Berättad av torparen Nils Peter Johansson (född 1848 i Marks härad). Berättelsen nedtecknades år 1890. Av Joh. A. Bretell
Å gården Kallebäck i Örgryte socken finns ett berg vari finnes en skattkammare med kistor fulla med silvermynt. Men det är ej många som lyckats träffa ingången till denna skattkammare. En vallpojke hade dock för mycket länge sedan lyckats hitta ingången. I skattkammaren stod tre kistor med en svart höna å vardera såsom ”vård” (vakt). Vallpojken lyfte försiktigt undan en höna och öppnade locket på kistan och fann denna full av silver mynt. Han grep handen full av silverpengar och stoppade i fickan utan att bli störd i sitt förehavande, men då han ännu en gång försökte gripa i myntet , flög hönan upp och högg honom i ansiktet så han måste släppa mynten. Han lade då ner locket och satte hönan åter på sin plats. Följande dag förnyade han sitt besök i skattkammaren och gjorde på samma sätt och med samma resultat. Han fortsatte sedan med dessa besök en lång tid och samlade härigenom många pengar fast än han ej kunde ta mer än en hand full var gång. Slutligen omtalade en med tjänare för hans husbonde att vallpojken hade gott om pengar. Husbonden tog honom då i förhör, och pojken omtalade nu hur han kommit i besittning av pengarna. Men sedan kunde han aldrig mer hitta vägen till skattkammaren.[1]
Denna saga och många andra folkminnen finns tillgängliga via ”Folke”.
I sidhuvudet visas en silverskatt som bestod av 10.000 örtugor/silvermynt från 1300-1400 talet funna på Bondtorget i Västerås. Hämtad från Digitalt museum.
[1] Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg, Västsvenska Folkminnesföreningen, JFGH nr 832.