”År 1834 den 28 november förrättades bouppteckning efter torparen Carl Jonsson på Kallebäckshöga, som med döden aflidit den 16 augusti och dess hustru Ingeborg Hansdotter som med döden afled den 17 augusti 1834 och efterlämnade 4 sammanaflade barn: sonen Johannes 14 år, döttrarna Johanna 20, Christina 17 och Maria 5 år gamla.”[1]

Så inleds bouppteckningen som upprättades på Jonstorpet 1834 dryga tre månader efter att Carl och Ingeborg hade avlidit i koleran. Torparen Peter Andersson bevakade de omyndiga barnens rättigheter och boet uppgavs av döttrarna Johanna och Christina.

Familjen var bosatt på Jonstorpet på Kallebäckshöga och drabbades liksom många andra i Västsverige av den första stora koleraepidemin 1834.[2] Förutom Carl och Ingeborg avled även två av deras barn, Anna Britta som var nio år och tre månader gamla Emilia.[3] De döda barnen omnämndes inte i bouppteckningen men torpet och dess föremål fick en utförlig beskrivning.

”Torpstället Jonstorpet kallat beläget på Kallebäcks mellangårds ägor i Örgryte socken består af 2 rum och kök, jämte nödiga uthus”. Värderingen av byggnaderna sattes till 50 riksdaler. Några kontanta pengar eller föremål av guld eller silver fanns inte i torpet. Några av de mest värdefulla föremålen var kopparkittlarna i köket samt fjäderbolstrarna i sängarna.

Torpet var välutrustat med både möbler och textilier samt en del redskap. I köket fanns en stor och två mindre kopparkittlar samt en järngryta, två kaffekittlar samt tennfat och en malmmortel. Malm var beteckningen för en legering av vanligtvis koppar och zink. Man hade även en stekpanna, en eldtång och två brandjärn att ställa stekpannorna på. Därutöver fanns i köket degtråg och andra träföremål som behövdes till matberedning.

Maten åt familjen på tallrikar av lera. Totalt fanns nio tallrikar och två krukor av lera samt tre par knivar och gafflar. Matbordet lystes upp dels av härden i köket, men också av hemmets ljusstake. På detta bord kunde man ibland också se torpets enda glas och glasbutelj. Det fanns två större bord och ett mindre bord till dessa hörde sex stolar samt två soffor. På väggen hängde ett väggur. Husets tre fönster var alla försedda med gardiner. Även i övrigt var hemmet välförsett med textiler. Sängarna var utrustade med dyrbara fjäderbolstrar, sängomhänge i blårutigt tyg, och täcken. Alla borden i huset var försedda med dukar. Kanske ägnade sig husets invånare ibland åt läsning i torpets bibel eller någon av ”flere små böcker” vid något av borden.

Utöver detta redovisas i bouppteckningen även Carl och Ingeborgs kläder. Carl ägde bland annat en blå vadmalsrock, en svart frack, två västar, ett par strumpor, ett par stövlar och två par skjortor, två nattkappor och två halsdukar. Ingborgs kläder var färre till antalet, men även hon ägde en vadmalsrock. Därutöver fanns två klänningar, två västar och ett par strumpor och ett par gamla kängor i hennes garderob. Dessa kläder hölls snygga med hjälp av torpets strykjärn. Det kan ha funnits fler klädesplagg, men om Ingeborg gett sina döttrar kläder omedelbart innan hon avled listades givetvis inte dessa i bouppteckningen.

När Carl utförde arbeten åt Kallebäcks by eller vid torpet använde han sig av en enkel uppsättning redskap; yxa, hammare och tång, två hackor, en spade samt en järnstång. Ingeborgs hantverksredskap bestod av endast en karda. Utanför torpet i ett av uthusen stod en sugga med en galtgris, alltså en inte fullvuxen galt. I något av dessa utrymmen återfann man vid bouppteckningen även en skeppa råghalm samt en del hö. Carl och Ingeborg hade också en hel del skulder.

Den största av posterna bland skulderna var begravningskostnaden på 15 riksdaler och 8 skilling, detta var givetvis en skuld som kom till efter parets död men under livstiden hade de också skaffat sig en del skulder genom att handla eller låna av grannar och affärsidkare. Exempelvis hade paret lånat 5 riksdaler och 16 skilling hos Carl Andersson i Skår. Totalt uppgick dessa till 47 riksdaler varav hälften var skatter av olika slag samt begravningsavgift och bouppteckningsavgift. Boets tillgångar, i detta fall dess inventarier uppgick till endast 132.12 riksdaler. Omkring 35% av tillgångarna får alltså borträknas för att betala skulderna.[4]

Referenser

Riksarkivet, landsarkivet i Göteborg

Sävedals häradsrätt, FIIa:22

Örgryte husförhörslängd AI:8 1831-1835

Litteratur

Larsson, D. (2015). Kolera : samhället, idéerna och katastrofen 1834.

Noter

[1] Sävedals häradsrätt FIIa:22 (1832-1834) nr 191

[2] Larsson 2015

[3] Örgryte (O) AI:8 (1831-1835) Bild: 55 Sida: 97

[4] Sävedals häradsrätt FIIa:22 (1832-1834) nr 191

Bilden i sidhuvudet visar Jonstorpets tomt 2013. Foto: Per Hallén