Sommaren 1869 berättades det om det fasansfulla fyndet av ett naket lik under halmen i ladan till ett torp i Kallebäck. Ingen tycktes veta vem den döde var. Det fanns inte några spår av våld, men ändå kommer en misstänkt att gripas för att förhöras, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning ger följande skildring av händelsen.

”Vid extra ting sistl. Gårdagseftermiddag med Säfvedals häradsrätt företogs undersökning med anledning af ett under misstänka förhållanden anträffadt lik, hvilket för ett par dagar sedan funnits i en lada hörande till ett under egendomen Kallebäck lydande torp. Upptäckten skedde i Thorsdags e.m., då torparens hustru bland uti ladan förvaradt hö, till sin stora förskräckelse, påträffade liket af en yngre mansperson, beröfvadt alla klädespersedlar, med undantag af strumporna. Det hemska fyndet anmäldes ofördröjligen hos vederbörande kronobetjening, genom hvars försorg obduktion å den döda kroppen förrättades af provincialläkaren, dervid dock inga andra spår af möjligen föröfvadt våld upptäcktes, än några blånader och rispor, hvilka emellertid, enligt läkarens förklaring, icke kunnat haft döden till följd.

Till förhöret var inkallad artilleristen N:o 35 vid 9:de batteriet af Göta Artilleriregemente, Anders Svensson Ax, hvilken, efter att den 26 sistl. Maj hafva rymt från kasernen, under de påföljande dagarne varit synlig drifvande omkring i trakten af Kallebäck och Mölndal samt den 31 på aftonen inkommit i torpet, der han begärt och erhållit nattlogi i ladan, hvarest liket sedemera påträffades. Påföljande morgon aflägsnade sig Ax, sedan han innevarit i torpet, för att köpa mjölk. Denna och nästföljande dag hade flera personer i trakten, som vid ransakningen hördes såsom vittnen, bemärkt en i uniform klädd artillerist, i hvilken några af vittnena trodde sig igenkänna Ax, i stugorna afyttra kläder och skodon. Dessa misstänkta omständigheter föranledde, att Ax blef efterspanad och vid anträffandet häktad. Han förnekade dock vid förhöret all kännedom om det sätt, hvarpå den i ladan funna obekanta personen ljutit döden, försäkrande sig hafva alldeles ensam tillbringat natten i ladan. Att hafva afyttrat klädespersedlar förnekade han deremot ej, men förklarade, att dessa tillhört honom sjelf. De stöflor, viilka han vid häktningen var iklädd och hvilka ej voro kronopersedlar, uppgaf han sig hafva, mot 2 ½ rdrs mellangift, af en obekant person tillbytt sig mot de regementet tillhöriga.

På åklagarens yrkande blef den vidare ransakningen uppskjuten till den 28 dennes, hvaremellertid Ax kommer att förvaras i regementets arrestrum.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 8 juni 1869)

Bilden i sidhuvudet visar Kallebäcks källa, foto: Per Hallén

Behovet av att få mer vatten in till staden än det som kunde erbjudas från Kallebäcks källa var uppenbart vid 1800-talets mitt och efter en lång debatt kom Delsjöarna att bli huvudalternativet som ny vattentäkt 1858. En viktig anledning till att Delsjöarna valdes var att det skulle spara in på kostnaderna för pumpar som hade varit nödvändiga om vattnet hade hämtats från Göta älv. Debatten om vattenledningen var dock inte över, diskussionen fortsatte. En viktig fråga inför valet av Delsjöarna som vattentäkt var till hur många människor vattnet skulle räcka. Ingenjör F.W. Leijonacker hade räknat med omkring 100 000 personer medan ingenjör J.G. Richert ansåg att endast åt 70 till 80 000 personer. Stadens befolkning hade ökat från 37 043 år 1860 till 55 046 vid årtiondets slut då Majorna hade införlivats. Det skulle dröja till augusti 1869 innan arbetet med att bygga vattenledningen kunde inledas.[1] Vid denna tid beräknades vattenförbrukningen per person och dag till 92 liter.[2] Det kan jämföras med 2019 då genomsnittsgöteborgaren förbrukade 209 liter vatten varje dag.[3] Redan 1875 hade vattenkonsumtionen ökat till 94 liter per person och det dröjde inte många år innan förbrukningen låg på över 100 liter. Vattenledningen byggdes dessutom ut och allt fler fick tillgång till Delsjöarnas vatten.[4]

Under 1880-talet började Delsjöarna bokstavligt att sina då stadens befolkning ökade från omkring 81 000 till över 99 000 år 1888.[5] Under 1887 ”öfverskreds sålunda Delsjöns förmåga att lämna tillräcklig vattenmängd, och frågan om beredande af ökad vattentillgång har därför icke kunnat uppskjutas längre”.[6] En utredning om hur staden skulle kunna säkra sitt behov av vatten presenterades för Stadsfullmäktige 1889 i form av fem alternativ.

