Quantcast
Channel: Delsjöområdets historia
Viewing all 684 articles
Browse latest View live

Fornlämning L2019:7544 Hög

$
0
0

Nu finns gravhögen vid Apslätten med i Riksantikvarieämbetets register och synlig via Fornsök. Registreringen av fornlämningen är resultatet av en guidad tur i Delsjöområdet för Stadsmuseets arkeologer, högen väckte stort intresse bland arkeologerna. Vi besökte även röjningsröseområdet norr om Skatås, som påminner mycket om det område i Kallebäck som undersöktes arkeologiskt under hösten. Även Stora Torp besöktes och där visades den gamla bytomten och stenmagasinet, en intressant plats som borde undersökas närmare.

Högen vid Apslätten (L2019:7544 Hög) beskrivs enligt följande i Fornsök:

Lämningstyp
Hög
Form: rund
Beskrivning av lämning
Hög, 10,5 m i diam och 0,5 m h. I ytan enstaka rundade stenar 0,15-0,25 m st.
Antikvarisk bedömning
Fornlämning
Rekommendation för antikvarisk bedömning
Fornlämning
Antikvarisk kommentar
Grad av skada
Ej skadad
Undersökningsstatus
Ej undersökt
Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E)
N 6400274, E 322870
Mätmetod
RTK, medelfel: 0 meter
Registreringsunderlag
Digitalt ortofoto. Noggrannhet på underlag: Upplösning 0.5 m
Höjd över havet
Min: 38 m, Max: 39 m
Datum för senaste fältbesök
2019-09-10
Terräng kring lämning
Relativt flack bergssluttning. Lövskog med markvegetation och intilliggande promenadstigar.
Vegetation på lämning
3-4 medelstora lövträd samt mindre grupper av hassel.

Skolbygget vid Härlanda tjärn startar under januari

$
0
0

Det har nu kommit information om ett öppet hus där det skall presenteras information om byggstarten av bostäder och skola utmed Robertshöjds- och Smörslottsgatan. Fastighetskontoret har redan rivit garagen invid grusplanen vid Härlanda tjärn, markarbetet inför skolbygget skall inledas efter årsskiftet, alltså nu i januari.

Garagen är nu borta. Foto: Per Hallén 2019.

Öppet hus kommer att hållas i Brf Björkekärrs lokal, Trätorget, ingång på gaveln under Jerkstrands konditori. 21 januari kl 10-12 samt 17-19.

Premiär: Delsjöpodden

$
0
0

Nu äntligen finns det en podd om Delsjöområdet! Det nya året inleds med premiäravsnittet där du bland annat får höra hela sagan om ”Trollet vid Delsjön”. Hemsidan om Delsjöområdets historia har funnits sedan 1999. Under de senaste tjugo åren har text och bild tillsammans med enstaka filmer varit det främsta sättet att presentera och sprida information om området. Via en podd är det min förhoppning att alla ni trogna besökare här på Delsjöområdets historia skall få sällskap av nya besökare genom att lyssna på berättelser om områdets historia, aktuella händelser, spännande platser och personer.

Delsjöpodden: Avsnitt 1: Ett nytt år med en ny podd och en saga

Detalj från karta över Kålltorps gård 1796. Har valts ut att bli symbol för den nya Delsjöpodden.

Konstgräsplan tas bort i Skatås – blir reserv-parkeringsplats

$
0
0

Från den 1 januari i år går det inte längre att boka planerna med konstgräs i Skatås, de skall nämligen försvinna. På Göteborgs stads hemsida skrivs följande:

”Planen kan inte vara kvar i befintligt tillstånd då den är i dåligt skick och dessutom bidrar till spridning av mikroplast. Planen har tidigare varit föreningsägd och det har inte gjorts några åtgärder för att minska spridningen av gummigranulat till naturen. Detta är särskilt allvarligt då planen ligger i ett område som är riksintresse för friluftslivet och ett naturreservat.” Det sista påståendet, att det är ett naturreservat är lite förvånande, det ligger en bit österut! Göteborgs stad har avvisat förslag på att göra området kring Skatås till naturreservat, förmodligen med baktanken att ha det som markreserv. Däremot är området ett friluftsreservat, enligt beslut från 1970, något stadens företrädare inte vill kännas vid.

Det är nog mer än en besökare som undrat över beslutet att anlägga en gräsmatta av plast i Delsjöområdet! Nu skall dessa bort, men det skall inte bli riktigt gräs utan området skall förvandlas till en reserv parkeringsplats, antagligen blir infarten för bilarna via grusåttan. På stadens hemsida skrivs: ”Planen tas bort och ytan ska istället användas som parkering och uppställningsyta vid evenemang och liknande.”

Fotbollsplanerna anlades på Härlanda tjärns torvmossar när det under början av 1970-talet stod klart att Brudaremossens soptipp inte skulle stängas omedelbart och att sopor dessutom kanske var ett lite riskabelt underlag. Men om nu platsen är dåligt utnyttjad (d.v.s. bokad) skulle det vara mer lämpligt att ge området åter till naturen genom att till exempel anlägga ett våtmarksområde som skulle kunna göras tillgängligt för besökare och på ett pedagogiskt sätt kunna visa våtmarksområden under alla årstider. Det finns nästan en moralisk plikt för staden företrädare att utföra stordåd för natur- och kulturvärden i Delsjöområdet nu när man inom några veckor kommer att låta grävskoporna rulla in i naturen nära Härlanda tjärn.

Skötsel och skötselprinciper för Delsjöområdet 1969

$
0
0

”För att Delsjöområdet skall behålla sitt nuvarande värde och motsvara alla de mångskiftande krav som ställs, är det av stor vikt att skötseln utformas på lämpligaste sätt. I resp. områdesbeskrivning finns vissa uttalanden i skötselfrågor varför nedanstående får utgöra en sammanfattning. I stora drag kan man säga att ett områdes skötsel blir beroende av de naturliga förutsättningarna och användningsformen. Av de naturliga förutsättningarna är det i huvudsak vegetationen och då främst trädskiktet man har möjlighet att påverka. Först måste dock konstateras att varje ingrepp i naturen, även om det verkar begränsat, får konsekvenser i flera led, som man inte alltid kan överblicka. En uttunning av trädskiktet medför t. ex. bland annat en förändrad sammansättning av markvegetationen. Man måste komma ihåg att ett ingrepp i för människan positiv riktning i ett avseende ofta får icke önskvärda konsekvenser i ett annat.

Då det gäller skötseln av trädskiktet (skogen) har det i den allmänna miljödebatten piskats upp ett obefogat granhat bland allmänheten. Många sätter numera likhetstecken mellan god naturvård och förekomsten av lövskog. Detta är en alltför stark generalisering. Visserligen har lövskogen från miljösynpunkt vissa fördelar framför granskogen, men inom ett område som detta bör man eftersträva största möjliga variation och därför bör både löv- och barrskogar förekomma. En ren barrskog har nackdelen av att ge ett mörkt intryck under sommaren medan den kala lövskogen är föga attraktiv under vintern. Genom att kombinera barr- och lövträd på lämpligt sätt kan därför rätt mycket vinnas. Blandskogen ger sommartid ett ljust intryck tack vare lövträden och behåller den gröna färgen under vintern med hjälp av barrträden. I Delsjöområdet leder en naturlig beskogning i stor utsträckning till en blandskog av tall och diverse lövträd, som syns vara tilltalande från de flesta synpunkter, och enligt vår mening bör gynnas inom större delen av området.

