Denna söndags berättelse är hämtad från slutet av december 1964 då kallt och fint vinterväder lockade rekordmånga gav sig ut på Härlanda tjärns is:
”Isbanorna, både de konstfrusna och naturisarna, i Göteborg med omnejd fick rekordinvasion på söndagen av skridskoåkare. Men så var vädret på söndagsförmiddagen idealiskt, vindstilla och solsken, som gjorde att köldgraderna enbart kändes uppfriskande. Hur många som sportade på stålskodd fot är omöjligt att säga men ett är säkert, Härlanda tjärn hade rekorddag – aldrig tidigare har så många skridskoåkare på en gång samlats där. Det blev för övrigt trafikkaos på vägen dit och polis fick rycka ut och ordna bilköerna.
Den idealiska sportdagen lockade ut både ung och gammal och aldrig tidigare har väl julklappsskridskorna och ishockeyutrustningen för övrigt fått så snabb premiär. Överallt där det fanns fruset vatten i Göteborg med omnejd sågs göteborgarna med mer eller mindre färdighet ägna sig åt den fina sporten. Isarna låg välfrusna, fem centimeter tjock, och utan snötäcke – tills vidare.
Mest folk samlades på Härlanda tjärn, som ligger fint till för befolkningen i de östra stadsdelarna och Sävedalens ungdomar också. Hur många tusen som under dagen sökte sig till Härlanda tjärn är omöjligt att ange exakt men till minst 10.000 uppskattade rutinerade bedömare besökareantalet under dagens lopp. När trafiken vid middagstid var som värst grötade biltrafiken på vägarna dit till sig. P-platserna räckte inte till och polispatruller fick rycka ut för att få ordning på köerna.
– Det är fantastiskt att Göteborg kunnat bevara en sådan naturskön och naturlig isbana så in på knutarna, hörde vi någon yttra – troligen inflyttad.
Och det är sant som det är sagt. Ja, de unga familjerna i de nya stadsdelarna Björketorp, Björkekärr och Robertshöjd har ju skridskoisen nästan utanför dörren.” (Ur: Göteborgs-Posten 28 december 1964)
Bilden i sidhuvudet visar tidningsklippet från Göteborgs-Posten 28 december 1964