I. En förbindelse mellan Delsjön och Rådasjön.

II. En förbindelse mellan Delsjön och Hålsjöarna.

III. En förbindelse mellan Delsjön och Kåsjön.

IV. Leda Kåsjöns vatten till staden och
V. medelst pumpverk uppfordra vatten från Göta älv.

Det första förslaget att förbinda Delsjön och Rådasjön med en ledning var förenat med en hel del kostnader då Rådasjön konstaterades ligga 18 meter lägre än Delsjön och det skulle kräva pumpverk. Dessutom fanns det många rättighetsinnehavare i Rådasjön och omgivande vattendrag det skulle därför bli dyrt att inlösa deras vattenrätter.

Att gräva en förbindelse från Hålsjöarna skulle vara enklare men dessa sjöar bedömdes vara otillräckliga och dessutom hade sjöarna utlopp i Rådasjön och då skulle det krävas betalning att staden köpte vattenrätten för dyra pengar.[7]

Det tredje alternativet var Kåsjön och Prästtjärn;

”Nordvest om Delsjön och sydost om Partilled ligga tvenne nära hvarandra belägna sjöar, Kåsjön och Prestkärn.

Kåsjöns nuvarande aflopp går åt öster till en nedanför Aslebo gardbelägen sjö med vidsträckt, af mossmarker bestående uppland; härifrån rinner vattnet genom ett trångt bergspass i rakt nordvestlig riktning ned till Säveån. Den icke obetydliga vattenkraften användes för drifning af tvenne qvarnar, tillhörande possessionaten Schmidt. Påsläppningen af vatten för qvarnarnes behof regleras genom ett dämme vid Kåsjöns utlopp.

Prestkärns aflopp går i nordvestlig riktning förbi Partilled till Säveån. För vattenkraftens tillgodogörande har genom uppdämning bildats en konstgjord behållare, der vattnet kan maganiseras och vid behof utsläppas för drifvande af Partilled egendom tillhörigt tröskverk, hvilket dock enligt uppgift nu ej längre användes.

Vattenytans höjd är i båda sjöarne lika och deras inbördes afstånd endast 800 meter, hvarföre en förbindelse utan svårighet kan erhållas från den ena sjön till den andra.

Sjöarnes uppland hafva i allmänhet bergig natur, men mossmarker förekomma äfven i ganska stor utsträckning. Kåsjöns botten består till större delen af sand, men äfven af dyjord, Prestkärns hufvudsakligen af dyjord. Vattnet i sistnämnda sjö är tydligt färgadt genom ur mossjorden afskilda ämnen, hvilka ej ens genom långsam filtrering kunna aflägsnas. Vid verkstälda försök har det nämligen visat sig, att en sandyta af 0,4 qvadratmeter för hvarje pr dygn genomströmmande kubikmeter vatten ej är tillräcklig för detsammas fullständiga filtrering, då deremot en kubikmeter Delsjövatten endast erfordrar halfva denna filterare.

För att emellertid fullständigt utröna vattnets lämplighet såväl för matlagning, dryck som industriella ändamål, hafva tvenne vattenprof från hvardera sjö blifvit af stadskemisten d:r Alén underkastade qvalitativ och qvantitativ analys, hvarjemte prof af botten jemväl blifvit undersökta.

Sjöarnes sammanlagda nederbördsområde uppgår enligt uppmätning till 530 hektar. Om nederbörden antages till 600 m.m. pr år (mot 653 vid Delsjön och 746 i staden) samt afdunstning till 40%, utgör båda sjöarnes disponibla vattentillgång 1,9 millioner kubikmeter, eller i rundt tal årsbehofvet för 50,000 menniskor. Med tillägg af denna qvantitet skulle således stadens vattentillgång vara tillräcklig för 150,000 menniskor, alltså, enligt den å pag. 11 gjorda beräkningen, till år 1901. Detta och följande alternativ erbjuda derföre ej någotn tillfredställande lösning af vattenledningsfrågan, utan uppskjuta densamma för en tid af 12 år, och böra af detta skäl ej ifrågasättas till utförande, såvida ej kostnaderna ställa sig afsevärdt lägre än för något annat försla, som kan bereda en säker och varaktig tillgång på vatten.

Det kortaste afståndet mellan Kåsjön och Delsjön utgör cirka 3,200 meter och vattendelarnes höjd öfver den förra 31 meter. En förbindelse mellan dessa sjöar kan under sådana förhållanden endast åstadkommas genom en tunnel, hvars väggar och botten måste göras fullkomligt vattenäta genom beklädnad med cement; ett arbete, som ej torde kunna utföras till lägre kostnad än 350,000 kronor.