Genom att sköta skogen så att den skiktar sig, d. v. s. att även smärre träd lämnas kvar vid gallring, kan man inom områden, som blir mycket utnyttjade, få en naturlig och tilltalande visuell och akustisk avskärmning och därigenom få området att ”rymma mer besökare” utan att det verkar överfullt.

Då Delsjöområdet är mycket kuperat, kommer träden ofta att bilda siluetter på höjder. På grund av det ofta ringa jordjupet och den relativt knappa tillgången på åtkomligt vatten, kommer tallen med tiden att dominera i dessa lägen. Detta är en stor fördel eftersom den som regel utgör en mycket vacker siluett (exempel tallarna på Stora Torps tånges yttersta spets). På de mer eller mindre färska brandfälten, där beskogning pågår, tar björken och i viss mån även aspen (som dock ofta hålls tillbaka av viltbetningen) initiativet, medan tallen följer strax efter. På dessa brandfält har man på grund av rikligt och varierande trädslagsmaterial möjligheter att i framtiden skapa önskvärd beståndstyp.

På de av oss som naturområden markerade arealerna bör tills vidare inga skötselingrepp företas. Naturen bör här så långt möjligt få utvecklas fritt. Dock kan skötselingrepp bli nödvändiga inom större eller mindre delar i framtiden, för att förhindra en fullständig igenväxning. Inom delar av vissa strövområden (t. ex. 5, 6, 8 och 13) bedrivs idag ett mera traditionellt skogsbruk. För Delsjöområdets allsidighets skull bör detta ske även i fortsättningen. Inom sportområdena bör skötselingripandena mest ha karaktären av parkvård, d. v. s. uppkivstning av träd, risrensning m. m. Det naturliga utgångsmaterialet är av sådan kvalitet, att det som regel kan användas. Inom intensivområdena, där naturen kommer att bli mer eller mindre starkt omvandlad, måste man artificiellt tillskapa en ”naturtyp” som svarar mot de speciella kraven. Då det gäller markvegetationen bör denna särskilt uppmärksammas inom områden, där an- vändningstrycket är hårt. Man bör försöka att tillskapa ett vegetationstäcke av sådan sammansättning att det tål slitage utan att se nedslitet ut. Att sträva efter att behålla ett naturligt men sämre hållbart vegetationstäcke är helt missriktat.

Viktiga skötselåtgärder inom ett friluftsområde är upphuggning av utsiktspunkter, utglesning av trädridåer vid sjöar m. m. De smärre öppna ängar och lyckor, som finns inom området, bör även i fortsättningen hållas öppna. Detta sker lämpligen genom slätter. Marken blir härigenom mera inbjudande för besökare, och höet användbart för viltutfordring.

För att möjliggöra ett rikt djurliv inom området är det angeläget att all jakt, oavsett markägarekategori, upphör. Eventuell avskjutning bör endast ske när särskilda skäl talar härför och då under samordnade former. Jakten, särskilt som den f. n. bedrives inom vissa delar, är en stor olägenhet för områdets utnyttjande som friluftsområde, särskilt under älgjaktstiden. Ökade insatser i form av vinterutfordring av viltet bör leda till större stammar och till att den besökande allmänheten får flera tillfällen att iaktta djuren. Nuvarande fiskevårdsåtgärder torde för en tid framåt vara tillräckliga. Att fiskevattnen fyller en stor funktion framgår av att cirka 20 fiskare dagligen utnyttjar Göteborgs stads kortfiskevatten.

Den allra viktigaste åtgärden är slutligen att ett kontinuerligt renhållningsarbete sker inom alla de delar av området, där nedskräpningstendenser märks. I detta ingår även förebyggande åtgärder såsom utplacering av ett tillräckligt antal papperskorgar på strategiska ställen. Om inte nedskräpningen hålls efter kommer området ganska fort att ge ett mycket förfallet och ogästvänligt intryck och värdet som friluftsområde att sjunka. Tyvärr är det knappast möjligt att här ytterligare precisera skötselprinciper för området, beroende på den stora variationen i flera avseenden. Det är därför av vikt att konkreta skötselfrågor bedöms av kompetenta personer.

Av mycket stor betydelse för Delsjöområdets framtida användning och gestaltning är förvaltningsorganets sammansättning och uppbyggnad. Det beslutande organet bör inrymma en bred sakkunskap representerande alla de mångskiftande intressen som finns inom området. Det verkställande organet bör ges en sådan status och förses med sådana resurser att beslutade åtgärder utan onödigt dröjsmål kan verkställas.”

Text och bilder ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969

Vinterlif på Delsjön

$
0
0

December månad 1902 var kallare än vad det brukar vara i Göteborg. SMHI:s historiska temperaturserier visar att medeltemperaturen under månaden var -1,1. Året hade nog upplevts som något märkligt med tanke på att januari hade varit mild med plus 2,8 grader, februari däremot var kall.[1] Redan under början av december gick det att åka skridskor på Delsjöarna och en av landets äldsta skridskoklubbar[2], Göteborgs skridskoklubb”, åkte på utflykt. En reporter från Göteborgs-Posten följde med och gav följande livfulla skildring.

”Göteborgs skridskoklubb hade tur med sin till i går middags beramade utfärd till Delsjön både hvad anslutning, väder och vind beträffar.

Solen sken i sin fagraste vinterglans och höll moderlig tillsyn öfver frosten, så att den ystre skälmen ej nöp för hårdhändt i damernas kinder. En laber nordvästlig bris susade fram genom furornas kronor och hade kraft nog att fylla isjakternas svällande segel och skjuta fram skridskoseglarna.

Samlingen till utflykten hade skett kl. 1 e. m.

Utanför Ridhuset. Ett halft hundrade unga vinteridrottsentusiaster, damer och herrar, hade stämt möte. Hyrvärksbolaget hade kört fram med tre rymliga char-à-banc’er, och privata ekipager stodo i fil efter Engelbrektsgatan. Så steg man upp i vagnarna och i raskt traf bar det af förbi Örgryte vägens trefna villor och Örgryte gamla, fridfulla tempel. Vid församlingens nya kyrka vek cortègen af till höger och snart var man inne på Stora Torps ägor. Längs en slingrande gångstig, som för tvärs igenom en vacker furudunge med solbelysta, rimfrostglittrande bärgbällar, leder vägen fram till den isbelagda Delsjön.

Skridskoåkare på Delsjön. Foto taget från Teknikbacken, troligen taget i mars 1902. Samma plats som där utflyktsdeltagarna i dagens berättelse stannade med sina vagnar för att gå ned till sjön. Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.

Här bröstar man af. I hast framtagas skridskor och inslagna segel. Det töfvar ej länge förr än det muntra sällskapet har stålsko på foten och med ”långa skär” löper ut på den genompräktiga glanskisen. Långt ute på den lilla täcka insjön synes redan en skridskoseglare för fulla muggar länsa undan för förlig vind och borta i en vik rigga några herrar sina isjakter.

