De senaste åren har vi inte haft många dagar med snö på marken i Delsjöområdet, så var det även under början av 1970-talet. Svaret på snöbristen blev att anlägga en plastbacke i sluttningen ner mot Stora Delsjön.
”Här är plastbacken som ger dej enda chansen att åka skidor under det snöfattiga sportlovet i Västsverige. Den finns vid Delsjön i Göteborg sedan i går och det kostar fem kronor i timmen att åka på den. Lämplig valla: Diselolja!
GT har provåkt. Betyg: Kul. Men riktigt, riktigt som snö är det förstås inte.
Gunnar Munthe, Christian Mayer och Tommy Johansson heter grabbarna som satsar på det här nya sättet att åka skidor. Dom är inte några nybörjare på område — Gunnar har varit i Österrike flera år och har skidlärarexamen, Christian kommer ursprungligen därifrån.
Den matta som nu ligger utlagd i Delsjöns teknikbacke i Göteborg är den första i sitt slag i Skandinavien. Europas största ligger i Edinburgh. Den är på hela 4 000 kvadratmeter. På ett par dagar hade ägarna tjänat in vad mattan kostat i inköp. Till och med i London finns en teknikbacke — inomhus!
Delsjömattan är ”bara” på 1 100 kvadratmeter, cirka 80 x 20 meter, men den räcker att öva i säger de tre arrangörerna.
Innan man sticker ut i backen bör man ”valla” med diselolja. Råkar man sedan ha tur med vädret går det ännu fortare. Tur med vädret — det betyder att luften ska vara fuktig. Duggregn är bäst.
Mattan är ett nät med en decimeter mellan maskorna. Plastborst som sticker upp ett par centimeter ur den metallprofil som håller fast glidytan.
Hur är det att åka så här?
Jodå, mattan ger en ganska äkta känsla av skidåkning. Största skillnaden är att det går lite trögare. Det märks också om man tappar balansen — då vill underlaget gärna hugga i och bromsa.
Men roligt är det.
Det nya sättet att åka skidor hade sin Sverige-premiär igår. Mattan var då utrullad och en lift med kapacitet av 600 personer per timme sattes upp. Fem kronor vill arrangörerna ha för en timmes åkning.” (Ur: GT 1973-02-12, ”Nej, det är inte som snö — Men roligt ändå”)