Insläppes i Delsjön det jemförelsevis orena vattnet från Kåsjön och Prestkärn, hvilket, enligt hvad förut nämnts, måste filtreras dubbelt så långsamt som Delsjövattnet, så erfordras för 50% tillökning i vattenmängden 100% ökning av filterarena, d.v.s. de nuvarande filtrenas antal skulle fördubblas, och inalles 10 filter anläggas vid Delsjön. Men härtill är vattenledningens område alldeles otillräckligt, hvarjemte erforderliga qvantiteter lera och sand m.m. omöjligen kunna erhållas i närheten, utan måste transporteras från aflägsna ställen, hvilket medför stora kostnader och olägenheter.

På grund af hvad sålunda anförts, kan derför en dylik ledning icke förordas.”[8]

Även det fjärde förslaget berörde Kåsjön och Prästtjärn men där tänkte man sig att de båda sjöarna skulle förenas och sedan skulle vattnet gå i en egen ledning in mot staden. Denna lösning bedömdes var bättre än att leda vattnet till Delsjön. För att få detta system att fungera skulle även Hintjärn inkluderas och det skulle byggas en dammbyggnad vid Prästtjärns utlopp. Ledningen mellan Kåsjön och Prästtjärn beräknades kosta 24,000 kronor. Där skulle finnas en större brunn försedd med en sil för avskiljande av uppslammande ämnen. Vid dammbyggnaden skulle en vaktkarl placeras, hand skulle få en egen bostad på platsen och området skulle hägnas in. Kostanden för damm och brunn bedömdes uppgå till 20,000 kronor medan vaktens stuga med tillhörande inhägnad och planteringar skulle betinga ett pris av 6,000 kronor. Från dammen skulle vattnet ledas ned i Partilles dalgång och vidare in mot Göteborg. Svagheten med detta förslag var att Kåsjön och Prästtjärns vatten inte skulle kunna täcka stadens behov i mer än 10-12 år enligt prognosen för befolkningsökningen. Därefter skulle ännu en vattenledning behöva byggas.[9]

Det femte och sista förslaget i utredningen avsåg en anläggning av ett nytt vattenverk med pumpanläggning för att hämta stadens vatten ur Göta älv. När de olika förslagen jämfördes, både när det gäller kapacitet och kostnad var det alternativet att hämta vatten ur älven som var det bästa. Det blev också det alternativ som blev verklighet i och med byggandet av vattenverket vid Alelyckan som stod klart 1894.[10]

Referenser

Tryckt källor

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH).

Statistisk årsbok för Göteborg 1900.

Tidningar

Fäderneslandet-

Göteborg Direkt.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)

Litteratur

Bjur, H. (1988). Vattenbyggnadskonst i Göteborg under 200 år. [Göteborg].

Noter

[1] Bjur 1988, s. 43-49, Fäderneslandet 25 augusti 1869, Statistisk årsbok för Göteborg 1900.

[2] GSH 1889:58.

[3] Göteborg Direkt ”Världsvattendagen”, publicerad 22 mars 2019. Där uppges att varje Göteborgare årligen förbrukar 76 293 liter vatten.

[4] GSH 1889:58.

[5] Statistisk årsbok för Göteborg 1900.

[6] GHT 15 maj 1889.

[7] GSH 1889:58.

[8] GSH 1889 N:o 58. s. 14-15.

[9] GSH 1889:58.

[10] GSH 1889:58. Bjur 1988, s. 122-146.

Bilden i sidhuvudet visar Kåsjön 2020, foto: Per Hallén.

I utredningen kring Delsjöområdets framtid finns en utförlig skildring av året 1969 i Delsjöområdet, månad för månad. För varje månad anges uppgifter om temperatur, soltimmar, medelnederbörd samt för vintern även snötäckets medeldjup. Dessutom finns uppgifter kring antal besökare vid Skatås friluftsgård. Men det är inte enbart statistiska uppgifter i denna årsskildring, det finns även uppgifter om vilka aktiviteter som pågick och när exempelvis den första lärkan observerades.