Från backkrönet, där vagnarna hålla, ter sig den lifliga taflan som ett leende panorama i trolsk belysning och den vackraste infattning. Solstrålarna leka i de höga furornas toppar på sjöns södra strand, sprida sig öfver den vida isbanan och komma de trädbevuxna holmarna, som här och hvar spärra vägen för skridskogångarna, att återspeglas i det genomskinliga istäcket. Detta är så kristallklart — vi ha ju ännu barvinter — att man på afstånd nästan betviflar dess existens. Denna sensation vinner ytterligare näring, när man plötsligt ser en farkost med stora segel i svindlande fart rutscha fram så att isflingorna yra kring den och ett, tu, tre göra en blixtsnabb vändning, som om den voro en prisbelönt fenkölsbåt.

Det är en af de moderna isjakterna, som nu fått vind i seglen. Snart äro do andra jakterna äfven i rörelse. Trots sin oerhörda hastighet ha de ändock understundom all möda att hinna om de flinka skridskoseglarna.

Troligen är bilden från samma tillfälle, alltså mars 1902, som bilden ovan. Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.

Vid 3-tidcn känna sig deltagarna i utflykten tillräckligt väderbitna och anträda återfärden.

Det glada sorlet under hemfärden tydde uppenbart på allmän tillfredsställelse med utflykten. Säkerligen behöfra ej häller deltagarna ängslas öfver att denna blir den första och enda. Marken klär sig väl snart i vacker snöskrud, och då arrangerar tvifvelsutan skridskoklubben slädparti till någon af våra andra insjöar i närheten.

Guillaume.” (Ur: Göteborgs-Posten 10 december 1902)

 

 

 

Referenser

Historisk statistik för Sverige. [Elektronisk resurs] = Historical Statistics of Sweden. D. 2 Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år 1955 D. 2 Climate, land surveying, agriculture, forestry, fisheries -1955 (1959). Historisk statistik för Sverige. [Elektronisk resurs] = Historical Statistics of Sweden. D. 2 Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år 1955 D. 2 Climate, land surveying, agriculture, forestry, fisheries -1955. Örebro ;

Jerneryd, R. (1981). Hur idrotten kom till stan : Göteborgs idrottshistoria 1800-1950 (Göteborg förr och nu, 0348-2189 ; 15). Göteborg.

Lagerberg, Carl, Göteborg i äldre och nyare tid: bilder, saml. och beskrifna, Göteborg, 1901-1902

Noter

[1] Historisk statistik för Sverige. [Elektronisk resurs] = Historical Statistics of Sweden. D. 2 Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år 1955 D. 2 Climate, land surveying, agriculture, forestry, fisheries -1955 1959.

[2] Jerneryd 1981, s. 54.

P4 Göteborg om bygget vid Härlanda tjärn

$
0
0

Idag hölls ett öppet hus med information om byggstarten vid Härlanda tjärn. P4 Göteborg var med har låtit både närboende och företrädare för staden komma till tals. Magnus Bergström, projektledare vid fastighetskontoret fick frågan om bygget öppnar dörren för att nagga ännu mera i kanten på friluftsområdet. Svaret var: Inte som det ser ut nu.

Ett sådant svar är minst sagt oroväckande. Planområdet är nämligen långt större än den nu planerade bebyggelsen och den godkända planen kan användas för att expandera vidare ned mot Härlanda tjärn.

Lyssna på inslaget via denna länk.

Har ”granmördaren” flyttat till Partille?

$
0
0

”Granmördaren” blev ett begrepp när någon/några ringsågade tusentals granar i de västligaste delarna av Delsjöområdet. Nu rapporterar GT att det under flera år pågått angrepp mot granar i Partilles skogar, kring Kåsjön, Frillestad och Björnekulla. Granarna ringsågas tydligen inte utan metoden är istället topphuggning, kvistar huggs av ibland huggs många grenar av. Skadegörelsen kommer i perioder då ett område kan drabbas hårt, sedan är det lugnt en period.

Det är en gåta varför detta sker, kanske är det någon ”naturvårdare” som vill bli av med granarna, men det är givetvis bara en gissning.

Läs mer på Delsjöområdets historia:

Jakten på ”granmördaren” – rapport från gårdagens möte” (2012)

Polisen lägger ned sökandet efter ”granmördaren”” (2011)


Skidåkare kom vilse på vita villande spår

$
0
0

Det är inte alltid tävlingar går som planerat. Dagens söndagsläsning handlar om en skidtävling som hölls i Delsjöområdet den 15 januari 1968, en vinter som bjöd på snö.

”Sterns tredjelag med Morgan Fors och oldboysen Gunnar Kleiva och Erik Hafstad blev distriktsmästare i stafett 3 x 10 km. Det låter mystiskt och det är mystiskt. De lag som normalt borde ha slagits om plaketterna och som också ledde i början åkte fel i snöyran på förstasträckan, några av dom idkade skidorientering innan dom kom till mål. Så fyra lag (Sterns och Skidklubbens förstalag tillsammans med Sportklubben och Speed) diskades. Det var en något överraskande utgång på ett ryktes-fullt drama på några timmar som alla trodde skulle sluta med att tävlingen skulle förklaras ogiltig och alltså köras om vid ett senare tillfälle.

Men det får den kanske göra ändå. Förbundets kontrollant, skidklubbsordförande Rune Andersson var liksom Sterns Hilding Andersson av den åsikten att tävlingen skulle förklaras ogiltig och det rådde dom också IFK Göteborg till. Men reglerna säger att det är tävlingsledningen som bestämmer och man beslöt alltså att de lag man visste hade åkt fel (det kan ha varit fler) skulle diskas.

Följden blev förstås att Stern (trots att ett Sten-lag vann!) skrev protest genast, la den på bordet tillsammans med den obligatoriska tian. Protesten avslogs så nu blir det ny protest till Göteborgs Skidförbund. Och där – vi kan inte tänka oss annat – kommer den att gå igenom, innebärande alltså att tävlingen får göras om vid ett senare tillfälle.

Snöstorm

Orsaken till felåkningen får nog sökas i en kombination av omständigheter. Främst förstås snöyran – det hjälpte inte att man hade spårpatruller ute just före tävlingen; spåret yrde igen ändå. Men sedan – huruvida spåret var otillfredsställande märkt, det råder det uppenbarligen delade meningar om.

Felåkningen skedde vid kolerakyrkogården vid Kallebäck, 3-4 km från mål. I varje fall tror man att det var där man åkte fel. Ingen var helt säker.

Så dags ledde Sterns Jan Johansson med en halvminut (det är mycket!) före Skidklubbens Bertil Persson som alltså också åkte fel utan att ha direktkontakt med Jan Johansson.

Det må vara hur som helst med felåkningen men man kan svårligen klandra Kamraterna som sannerligen inte hade någon lätt uppgift med de förhållanden som rådde.

