Bygget av det nya reningsverket pågår för fullt strax norr om den gamla soptippen Brudaremossen för att ta hand om en del av de gifter som det enorma sopberget läcker. Exakt vad som finns inne i sopberget är inte känt, mer än att det är en blandning av allt från hushållssopor till riktigt giftiga ämnen. Tretton år innan Brudaremossen stängdes rapporterade tidningarna att soptippen även skulle få ta emot bilvrak.
”Stadens myndigheter har nu kommit fram till en nödlösning vad bilvraken beträffar. Det blir sopstationen vid Brudaremossen, som tills vidare får bli bilkyrkogård. De omkring 500 bilvrak som man beräkna finns stående på gator, torg och parkeringsplatser i staden, kommer i första hand att tas om hand. De skall pressas ihop av en bandtraktor och grävas ned i jorden och blir på så sätt underlag till den idrottsplats, som någon gång i framtiden skall anläggas på platsen.
Polisen har gjort en undersökning och kommit fram till att omkring 200 bilvrak finns i staden, men den rätta siffran är minst 500, anser styrelseordf. I renhållningsverket, Åke Karlsson. Genom denna provisoriska lösning har problemet löst för dagen.
På renhållningsverket påpekar man, att Brudaremossen som blivit avstjälpningsplats endast kommer att existera under en kortare tid. Senast 1970 beräknas Sävenäs sopförbränningsstation vara i bruk, och därifrån skall i framtiden värme levereras till kraftvärmenätet och betjäna bl.a. Östra sjukhuset.
Bilskrotningsproblemet blir större och större, och man har länge diskuterat vad som vore den lämpligaste lösningen i avvaktan på den statliga bilskrotningsutredningen. Man har kommit fram till att det bästa vore om en bilfirma, mot avgift pressade ihop bilarna och därefter skickade dem till ett järnbruk. Men innan ihoppressningen kan ske, måste textilierna i bilarna brännas och diverse metaller avlägsnas ur vraken, och detta skulle bli mycket dyrbart.” (GT 14 april 1965)
Idén om att anlägga sportfält vid Brudaremossen övergavs dock och soptippen stängde inte heller 1970, det dröjde till 1978. Det blev istället Skatås som även i fortsättningen blev centrum för motion och idrott i Delsjöområdet.
Referens
Göteborgs Tidningen (GT)