”Januari

medeltemperatur:   -1,1°
antal soltimmar: 48 tim.
medelnederbörd: 56 mm
snötäckets medeldjup: 4,1 cm

16.140 besökare på Skatås friluftsgård.
Promenerande, skidåkare, skridskoåkare, terränglöpare.
Rundturer i markerade spår från 1,25 km till 10 km:s längd.
På eftermiddagen trångt i enda belysta terrängspåret 2,5 km.
Naturskön skidtur efter Blacktjärnsleden över Knipeflågsbergen och Prästtjärnsleden in mot Björnåsbergen.
Göteborgsloppet går av stapeln, 35 km, start Hindås och mål Skatås. Arrangör är Göteborgs skidklubb för de 500 deltagarna.
Skridskoåkning på Härlanda tjärns och Kåsjöns plogade isbanor. Längdåkning, ishockey och bandyspel.
Pimpelfiske på de islagda sjöarna. Fiskekort å 10 kronor per dag till Stora och Lilla Delsjöarna, Östra och Västra Långevatten, Stora och Lilla Björketjärn, Blacktjärn. Inplanterad ädelfisk. (10.000 kort per år).
Enstaka ryttare i terrängen.
Inomhus tennis i tenniscentrum.

Februari

medeltemperatur:  -1,2°
antal soltimmar:  76  tim.
medelnederbörd:    36  mm
snötäckets medeldjup: 2,8 cm

24.140 besökare på Skatås friluftsgård.
Promenerande, skidåkare, skridskoåkare, kälk- och tefatsåkare, terränglöpare
Skollovsvecka med poängjakter, tefatsåkartävlingar, snöstjärneprov, fackeltåg och dans.
Barnskidskola, barnskridskoskola.
Barn- och föräldraaktiv friluftsvecka.
Inför stundande Vasalopp anordnas informations- och instruktionsträffar av IK STERN. 250 intresserade deltagare.
Skidspår utlagda även vid Kamratgården och på golfbanans fairways, 2,5 km och 5 km. Backhoppning och skidteknikträning vid Stora Delsjön.
Pimpelfisketävling på Prästtjärn. 1969 års resultat med vinnare, vars fångst uppgick till 60 gr. Undersökning pågår om möjlighet att inplantera ädelfisk.
Fortfarande enstaka ryttare i terrängen.
25 februari: första lärkan observerades.

Mars

medeltemperatur: 1,0°
antal soltimmar:  151 tim.
medelnederbörd: 28 mm
snötäckets medeldjup: 0,3 cm

15.750 besökare på Skatås friluftsgård.
Allt efter snötillgång uppdelade på promenerande, skidåkare, skridskoåkare, kälkåkare och terränglöpare, orienterare.
Islossning slutet av mars, avbrott i fritidsfisket, slut på skridskoåkning.
Den sista snön brukar försvinna 29 mars (1930-60).
Islossning sker 12 mars-21 april.
Göteborg har haft 52, Hindås 88, Ulricehamn 116 snödagar.
Internationell orienteringstävling 8-12 km, start och mål i Skatås. Göteborgs orienteringsklubb arrangerar för ca 1 000 deltagare.
Maratonklubben anordnar 3-stegs terränglöpning. 8 km – 16 km – 24 km, start och mål i Skatås, ca 300 deltagare.
Enstaka ryttare och även en del gruppritter förekommer i terrängen.
Bofinken syntes 25 mars.

April

medeltemperatur: 5,6°
antal soltimmar: 201 tim.
medelnederbörd: 41 mm
snötäckets medeldjup: 0 cm

14.275 besökare på Skatås friluftsgård. Promenerande, terränglöpare, orienterare. Islossning har upphört; fritidsfisket igång från sjöarnas stränder.
Junior DM i terränglöpning, 3 km. Start och mål i Skatås för 100 deltagare.
Två poängjakter. Lions klubb arrangerar 8 km:s runda med start och mål i Skatås för ca 200 deltagare.
Stora Torp-Skatås-Björkekärr, Göteborgstidningens och korpförbundets årliga poängjakt. 8 km för 200 deltagare.
Golfbanan öppnar sin spelsäsong, så snart greener och fairways tillåter. Ca 11.500 golfrundor per spelår för 700 fasta medlemmar och 2.500 gästspelare.
Slutet av april syns regelbundet grupper av ridande ungdom i terrängen.
Camping vid Kärralund öppnar.
10 april: ärlan kommer och första hästhoven kan plockas.

Maj

medeltemperatur: 11,0°
antal soltimmar: 274 tim.
medelnederbörd: 37 mm

17.275 besökare på Skatås friluftsgård.
Promenerande, terränglöpare, orienterare.
1 077 nattgäster inkvarteras på friluftsgården. Skolresegrupper mestadels.
Fritidsfisket mindre aktivt.
Bilrally med mål i Skatås anordnas av bilkåristerna. 60-80 km, ca 100 deltagare har prisutdelning i Skatåsgården.
Cykelrally, Heden-Skatås på 18 km längd. Arrangör för 150 deltagare är Göteborgs cykelförbund.
HT-loppet går av stapeln med start och mål på Skatås. Handelstidningen och IK STERN står för uppläggningen av det 25 km långa loppet.
Golfbanan börjar sin tävlingssäsong.
Ridgrupper med Bö Ridskola som utgångspunkt syns regelbundet varje eftermiddag i terräng.
Ca 10 maj lövsprickning, vitsippor, och göken hörs i dungarna.

