl, Erik. Partille krönika. Göteborg 1920.
Wadman, Johan Anders, Johan Anders Wadmans samlade skrifter, Ebeling, Stockholm, 1869, (http://runeberg.org/wadman/0181.html)
Lästips
Berg, Magnus, J A Wadman: hans liv, hans skaldekonst och Göteborg 1814-1837, Göteborg, 2013.
