Dagens vårvandring kring Skatås i samarbete med STF Lerum-Partille lockade som vanligt en skara mycket intresserade deltagare trots hotet om regn. Vi började vid Skatås motionscentral där jag berättade lite om motionsanläggningen och flyktinglägret innan vi rörde oss en kort sträcka till platsen för torpet Terra Nova / Skatås och Skålmekärr / Skatås. Sedan blev det ett besök invid Kålltorps kärr och en berättelse om skrinnarbanan som aldrig blev av och om hur kärret skapats som vattenmagasin för kvarnarna vid Kärralund. På småstigar gick vi sedan till torpet Sandhåla och därefter lite fika på självaste Apslätten där jag berättade om namnet och en del om andra händelser som utspelat sig där.
Här berättas om det brutala överfallet på familjen i torpet Sandhåla! Foto: Anita Högegård
Foto: Anita Högegård
Här ser ni Sabina, gift med Lorents Olsson, mannen som var med och letade efter apan som gett platsen dess namn. Foto: Anita Högegård
Vandringen gick sedan ned för sluttningen till järnåldersgraven innan vi gjorde ett besök vid sandhålan, som gett torpet Sandhåla dess namn. Vid infarten till campingen stannade vi till vid fördämningen som samlade upp vattnet från Kålltorps kärr och Delsjöarna innan det leddes till den stora nedre kvarnen vid Kärralund. Vi följde sedan i kvarnarnas och vattnets spår upp till de två följande kvarndammarna, varav den ena idag är helt utplånad och okänd för de flesta besökare.
Kvarnruinen. Foto: Anita Högegård
Vandringen närmade sig slut när vi passerade torpet Mon, men även där fanns en historia att berätta om den dramatiska branden i huset 1916.
Mon. Foto: Anita Högegård
Vägen tillbaka mot Skatås gick samma väg som de danska trupperna kom 1611 – en dramatisk final på denna tur.
Det var lite ur dagens vandring, om du inte var med idag, passa på nästa gång det blir vandring!
Ett stort tack till alla er som deltog idag och välkomna tillbaka!
Bilden i sidhuvudet visar när vandringen gick från sandtaget mellan Kärralund och Kålltorp och vidare mot platsen där Kärralunds ladugård låg. Foto: Anita Högegård.