Juni

medeltemperatur: 14,5°
antal soltimmar:  288 tim.
medelnederbörd: 53 mm

5.875 daggäster och 2.513 nattgäster på Skatås friluftsgård.
Färre promenerande, terränglöpande, orienterande besökare.
Fler övernattande skolresegrupper och även idrottsgrupper.
Inga tävlingar anordnas på Skatås.
På golfbanan är aktiviteten som högst. Tävlingar arrangeras i medeltal 1 per vecka. I stora Delsjön, Kåsjön och Västra Långevatten kan några badande ses.
Naturen är försommarskön och vandringslederna över Knipeflågsbergen och Björnåsbergen är attraktiva stråk.
Ridintresset avtrappas efter skolsommarlovets början.
Terrängen är ovanligt tyst.
Tennis både inomhus och utomhus i tenniscentrum.

Juli

medeltemperatur: 17,0°
antal soltimmar: 285 tim.
medelnederbörd: 75 mm

3.545 daggäster och 1.314 nattgäster på Skatås friluftsgård.
Besöksfrekvens avtar, havet lockar!
Turister och idrottsgrupper övernattar på friluftsgården.
Inga tävlingsarrangemang förutom golfklubbens.
Fritidsfiske pågår i mindre utsträckning.
Kåsjö friluftsbad börjar sin simskoleverksamhet. 4 badbussar per dag från Partille centrum. 9 anställda simlärare och badledare för totalt 4.244 barn varav 143 aktiva i simskolan.
Härlanda tjärnsbadets simskola stängd, humusbemängt vatten, skall ev. flyttas till Stora Delsjön.
Enstaka ryttare i terrängen, och grupper syns ibland från Hellenedals ridläger. Tenniscentrum mycket aktivt.

Augusti

medeltemperatur: 16,3°
antal soltimmar:  245 tim.
medelnederbörd: 78 mm

6.330 daggäster och 1.178 nattgäster på Skatås friluftsgård. Promenerande, terränglöpare och orienterare. Hemvändande semesterfirare höjer statistiken.
Stort internationellt 72-håls slagspelsmästerskap på golfbanan. Promotion på Kåsjö friluftsbad med tävlingar och optimistjolleregatta. Fritidsfisket på uppåtgående.
Fler ryttare syns i terrängen.
Fortfarande aktivt tennisspelande.

September

medeltemperatur: 12,9°
antal soltimmar:  178 tim.
medelnederbörd: 76 mm

14.080 daggäster och 381 nattgäster på Skatås friluftsgård.
Fler promenerande, terränglöpare, orienterare; färre turister och idrottsgrupper. Scoutförbundsmästerskap anordnas på Skatås med 500 deltagare.
Stor fälttävlan med rodd, bollkastning, hinderlöpning, cykelåkning m. m. arrangeras av SKF och korpförbundet. 14 km för 200 deltagare.
Golfbanan utnyttjas flitigt.
Fritidsfisket är aktivt.
Lövfällning börjas.
Ridgrupperna är åter regelbundet synliga på eftermiddagar.

Oktober

medeltemperatur:  8,8°
antal soltimmar: 108 tim.
medelnederbörd: 74 mm

19.075 besökare på Skatås friluftsgård.
Sommarförläggningen stängd.
Promenerande, terränglöpare, orienterare.
Skolornas friluftsdagar.
Maratonklubben arrangerar Skogsloppet, 18 km för 120 deltagare. Badsäsongen slut och fritidsfisket kulminerar.
Kanotsport i Delsjöarna.
Campingen vid Kärralund avslutas.
Grupper av ryttare i terrängen.
Ännu spelas utomhustennis i tenniscentrum.
Lövträden står nakna, men fortfarande grönt på marken.

November

medeltemperatur: 4,2°
antal soltimmar: 38 tim.
medelnederbörd: 64 mm

11.235 besökare på Skatås friluftsgård.
Promenerande, terränglöpare, orienterare.
Korpförbundet anordnar 2 terränglöpningstävlingar. Korploppet med start och mål i Skatås lockar 120 deltagare.
Från Landvetter till Skatås går Finallopet på 25 km. 460 deltagare.
Kastfisket från stränder upphör och isläggning av sjöarna börjar.
Vandringsleder attraktiva t. ex. Blacktjärnsleden som tangerar Bertilssons stuga vid Lilla Delsjön. Enstaka grupper av ryttare i terrängen.
Inomhustennis i tenniscentrum.