Och en sak torde man ha lärt sig: det är ingen idé att blanda ihop alla klasser på samma tävlingsdag. Låt de ”mindre! Klasserna köra för sig, det blir mest rättvist för alla.

Favoritseger

I damklassen – som inte åkte fel – vann Sportklubben och det var nog enligt tispen sedan Gunnel Lundqvist hämtats ner från Mariestad där hon bor f.n. Ing-Marie Lindberg åkte första sträckan och kom i mål på trasig skida, halvminuten efter Kamraternas Britta Sörvik. Men på andra sträckan åkte Gunnel Lundqvist upp flera minuter och på slutsträckan var det egentligen bara för Gudrun Klasson att defilera – segermarginalen till Hindås blev så stor som 2.28.

I juniorklassen stod Landehofs Claes-Göran Strand, Sten-Åke Eriksson och Lars Carlström i en klass för sig och vann med mer än 3 min tillgodo på tvåan som var Stern.

Dam-juniorklassen gick till GKIK och flickklassen till Alehof som tycks producera fina ungdomsprodukter på löpande band.

Tävlingen gick med start och mål vid Kamratgården i Delsjö-terrängen. Milslingan gick ner över tennishallarna, mot Delsjökolonierna, på landtungan mellan stora och lilla Delsjön sedan bort mot Boråsvägen, Kallebäck, Stora Torp och via golfbanan till målet som var mål i dubbel bemärkelse; fotbollsmålet på Kamraternas träningsplan.

Bo”. (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 15 januari 1968, gäller även bilden i sidhuvudet)

Referens

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning

På söndag kommer nästa avsnitt –är du redo?

Delsjöpodden avsnitt 2: Inägor och utmark

$
0
0

Idag är det dags för Delsjöpoddens andra avsnitt som har temat ”inägor och utmark”. Du kanske har sett hägnaderna av sten nära dagens bebyggelse, du kanske har noterat att det finns området med gamla träd men de flesta träd i Delsjöområdet är ganska unga, varför är det så? Vad betyder egentligen ”inäga” och ”utmark”, det är nog inte självklart för alla stadens invånare. Kring detta tema kretsar dagens berättelse i Delsjöpodden. Sist i avsnittet kommer en betraktelse över den gångna månadens nyhetsflöde.

Följ denna länk direkt till Delsjöpodden avsnitt 2: Inägor och utmark

 

Ny ”sandstrand” vid Skatås

$
0
0

Det har pågått ombyggnadsarbeten vid Skatås under en tid. Ännu har inte konstgräsplanerna försvunnit men det har anlagts en ny ”sandstrand”, alltså beachvolley planer. Dessutom har den stora gräsplanen delvis inhägnats, men lyckligtvis har man satt in grindar så att det går att passera genom området. Det ser även ut som om det nu är meningen att gångvägen/vandringsleden mitt över planerna har återskapats.

Foto: Per Hallén 2020

Delsjöområdets disposition 1969

$
0
0

Idag fortsätter återgivandet av Delsjöutredningen från år 1969. I dagens utdrag berättas om den nuvarande dispositionen, alltså vid 1960-talets slut. Under våren kommer fler delar ur utredningen kring allt från vägar och elledningar till fritidshusbebyggelse.

”2.3 NUVARANDE DISPOSITION

Under senare år har Delsjöområdet fått allt större betydelse för sport och friluftsliv. Anläggningar för denna verksamhet finns framför allt i de västra delarna. Området har dessutom kommit att utnyttjas för en serie allmänna tekniska ändamål som på kortare och längre sikt inverkar på disposition och utnyttjande. Delsjöarna används nu för genomledning av dricksvatten till det nya vattenverket i Lackarebäck. Staden har sopuppläggningsplats på Brudaremossen och Partille har en tipp öster om Ugglemossen. Inom området finns dessutom militära anläggningar, kraftledningar, TV- mast m. m.

2.31 MARKÄGOFÖRHÅLLANDE Kartbilaga nr 6

Uppgiften om markinnehav har inhämtats från respektive kommuner: Göteborg, Mölndal, Partille och Råda. Samtidigt har en uppföljning skett genom lantmäterikontorets fastighetsregister. De delar av området som ligger inom Göteborgs stad är i huvudsak i stadens ägo. Smärre områden i sydväst, Gundla mosse och område runt Kallebäck källa, är i enskild ägo.

Inom Partilles delar av reservatet är ägoförhållandena mera splittrade. Kommunen äger stora områden i norr och Göteborgs stad stora områden i väster. Väster och söder om Kåsjön finns stora privatägda markområden, som i form av remsor skjuter långt in i reservatet. Jakträtten på dessa markremsor medför allvarliga olägenheter, såväl ifråga om olycksrisker som ifråga om otillbörlig decimering av reservatets vilt. Vid Björnekullarna ägs ett stort sammanhängande markområde av Björnekullarnas byggnadskonsortium, som tänkt exploatera området för bostadsbebyggelse. Även här skjuter långa markremsor på ett olämpligt sätt in i reservatet.

Inom Råda kommun äger Göteborgs stad och BOKAB de västra delarna, medan de östra med undantag för tre markkilar i kommunens ägo är privata.

Bildande av ett naturreservat förutsätter ej, men påkallar, att marken förvärvas av berörda kommuner. Genom förvärv kan man undgå de avtal om inskränkningar i besittningsrätt, som annars måste upprättas för att reservatets naturförhållande skall tryggas. Det gäller t. ex. begränsningar ifråga om gles bebyggelserätt, jakträtt och skogsavverkning.

Bilaga 6

2.32 FASTSTÄLLDA PLANER Kartbilaga nr 7

Uppgifter om fastställda planer har erhållits från byggnadsnämndernas arkiv i Göteborg, Partille och Råda. Planer, som inverkar på områdets avgränsning och utnyttjande, finns endast i Göteborg och Partille, där bebyggelsetrycket varit störst.

I Göteborg började bebyggelseexpansionen inom Delsjöområdet tidigt – om man för området drar de naturliga ursprungliga gränserna: Boråsvägen-Delsjövägen och bebyggelsen i Örgryte och Skår, som efter hand och i ganska sen tid klättrat allt högre upp på åsen. Kålltorp fick på 20- och 30-talet de stadsplaner för villor och hyresbebyggelse där man idag så tydligt kan avläsa gränsen mellan den traditionella kvartersbebyggelsen och 30-talets nya lamellhusgiv. Fräntorps egnahemsområde tillkom 1935. Torpa, det första allmännyttiga bostadsområdet i Göteborg tillkom 1947- 48. I slutet av 40-talet började man också att klä in lövdungarna mot Delsjövägen med planer för lamellhus, och i slutet av 50-talet och i början av 60-talet gjorde man den slutliga inbrytningen i norr med bebyggelseplanerna för Björkekärr och Robertshöjd. De sista gluggarna av direktkontakt med reservatet längs Delsjövägen fylldes i slutet av 50- och i början av 60-talet med de planer för specialbyggnader, radiohus, tenniscentrum och barnhem, som så i grunden förändrat kulturmiljön kring Lilla Torp och Stora Torp. Därmed var kransbebyggelsen komplett, och den enda möjligheten nu att inom staden känna direktkontakten med reservatet från huvudvägnätet är den korta sträckan ovanför Kallebäcks lider, där man ser ut över Delsjöns vattenspegel.

