Pingstdagen 1890 blev ägaren av Lilla Torp brutalt överfallen och misshandlad, vilket Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning rapporterade 27 maj.[1] Ganska snart kunde tre personer gripas och föras till cellfängelset i väntan på rättegång.[2] När rättegången inleddes i Säfvedals och Askims häradsrätt gavs följande beskrivning av Göteborgs-Posten.
”Såsom bekant begicks pingstdagen på em.m. ett synnerligen svårt våldsdåd mot grosshandlaren James Hammarberg å hans egendom Lilla Torp, till följd hvaraf hr H. måst intaga sängen och ännu ej är fullt återställd. Gerningsmännen, som begingo våldshandlingen endast af hämd deröfver, att de förebråtts för sitt oskickliga uppförande att intränga i egendomens trädgård och der förolämpa några damer, ha sedemera som bekant blifvit upptäckta och befunnits vara 5 till antalet. Trenne af dem, skomakeriarbetare Christoffer Christoffersson, Sigfrid Liljeblad och Ernst Widén, ha häktats, men de båda andra Johan Herman Svensson och Aug. Håkansson , ha afvikit från orten och ännu ej anträffats.
Inför rätten företeddes tvenne af de käppar, hvarmed slagen utdelats; den ena af dessa är af mycket egendomligt slag och består af tjocka, sammannitade läderringar samt har utseende af att vara ett riktigt mordvapen. Under förhöret framgick, att det varit Aug. Håkansson, som utdelat slag med denna käpp. Widén erkände, att äfven han med en käpp tillfogat hr Hammarberg ett slag, som antagligen träffade i hufvudet. Christoffersson hade utdelat några s.k. ’danska skallar’.
Å de tilltalade yrkades ansvar för våld och hemfridsbrott.
Åklagaren begärde uppskof för att höra den ena af de förolämpade damerna, förken Ebba Åkerhielm, hvilken kallats som vittne, men ej infunnit sig, samt begärde att våldsverkarne måtte i häkte qvarhållas.
De häkatade åter anhöllo att blifva försatta på fri fot. Efter öfverläggning förklarade sig rätten ej kunna afslå denna deras begäran, och utsattes målet att åter förekomma vid tinget å tingshuset härstädes den 9 nästkommande september, vid hvilket tillfälle vittnet fröken Åkerhielm äfven skulle vara närvarande.
Ransakning hölls i går med våldsverkarne inför Säfvedals och Askims häradsrätt, hvarvid flera vittnen voro inkallade. Hr Hammarberg var företrädd genom ombud.
Enligt såväl de tilltalades som vittnenas berättelser hade uppträdet börjat utanför egendomens trädgård och föranledts deraf, att, då en löjtnant red för bi de nämnda personerna, som voro på väg från Delsjön, skomakare Liljeblad slagit till hästen. Löjtnanten hade förebrått karlarne detta, och deras handlingssätt hade ytterligare framkallat förebråelder från några damer, som jemte tvenne ynglingar promenerade i trädgården. Sedan löjtnanten aflägsnat sig hade karlarne utfarit i skällsord mot damerna, följt efter i trädgården och knuffat dem samt fråntagit en af damerna en käpp, som hon höll i handen. De båda ynglingarne, Axel Wahlstedt och Hugo Westerling, hade äfven blifvit öfverfallna, och den förre fick dervid ett sår ihanden samt ett slag öfver ryggen, så att blänad uppkom. Hr Hammarberg, som i detsamma tillkommit, hade i stränga ordalag förehållit våldsverkarnas deras handlingssätt och befallt dem aflägsna sig, men blef nu sjelf öfverfallen och tilldelad flera våldsamma slag, så att stora blödande sår uppkommo i hufvudet, hvarjemte äfven ena handen svårt skadades under hr H:s försök att parera slagen. Enligt det vid rätten företedda läkarebetyget voro skadorna i hufvudet av mycket allvarsam art.”[3]
I väntan på nästa sammanträde vid tinget hade samtliga försatts på fri fot, och de lämnade snabbt staden. Vid häradsrättens sammanträde den 2 september var samtliga försvunna, endast vittnena kunde då höras.[4]
Det hela slutade med att våldsverkarna gick fria och James Hammarberg återhämtade sig någorlunda. Han var tillräckligt frisk att åter börja rida igen. Men under en ridtur 1896 blev hästen oregerlig och James hamnade under hästen när den föll omkull och han blev svårt skadad. [5] Vid sjukhuset försöket man rädda honom och efter en lyckad operation fanns gott hopp om att han skulle klara sig. Men han drabbades av en inflammation som dåtidens läkare inte kunde bekämpa. Den 17 mars 1896 avled han på Sahlgrenska sjukhuset.[6]
Bilden i sidhuvudet visar Lilla torps huvudbyggnad. d. 26 Feb 1914. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.
Källor
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
Göteborgs-Posten
[1] GHT 1890-05-27 ”Groft öfvervåld”.
[2] GHT 1890-06-02,
[3] GP 1890-06-20 ”Rättegångs- och Polissaker.”
[4] GP 1890-09-03 ”Rättegångs- och Polissaker”
[5] GP 1896-03-07 ”En beklaglig olyckshändelse”.
[6] GP 1896-03-18, ”James Hammarberg”.