December

medeltemperatur:                    1,6°
antal soltimmar:                         29 tim.
medelnederbörd:                      64 mm
snötäckets medeldjup: 0,8 cm

13.315 besökare på Skatås friluftsgård.
Promenerande, skidåkare, skridskoåkare, kälkåkare och terränglöpare.
Vintern har kommit.
Sjöarnas isar ligger. Delsjöarna osäkra efter uppblandning med älvvattnet.
Inga tävlingar anordnas på Skatås.
Rundturer på skidor i markerade spår från 1,25 km till 10 km:s längd.
Skridskoåkning på de flesta sjöar. Härlanda tjärn blir snabbt islagd. Längdåkning, ishockey och bandyspel.
Pimpelfiske på islagda sjöar.
Enstaka ryttare i terrängen.
Inomhustennis i tenniscentrum.”

Dagens text är hämtad ur: Delsjöreservatet. Konsultbyrån GAKO. Göteborg 1969.

Bilden i sidhuvudet är ett vykort från 1970-talet som Peter Okrasinski tillgängliggjort via facebookgruppen ”Gamla goa Göteborg”, han har gett tillstånd till att vykortet också visas här på Delsjöområdets historia.

Under juli 2019 dokumenterades området där den planerade exploateringen av Delsjöområdet med randområden skulle äga rum. Under den gångna helgen fotograferades området åter. Bilderna kan jämföras genom att dra i ”mittavdelaren”. Fotografierna är inte från exakt samma punkt så det finns lite skillnad i perspektiven, skall försöka förbättra detta till nästa skildring av området! Men bilderna från 2019 till vänster och 2020 till höger ger ändå en god uppfattning om vad som pågår vid entrén till Härlanda tjärn hösten 2020.

I september 2018 uppfördes en tillfällig förskola på parkeringen vid Apslätten (se tidigare inlägg här på Delsjöområdets historia). Under denna vecka började nedmonteringen av modulerna så snart kanske parkeringsplatserna åter kan användas.

Lyssna på Delsjöpodden via denna länk.

Denna gång skall vi bege oss in i sagorna och folktrons värld och färdas utmed skräckens väg i utkanten av Delsjöområdet. Mord, ond bråd död samt övernaturliga väsen i form av vålnader, häxor samt varulvar kommer att göra färden osäker. Man kan dessutom fråga sig hur det egentligen gick för poddens skapare Per Hallén under slutet av denna inspelning….

När huvuddelen av Stora Torp köptes av Göteborgs stad 1942 innebar det att det sista stora privatägda landområdet inom ”Delsjöreservatet” kom att bli stadens egendom. Redan innan avtalet var klart hade arbetet med att upprätta en stadsplan för området inletts och de första skisserna över framtida bebyggelse hade tagits fram och den beskrevs på följande sätt, ”Detta innebär, att å områdena skulle medgivas bebyggelse med tre vånings hyreshus av i genomsnitt 9,5 meters bred och med en sammanlagd lägenhetsyta av omkring 65,000 kvadratmeter”, lite längre fram konstateras av Per Hemberg vid Fastighets a-b D. Carnegie & C:o, ”att områdena I och II snarast möjligt iordningställs för exploatering, tro vi också ligger lika mycket i stadens som vårt intresse”.[1] Tanken i ett av utkasten till stadsplan var att bebygga hela området kring Stora Torps huvudbyggnad. Men givetvis väckte detta reaktioner, ”Stora Torps huvudbyggnad och park utgöra tillsammans en av de vackraste anläggningarna inom Göteborgs område, kär för varje Göteborgare med känsla för sin stad”, skrev Hjalmar Wijk, ordförande i beredningen för natur- och kulturskydd, 1943 i ett utlåtande.[2]

Om planen hade blivit verklighet hade nästan all äldre bebyggelse vid Stora Torp, förutom huvudbyggnaden och stenmagasinet, kommit att rivas. Det som fanns kvar av 1700-talsparken hade också försvunnit och en ny ringväg hade skapats mellan husen. Dessutom finns det en större väg inritad på stadsplaneförslaget som fortsätter in i Delsjöområdet där idag golfbanan finns, förmodligen en förberedelse för vidare exploatering.

Det blev ganska kraftiga reaktioner på detta förslag och Skogssällskapets ordförande Alfred Wigelius skrev ett längre PM i frågan och uttryckte med kraft sin övertygelse om att skydd parken och Delsjöområdet, ”Att det aktuella stadsplaneförslaget skulle få sådana verkningar hade jag aldrig tidigare reflekterat över. Mångårigt sysslande med Stora Torp på ägarnas uppdrag och för deras räkning har lärt mig inse vilken ofantlig betydelsefull tillgång Stora Torpskomplexet i dess helhet utgör för göteborgarna och vilket sällsynt värde parken har ur natursynpunkt. Dess okränkta bevarande för framtiden utgör ett krav som förvisso ingen eller ytterst få av göteborgarna vilja ge avkall på, och det rimmar illa med nuvarande strävanden att för dyra pengar skapa naturreservat, som inte stå att uppnå annat än på långa avstånd från staden samtidigt med att platser, som utgöra omtyckta tillhåll för göteborgarna offras.”[3]