Inom Göteborgs del av reservatet finns på Gundla mosse ett oreglerat bebyggelseområde strax söder om golfbanan. Området är mycket litet och ligger ur flera synpunkter mycket olyckligt i reservatet. Bland annat kan det inte anslutas till VA-nät utan pumpning. En naturlig följd av reservatets bildande vore att fastigheterna övergingo i stadens ägo och successivt avvecklades.

Inom Partille har trycket på reservatet hårdnat först på senare tid. I Södra Sävedalen låg markerna öppna ända in på 60-talet, men exploateras nu i rask takt. De sista bebyggelseplanerna som sträcker sig ända intill de branta bergen i söder ligger under fastställelse. I södra Partille pågår för närvarande generalplanearbete. Det har medfört möjligheter att i tid diskutera reservatets bebyggelsegränser och behovet av väldimensionerade och attraktiva entréer och fritidsanläggningar för den växande befolkningen i kommunen.

I Öjersjöområdet finns en fastställd byggnadsplan och i Furulund en fastställd avstyckningsplan. Fritidsbebyggelsen i dessa planområden genomgår en successiv förändring mot permanentbebyggelse och medför på längre sikt ett svårbemästrat kommunalt problem. Byggnadsnämnden i Partille har påbörjat en specialutredning för dessa områden och avser att i samband med sin generalplan för Södra Sävedalen ta ställning till områdenas framtida planförhållande. De synpunkter som då bör beaktas med hänsyn till reservatet har redovisats under punkt 1.13. Arbetsgruppens värderingar – Reservatets gränser.”

Bilaga 7

(Ur: Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969)

Vårvandring vid Stora Torp 3 maj

$
0
0

Även i år blir det en vårvandring under min, alltså Per Halléns, ledning. Men denna gång blir det inom ramen för Västkuststiftelsens verksamhet. Den 3 maj är ni alla inbjudna att vara med på en vandring som startar vid entrén till Stora Torp:

Plats: Delsjöområdet, Göteborg
Datum: 3 maj 2020 kl. 10:00 – 14:00

Vandringen går i Delsjöområdet mellan Stora Torp och Delsjön. Platser, lämningar och händelser som passeras under den ca 7 kilometer långa vandringen är från olika epoker, från stenålder till vår egen tid. Under vandringen kommer du att få höra berättelser kring torpen och deras invånare, om landskapet och hur det har förändrats samt något om sagor och sägner från trakten.

Vi kommer att stanna till för en kortare fikapaus på lämplig plats under vandringen.

Vandringen går i ganska kuperad terräng och bitvis på små eller medelstora stigar, barnvagn är inte lämplig och det är bra med bättre skor eller kängor, stövlar är inte nödvändigt.

Närmaste hållplats är Bögatan.

Samlingsplats: Utanför entrén till Stora Torps huvudbyggnad (https://goo.gl/maps/A5Xms45cr4SvEdqNA)

Svårighetsgrad: Medelsvår vandring

Varmt välkomna!

Skoltomten vid Härlanda tjärn – nu inhägnad

$
0
0

Markarbetet vid skoltomten planeras starta under nästa vecka (17 februari), men redan nu är tomten inhägnad och skogen invid har delats in i egna inhägnader. Där skall bl.a. byggas en vall som skall hindra att skolan översvämmas. Sånt behövs när man bygger rakt över en gammal bäckfåra – Ormebäcken. Trädfällningen kommer att bli omfattande och hela entréområdet kommer helt att ändra karaktär. Nedan har jag lagt in skissbilden på hur skolan är tänkt att se ut jämfört med hur området ser ut idag. Det som inte framgår i bildspelet nedan är den täta bebyggelsen till vänster av gatan och två punkthus till höger som också skall byggas de närmaste åren.

Klicka här för bildspel

Foto: Per Hallén 2020.

Foto: Per Hallén 2020

Foto: Per Hallén 2020


När Stora Torp köptes av Göteborgs stad – men var det inte en donation?

$
0
0

”Stora Torps huvudbyggnad och park utgöra tillsammans en av de vackraste anläggningarna inom Göteborgs område, kär för varje Göteborgare med känsla för sin stad”.[1]

Så skrev beredningen för ärenden angående natur- och kulturskydd 1943, och det är ett påstående som äger sin riktighet än i dag. Vid den tidpunkten hade Göteborgs stad blivit ägare av Stora Torp efter många och utdragna turer och förhandlingar, redan 1935 talades det om en försäljning till staden.[2] Staden förvärvade det mesta av Stora Torps ägor 1942 från D. Carnegie & Co och betalade 775 000 för marken. Genom detta markköp kom staden att kontrollera ytterligare omkring 100 hektar av Delsjöområdet. ”Genom detta markförvärv skulle staden, som redan äger all omgivande mark i Delsjöterrängen, helt behärska denna terräng” sägs det i förslaget till köp av markerna som lades fram på Stadsfullmäktiges bord. Det fanns dock ett område som inte ingick i stadens förvärv, Stora Torps huvudbyggnad med tillhörande tomt på cirka 900 kvadratmeter som skulle överlåtas till Skogssällskapet.[3]

1946 köpte staden även huvudbyggnaden. Detta köp var dock omgärdat av villkor. Huvudbyggnaden skulle tillfalla Skogssällskapet genom donation om den symboliska köpeskillingen på 25 000 kronor betalades via en ”hyra” på 750 kronor per år.[4] Detta är förklaringen till att det ännu idag talas om att Stora Torp var en donation, men det gällde alltså enbart huvudbyggnaden med tillhörande tomt, inte övriga marker som tillhört gården. Skogssällskapet betalade under åren av på den symboliska summan och har sålt huset till Varbergs stenfastigheter.

I avtalet som upprättades mellan Göteborgs stad och D. Carnegie & Co finns några viktiga rader som är betydelsefulla även för vår egen tid. Under paragraf 7 finns att läsa:

”Det förutsättes att de estetiska och kulturella värden, som försålda fastighet i sitt nuvarande skick äger, i möjligaste mån bevaras vid stadsplanens uppgörande och bebyggelsens utformning”.[5]

Göteborg köpte upp utmarken

I och med förvärvet av Stora Torp hade större delen av Delsjöområdet lagts under Göteborgs stad, en process som inleddes under 1700-talet.