De avlägsna naturreservat som Wigelius talar om i citatet ovan var försöken att skapa nya friluftsområden i Svartedalen och Vättlefjällsområdet, långt utanför stadens gräns. Wigelius uttalande skulle passa lika väl i vår tid då oviljan att acceptera de skydd som faktiskt finns för området är påfallande och ointresset att ge området stärkt skydd är uppenbar men viljan att se Delsjöområdet som en markreserv är tydlig.

Lyckligtvis sparades parken vid Stora Torp då den föreslagna stadsplanen aldrig blev verkligen, men den har som ni säkert är bekanta med, varit hotad även under senare tid då det planerades att sälja marken till Kina.

En detaljplan för Stora Torps äldre byggnader har varit under arbete en längre tid, vad den innehåller är okänt för alla förutom de som arbetar med planen. Allt som i nuläget är känt är att den skall gå ut på granskning till våren. Förhoppningen är att den skall skydda de äldre husen (förutom den lilla källarbyggnaden…) men tanken är också att sälja husen. Något som är oroväckande är att den äldre bebyggelsen är tänkt att skyddas utan att skyddet gäller det omgivande landskapet.

Tryckt källa

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Otrycka källor

Riksarkivet, Göteborg
D. Carnegie & Co Fastighets AB.s arkiv, A4027

Skogssällskapets arkiv

Noter

[1] GSH 1942 H 35 samt protokoll

[2] Skogssällskapets arkiv.

[3] PM av Alfred Wigelius den 30 mars 1943, Skogssällskapets arkiv.

”Kommittén som arbetar på att få stadens myndigheter att anlägga ett café uppe vid Härlanda Tjärn hade på måndagskvällen träff med Idrottsnämndens direktör, Roland Jerneryd och inspektör Bergström, för att dryfta sina spörsmål. De båda företrädarna för stadens myndigheter visade sig ha nedlagt ett gott arbete för att utreda frågan, hade gått tillbaka i stadsfullmäktiges handlingar till 1935, då en beredning första gången fick i uppdrag att utreda frågan och arbetade fram ritningar och kostnadsförslag, vilket i all sin prakt skulle gå löst på ett par hundra tusen kronor.

Detta kostbara förslag förkastades som oantagligt av Stadskollegiet 1944, varefter frågan vilat till dess organisationerna i öster nu aktualiserat den på nytt.

Direktör Jerneryd var mycket positivt inställd till frågan om utplanterande av raststugor i det vackra promenadområdet i Delsjöreservatet men uppmanade kommittérade att inte ställa för stora anspråk på elegans och komfort vid ett sådant företag. Kommittén sade sig inte ha hyst sådana planer utan de satte ändamålsenligheten och resultatet av aktionen i högsätet. De var båda parter överens och under den halvannan timma långa gemytliga diskussionen framkom många bra synpunkter på ungdomsproblemen i de östra stadsdelarna, inte bara rörande Delsjöreservatet utan även beträffande träningsplatsförhållandena österut i allmänhet.

Inspektör Bergström meddelade att intresserade kaféföretagare förhört sig om möjligheterna till arrende.” (Ur: Arbetartidningen 21 maj 1957)

Idag finns det ett antal enklare raststugor runt om i Delsjöområdet, i några finns även möjlighet att elda och grilla. Planerna på ett café och andra serviceanläggningar vid Härlanda tjärn kommer det att berättas mer om här på Delsjöområdets historia vid ett senare tillfälle.

Bilden i sidhuvudet visar raststugan nära Delsjökärr, foto Per Hallén 2018.

Referens:

Arbetartidningen

Delsjöområdet omnämns inte bara i lokala tidningar, även i stockholmspressen går det då och då att träffa på berättelser om vad som hänt i området. I Dagens Nyheter berättades det 1934 under rubriken ”Svensk Tarzan” om en för sin tid känd idrottsman som blev föremål för polisens intresse.

”Göteborgs kända kappgångare, frilufts- och frisksportentusiast Torsten Stålebrand, svensk mästare i 3,000 meter gång med mera, har ett par dagar svävat i överhängande fara att av polisen bli anhållen som uteliggare.

Någon hade observerat Stålebrands tält, som slagits upp ute i Delsjötrakten, och i vällvilligt nit underrättat polisen om att ”det bor en lösdrivare ute vid Delsjön” som polisen borde titta lite närmare på. Polisen företog en undersökning och påträffade tältet, vilket bevakades ett par dygn.