Redan 1786 skaffade sig staden det första markstycket inom det vi idag uppfattar som Delsjöområdet, nämligen marken kring Kallebäcks källa där expropriationsrätten gavs av Kungl. Maj:t.[6] Göteborgs stad exproprierade 1868 mark närmas Stora Delsjön för att uppföra ett nytt vattenverk.[7] Kålltorp inköptes av staden 1903[8] och förvandlades till ett sanatorium. Lilla Torps marker hade redan 1909 köpts av staden.[9] Delar av Kärralunds gård köptes 1916, delar av gården hade tidigare styckats av till nya villaområden. Men i köpet 1916 ingick stora arealer mellan gården och Delsjön.[10] När Säveåns trävaru AB sålde hela eller delar av gårdarna Sävenäs, Torpa by, Vidkärr och Fräntorp medföljde de stora utmarksområdena som idag utgör Björkekärr och friluftsområdet vid Härlanda tjärn.[11] I två etapper köptes 1930 Skår, Kallebäcks gårdarna samt Lagklarebäck, Mölndal Västergården och Enerbacken.[12]

Stora Torps ägor

En förfallande kulturmiljö

Efter att staden tog över Stora Torp gjordes inte några försöka att renovera och underhålla byggnaderna och det började märkas 1966  då följande rader skrevs:

”Göteborgs stad lider väl inte av förstörelselust precis, men den passivitet som dess myndigheter ibland visar ger ungefär likartat resultat. Den som vandrar omkring ute vid Stora Torp märker t ex hur den gamla vackra stallbyggnaden efterhand får förfalla på ett ganska upprörande sätt. Hyresgästerna lär få bättra på svaga punkter då och då för att byggnaden inte skall rasa samman över hästarna. Staden ämnar tydligen riva stallet, vilket är synd. Det skulle kunna göras något mycket tilltalande av det för en rimlig penning”.[13]

Ur: GP 1973-06-29

Någon renovering blev det inte, istället fortsatte förfallet och 1973 berättade GT om att stöttor hade fått sättas upp för att förhindra att den ena flygelbyggnaden ”ladan” skulle rasa. Det sattes även upp en skylt, ”På förekommen anledning upplyses att denna del av stallbyggnaderna förvaltas av Göteborgs Stads Idrottsnämnd”.[14]

Ur: GT 1973-03-22. ”Barn i fara om ladan rasar”.

Förfallet tilläts fortsätta och följande år revs den ena flygelbyggnaden. Byggnadschefen vid Fritidsförvaltningen, Åke Andersson, uttalade sig 1983 för GP när det fanns önskemål om att riva de historiska byggnaderna, ”Halva stallet tvingades vi riva redan 1974. Det är meningslöst att bevara resten. Att bygga upp den på nytt blir för dyrt.”[15] Länsantikvarien Hans Andersson vid länsstyrelsen var av en helt annan uppfattning. ”Ingen annan stans är så många byggnader bevarade. Därför är Stora Torp unikt” och länsstyrelsen önskade att Stora Torp skulle bli huvudentré till Delsjöreservatet.[16] I förslaget till bevarings program för Göteborg hade Stora Torp förts in på listan över förslag till nya byggnadsminnen. ”Stora Torp omfattade före 1870 manbyggnad och ett flertal ekonomibyggnader av trä, ett magasin av sten samt parkanläggning. 1873, sedan gamla manbyggnaden brunnit, lät dåvarande ägaren konsul O. Ekman uppföra en ny av sten i nyrenässans enligt ritningar av arkitekt A. Kumlien. Nya ekonomibyggnader och bostadshus för de anställda uppfördes också under 1800-talets senare del. Parken förändrades. Stora Torp är ett välbevarat exempel på anläggning av herrgårdstyp från 1800-talets senare del.”[17]

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän föreslog 1976 att Stora Torps sju byggnader skulle bli byggnadsminnen och att inge ändringar skulle få göras i interiör eller exteriör utan att tillfråga Riksantikvarieämbetet. Men Skogssällskapet avböjde och ville invänta ett avgörande kring sina lokaler. Tiden gick och 1991 lyftes frågan åter, även denna gång stoppade Skogssällskapet byggnadsminnesförklaringen med motiveringen att sällskapet var en garant för att byggnaderna skulle skötas på ett riktigt sätt.[18] Mycket hade kunnat vara annorlunda vid Stora Torp om byggnadsminnesförklaringen av samtliga byggnader vid gården genomförts enligt planen från 1976.

Även i bevarandeprogram för Göteborg från år 2000 lyftes Stora Torps unika egenskaper fram som en större komplett gårdsanläggning fram.[19] Ändå fortsatte förfallet, åter skulle stall, ladugård och övriga ekonomibyggnader att hotas av rivning. Från Idrott och föreningsförvaltningens Bengt Berndtsson uttalade sig 2014 och hävdade att det var ”oförsvarligt dyrt att rusta upp” och det talades om rivning.[20] Det var som ett eko från gångna årtionden. Rivningen stoppades denna gång och det genomfördes en renovering.[21] Förmodligen var detta i absolut sista ögonblicket då delar av stallet var i riktigt dåligt skick. Under denna process då stallarna och de övriga ekonomibyggnaderna räddades började man också tala om en möjlig försäljning av byggnader och mark.[22]

Några år senare, 2017, var det dags för nästa dramatiska nyhet – Kina ville bygga sitt konsulat i parken vid Stora Torp.[23] Föga förvånande vållade detta protester! Frågan fick stor uppmärksamhet, även i SVT:s Rapport berättades det om förslaget.[24] Efter bara några dagar drogs detta förslag tillbaka.[25]

I mitten står politikerna och svarar på frågor och får mycket kommentarer. Foto: Per Hallén 2017.

Nu väntar ett förslag till detaljplan för området där det ryktas att byggnaderna skall få ett stärkt skydd. Men kommer det att gälla alla byggnaderna? Vad skall hända med landskapet kring byggnaderna, det är av avgörande betydelse för den historiska miljön.

När förslaget till detaljplan blir tillgängligt kommer den naturligtvis att granskas här på Delsjöområdets historia.

Referenser

Tryckta källor

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Otryckta källor

Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg

Skogssällskapets arkiv

Tidningar

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)

Göteborgs Morgonpost (GM)

Göteborgs-Posten (GP)

Göteborgs-Tidningen (GT)

SVT/SR

SVT Nyheter Väst.

SVT1 Rapport.

Sveriges Radio.

Litteratur

Bjur, H. (1988). Vattenbyggnadskonst i Göteborg under 200 år. [Göteborg].

Förslag till bevaringsprogram för Göteborg (1975). Förslag till bevaringsprogram för Göteborg. Göteborg.

Johansson, M. (2001). Stora Torp, Göteborgs universitet. Avdelningen för kulturvård.

Lagerberg, Carl, Göteborg i äldre och nyare tid: bilder, saml. och beskrifna, Göteborg, 1901-1902

Lönnroth, G. (2000). Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg : ett program för bevarande. D. 2. Göteborg.

Nyberg, B. and Ygge, B. (1976). Källorna i Kallebäck. Göteborg.


Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Lagerberg 1901-02, s. 173. I bildtexten skrivs följande: ”Stora Torp, hvars vackra omgifningar utgöra ett särdeles omtyckt mål för lustvandrande Göteborgare, som från staden söka sig ut i den fria naturen.”


Noter

[1] PM till Byggnadsnämnden från Stadsfullmäktiges beredning för ärenden angående natur- och kulturskydd, författat av Hjalmar Wijk och Henning Beyer 15/2 1943. Skogssällskapets arkiv, Landsarkivet i Göteborg.

[2] GT 1935-03-14.

[3] GSH 1942 H 35, samt protokoll 1942 den 12 februari §16. Skogssällskapet höll sin invigningsfest 29 november 1942, se bland annat i GM, GP, GHT, alla måndagen den 30 november 1942.

[4] GSH 1946 H 73, se även GT 1982-05-21 ”Kommunen får bakläxa för sitt sätt att styra och ställa på Stora Torp”.

[5] GSH 1946 H 73.

[6] Bjur 1988, s. 28. Se även Nyberg and Ygge 1976, s. 14-28.

[7] GP 1868-12-24.

[8] GSH 1903 H 195,

[9] GSH 1909 H 242, protokoll nummer 17 1909, §11.

[10] GSH 1916H 96, protokoll 6 april, GT 1916-03-15 och 1916-03-16.

[11] GSH 1926 H 222.

[12] GSH 1930 H28, protokoll nummer 2 1930, §28, GSH 1930 H255 samt protokoll nummer 11 1930, §5.

[13] GT 1966-05-19 under rubriken ”Sido skott”.

[14] GT 1973-03-22. ”Barn i fara om ladan rasar”.

[15] GP 1983-03-04, ”Nu vill fritid riva Stora Torps stallar”.

[16] GP 1983-03-04, ”Nu vill fritid riva Stora Torps stallar”.

[17] Förslag till bevaringsprogram för Göteborg 1975, s. 173.

[18] Johansson 2001, s. 30.

[19] Lönnroth 2000, s. 102-104.

[20] GP 2014-12-04 Ledare: ”Rädda Stora Torps stall”. Dagen efter jämförde GP det ”oförsvarligt” dyra stallet med kostnaderna för Qvidings anläggningar, en förening där det dessutom då hade påvisats fiffel, se GP 2014-12-05, ”Oförsvarligt blåsa upp siffror”.

[21] GP 2015-06-02 ”Stora Torp-stallet räddas”.

[22] GP 2015-02-06 ”Kriget trappas upp om stallet i Stora Torp”.

[23] SVT Nyheter Väst 2017-12-14 ”Kina kan få bygga konsulat – i Delsjöområdet”.

[24] SVT1 Rapport 2017-12-16.

[25] Sveriges Radio 2017-12-18 ”Göteborgs stad backar om kinesiskt konsulat”.

 

Kalhygget vid Härlanda tjärn

$
0
0

På mindre än en vecka har entrén vid Härlanda tjärn totalt förändrats. De stora gamla träden utmed vägen in mot badplatsen är borta, likaså mycket av skogen mellan grusåttan och radhusbebyggelsen. Allt görs redo för exploatering och bebyggande. Här på Delsjöområdets historia har det därför gjorts ändringar när det gäller rekommenderade entréer till Delsjöområdet – se länk. Välj andra entréer än Härlanda tjärn.

Skolan kommer i sin helhet att ligga inom den del av området som skyddades mot bebyggelse genom ett beslut 1970 – se denna länk – nu när skyddet uppenbarligen är upphävt, vad kommer att hända med resten av Delsjöområdet? När ”Delsjöhus” föreslogs på åsen mellan Stora Torp och Skår 1992 yttrade socialdemokraten Gunnar Larsson:

”Det är förfärligt att någon ens kom på tanken att lägga fram idén. Framsynta kommunalmän har tidigare slagit vakt om Delsjöområdet. Börja man nu nafsa i kanterna på området så släpper man Barrabas lös!” (Göteborgs-Posten 26 januari 1992)

Framsynta kommunalmän, och kvinnor, i Göteborg är det akut brist på i vår tid. Att slå vakt om Delsjöområdet är det inte längre tal om, bevisa gärna att jag har fel!

Så här såg det ut i området fredagen den 21 februari 2020:

Foto: Per Hallén 2020.

Foto: Per Hallén 2020.

Foto: Per Hallén 2020.

Foto: Per Hallén 2020.

Foto: Per Hallén 2020.

Foto: Per Hallén 2020. Även träden till vänster och höger i bild kommer senare att fällas och ersättas med en vändplats för buss, någon busslinje kommer det dock inte att bli det har Västtrafik varit tydliga med ända sedan starten på detta tragiska projekt 2016. Jämför med bilden nedan från 2017.

Skidtävling på Delsjön 1901

$
0
0

För några veckor sedan berättades historien om vinterliv på Delsjön i december 1902. Idag skall vi återvända till Delsjön och vintern 1901 då det under slutet av februari var tillräckligt bra skidföre för en skidtävling på sjöns is, även om vårsolen hade börjat värma.

Den 23 februari berättade Göteborgs-Posten: ”Skidtäflingar. Som annons i dagens tidning synes, anordnar ”L.S.” skidlöpning å skidor i morgon kl. 12.30 e.m. å Delsjön med start å viken vid vattenledningen. Start och mål äro på samma ställe, och blir täflingen så mycket intressantare som de täflande skola två gånger passera den triangelformiga banan och således nästan hela tiden äro under åskådarnes ögon. Skidföret å sjön är utmärkt. Priserna äro ”L. S:s” och ”Nordens” medaljer” (Ur: Göteborgs-Posten 23 februari 1901)

Dagen efter tävlingen berättades följande om vinteridrotten på sjön:

”Vinteridrotten på Delsjön

Ur Göteborgs-Posten 23 februari 1901.

Solen börjar nu visa oroande tendenser till att vilja förtaga kraften hos snö och isar, och påminner om att vintern ändå är på upphällningen, men Göteborgs idrottsförbund begagnar med alltjämt lika stor lifaktighet hvarje tillfälle att hålla det växande intresset för vintersport här i Göteborg vid makt. Gårdagen var säkert ej en af de sämsta dagarne för sällskapet i detta dess arbete. Båda tillställningarna, längdlöpningen å skidor å Delsjön och vinterfästen å Idrottsplatsen, voro mycket lyckade och bevistades af en massa personer.

Så hade skidlöpningen lockat ett tusental personer ut till Delsjön. Det vackra vädret hade härvidlag nog ock en hel del på sitt samvete, men helt säkert ångrade ingen vid framkomsten promenaden dit ut, ty i går fick man där se vinterligt friluftslif i den mäst tilltalande och mångsidiga gestalt. Solen sken från en vårligt blå himmel öfver den af ett tunt gnistrande snötäcke dolda isen, hvilken hvimlade af promenerande, skidlöpare och andra.

Inne i viken vid vattenledningen, där den svaga, men rätt bitande nordanvinden ej gjorde sig synnerligen gällande, hade vederbörande slagit upp sina bopålar, d.v.s. ett fyrkantigt tält. Platsen för start och mål utmärktes med ”L. S.” fana och några småflaggor. Dylika markerade äfven den bana, som skulle löpas.

Ute på isen rådde liflig rörelse. Kors och tvärs öfver sjön syntes ett par skidlöpare efter häst styra sina trafvare, en mycket vacker anblick. Här på den jämna, släta ytan tycktes det ej alls vara någon ansträngning att hålla skidorna rätt under farten. Man såg till och med ett par ridande officerare i sporrsträck storma i väg utefter isen med en skidlöpare, som “bogserades“ i ett par sammankopplade skidstafvar. “Utom täflan uppträdde äfven en — isjakt, tillhörig hrr Th. Alpen och H. Grebst, och gjorde stor succés. Den tog sig också ståtlig ut, när den svepte fram med sina stora, hvita segel, och den frusna snön yrde under bogen och medarne. “Besättningen“ bestod af ägarne, som höllo till på ”akterdäck”, ett litet ovalt brädgolf utbygdt å ömse sidor om kölen, och en ”lovartsittare”. Jakten visade sig vara mycket lättmanövrerad och vände i en blink som en fisk i vattnet.

Dessutom kunde man få se skridskosegling på skidor, hvilket i medvind och slör gick särdeles bra.

Emellertid fortgick skidtäflingen i längdåkning rundt sjön. Starten tog sin början kl. ½ 1. Man startade två och två med en half minuts mellanrum. Af 23 anmälda deltogo 18. Dock utgingo 5 ur täflingen. Banan, som var triangulär, hade en längd at 4 kilometer och löptes tre gånger, så att de täflande hade 12 kilometer att åka. Föret var utmärkt med tätt packad snö och rätt god skare, som vinden hindrade solen från att tina upp.

Efter de tider, löparne hade, då de passerade genom målet, kunde man något så när beräkna utgången, och det hölls i allmänhet på göteborgaren hr Wenzer, som presenterade en mycket vacker åkning och ju äfven förut gjort sig känd som en god skidlöpare. Hans startnummer var 12, men ban hade under loppet ryckt upp allt mer och Inkom strax efter kl. ½ 2. Först till slutmålet men ett litet stycke efter sig hade han hr Ivar Magnusson från Sandviken, som startat några ögonblick senare. Denne gjorde en energisk slutspurt, höll på att snafva några meter framför målet, men lyckades slunga sig förbi målvimplarne, och befanns vid beräkning ha slagit sin medtäflare med — 2 sekunder! I Unge P. Sköld skötte sig synnerligen bra, då man betänker, att han bland flera år äldre och tränade löpare hade att tillkämpa sig fjärde priset. Förste pristagaren i terränglöpningen Delsjön—Göteborg för ett par veckor sedan, hr E. Erikson från Umeå, hade mycket goda tider, då han de två första gångerna passerade målet, men under tredje hvarfvst brast bindningen, hvarför han måste utgå. I allmänhet syntes de täflande ej ha ägnat någon synnerlig omsorg just åt bindningen, som dock är mycket viktig, och en försumlighet i detta afseende kan bli ödesdiger nog.

Prislistan har följande utseende:

1:sta pris, ”L. S:s” silfvermedalj: Ivar Magnusson, 1 t. 5 min. 55 sek.; 2:dra pris, ”Nordens” silfvermedalj: G. Wenzer, GI.F. ”Norden”, 1.5.57; 3:dje pris, ”L. S:s” bronsmedalj: John Carlson, Borlänge I.F., 1.06.26; 4:de pris, ”L. S:s” bronsmedalj: P. Sköld, G.I.F. ”L.S.”, 1.08.34; 5:te pris, ”Nordens” bronsmedalj: A. Hultman, 1.10.6; 6:te pris, presentkort från Bröderna Lindstrand: G. Sörman, G.I.F. ”Norden”, 1.11.35; 7:de pris, presentkort från Velocipedbolaget: G. Möllerstedt, M.I.S., 1.15.52; 8:de pris, ett par skidor: B. Hedlund, 1.17.49.

Funktionärer voro hrr Robert Lindstrand, Leop. Englund och Olof Lindstrand.” (Ur: Göteborgs-Posten 25 februari 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Den är troligen från mars 1902.

Referens

Göteborgs-Posten

Upptäck Skatås – nu är det bokrea!

$
0
0

Boken ”Upptäck Skatås” är med på årets bokrea, bland nätbokhandlarna så är det bokus som säljer boken till dig – för endast 49 kronor, långt billigare än e-boksversionen. Har du inte ännu skaffat dig ett exemplar så är det läge just nu, billigare blir det knappast! Länk till bokus.

Skatås i Delsjöområdet är Göteborgs mest välbesökta friluftsområde där människor från stadens alla delar möts under promenader, jogging, cykling eller andra friluftsaktiviteter.

I boken Upptäck Skatås finns tips på omkring 20 intressanta platser att besöka i området. Alla ligger inom två kilometers gångväg från motionscentralen.

Friluftslivets tidiga genombrott skildras då människor från staden fiskade i områdets sjöar, ibland med livet som insats.

Dramatiskt var det också när tyskt stridsflyg lågsniffade över Skatås och Delsjöarna under andra världskriget och när torparfamiljen på Sandhåla blev brutalt överfallna 1847.

Drama av ett helt annat slag inträffade 1978 då sändningarna från VM i fotboll stoppades på grund av en ekorre.

I boken kan du läsa om hur Skatås förvandlades från flyktingläger till Göteborgs mest välbesökta friluftsanläggning. Men den framgången byggde på att stadens invånare redan hade ett långvarigt förhållande till naturen vid Delsjöarna. I boken kan du läsa mer om hur grusvägarna drogs fram under 1920-talet, hur friluftsanläggningar uppfördes, campingar anlades och ett koloniområde blev till. Härlanda tjärn var stadens första anlagda insjöbadplats, men dess vatten har inte bara utnyttjats av badande, där har också hållits såväl SM som VM.

Förutom 1900-talets friluftshistoria berättas även om torpen i området, givetvis om torpet Skatås samt Skålmekärr, Terra Nova, Stjärntorpet, Mon, Sandhåla, Korpås, som alla fått en uppdaterad historieskrivning jämfört med ”Storstadens utmark” som publicerades för tio år sedan.

”Upptäck Skatås” berättar även om de planer som aldrig blev verklighet så som ett observatorium på höjderna invid hoppbackarna. Boken avslutas med att du får följa med in i det nya digitala friluftslivets värld och bekanta dig med aktiviteter så som geocaching och munzee.

Boken är utgiven av Universus Academic Press.

Boken Upptäck Skatås visar dig vägen till platser inom det markerade området på kartan ovan.


Per Hallén är fil. dr och universitetslektor i ekonomisk historia med ett stort intresse för stadens grönområden i allmänhet och Delsjöområdet i synnerhet. Boken Upptäck Skatås är en uppföljare till Storstadens utmark som publicerades 2007 av samma författare.

Delsjöpodden avsnitt 3: Delsjöoriginal

$
0
0

Mitt bland oss finns det alltid lite speciella personer, de som inte beter sig som andra, inte klär sig som de flesta och kanske inte vill bo modernt och bekvämt. Det finns original som rör sig ute i Delsjöområdet, några bort där och så har det varit under lång tid. I dagens avsnitt skall du få stifta bekantskap med ett av områdets mest kända original samt höra mer om hur ordningsmakten under 1880- och 90-talen gjorde räder mot de som då bodde i området mellan Stora Torp, Skår och Delsjön.

Lyssna på denna månads Delsjöpodd via denna länk.

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur: Öhnander, Bengt A., Götebosska gubbs å gumms, Tre böcker, Göteborg, 2000. Den sägs visa Almanackan, ett känt original i Göteborg som ofta besökte Delsjöområdet.

Viewing all 684 articles
Browse latest View live