Någon uteliggare fick man dock inte syn på. I lördags morse kom emellertid piketen till platsen. Polisen lade beslag på tältet och dess inventarier och förde alltsammans ned till Gårda polisstation.

Torsten Stålebrand fick emellertid underrättelse om det inträffade, och då han meddelade polismyndigheterna att han var uteliggaren skyndade sig dessa att resa tältet på samma plats igen. Hr Stålebrand har sedan början av december haft sin luftiga bostad rest på Stora Torpets ägor – med ägarens tillåtelse – och med undantag av ett par nätter, då arbete hindrat honom att komma dit ut, har han varje natt legat i sitt tält. Han tar varje morgon en språngmarsch – lätt klädd – och därefter ett bad i någon liten vattensamling.” (Ur: Dagens Nyheter 23 januari 1934)

Bilden i sidhuvudet visar ett litet tält som fanns uppsatt nära Härlanda tjärn hösten 2020, inga tecken fanns på att det där bodde någon Tarzan. Foto: Per Hallén.

Referens

Dagens Nyheter

Det har varit många vackra höstdagar i det fantastiska Delsjöområdet hösten 2020. I dagens bildspel visas 27 bilder som visar olika tider på dygnet och varierande väderlek. Du kan bläddra mellan bilderna med höger och vänsterpilarna.

”Samtidigt med planutredningen för Delsjöreservatet har en utredning om Nya Skatås utförts för Göteborgs Idrotts- och Friluftsnämnd. Utredningen har haft till syfte att ersätta det gamla och hårt förslitna militärlägret, som tillkom i början på 1940-talet, med en närsportanläggning med bred inriktning på intressegrupper och med funktioner som utnyttjar det fördelaktiga läget och den utmärkta terrängen under alla tider på året. I anslutning till två nya parkeringsplatser, som rymmer 830 parkeringsplatser, och i väsentlig utsträckning ökar möjligheterna att ta emot besökare, föreslås en serie anläggningar.

Byggnaderna föreslås uppflyttade på åsen för att få kontakt med västersol och stads-bebyggelse, med östersol och skogsterräng. I högt läge kommer de här i centrum för en omfattande utomhusanläggning. Byggnaderna inrymmer tre huvudfunktioner:

•                          Bastubadhus med utomhussvalningsbassänger för två manliga och en kvinnlig avdelning med tillsammans 550 platser.

•                          Sporthall i två delar, bestående av bollhall med stubbgolv samt motionshall med trägolv. Dessutom inrymmande omklädningsrum för 600 personer, idrottspoliklinik, löpargång, styrketräning m. m.

•                          Serverings- och förläggningsbyggnad med matsal och cafeteria för 280 personer, värmestuga för 200 personer, 3 klubbrum samt 51 gästrum för 2-6 personer avsedda som förläggning för idrottsmän, skolbarn, familjer.

I dalen norr om huvudbyggnaden skall stadens idrottsklubbar beredas tillfälle att uppföra klubbstugor. I Björkedalen föreslås två sportfält, som rymmer sju bollplaner, varav två anlägges i gräs och fem i grus, alla med belysning. I den dalgång som vetter upp mot Delsjökolonin föreslås en idrottsplats med löparbana. Tillhörande kastzon har flyttats upp på åsen i ett skyddat läge, som ligger vid sidan om de attraktiva stråken.

Med start från Skatåsens högsta punkt föreslås en teknikbacke mot nordväst med bromsplan på Kärralunds campingplats. Den får en längd av 300 meter med 55 meters fallhöjd, utrustas med lift och snökanoner.

I dalgången norr om Skatås, i ur vindsynpunkt synnerligen skyddat läge, föreslås en konstfrusen isbana med 400 meters bana för skrinning.

Den idag med baracker bebyggda ängen, föreslås använd för lek och gymnastik, samt som start och mål vid de stora evenemangen i Delsjöterrängen.” (Ur: Delsjöreservatet)

Referens

Delsjöreservatet. Konsultbyrån GAKO. Göteborg 1969.

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Bilden från Skatås Friluftsgård med byggnader från 1940-talet. Foto från 1972.

Via Delsjöpodden presenteras i dag ett förslag att göra Stora Torp och hela området upp till Delsjön till ett kulturreservat, skyddat mot framtida ingrepp där områdets historia kan visas upp på ett levande sätt för göteborgarna. Vandringsvägen upp mot Delsjön via Stora Torp har en lång tradition och den kulturhistoriska miljö som finns i området saknar motstycke inom stadens gräns.

Lyssna på dagens poddavsnitt via denna länk.

I dag skriver Göteborgs-Posten om att Partille kommun har polisanmält att hundratals smågranar, framförallt runt elljusspåret vid Åstebo, har skadats genom att toppar har knäckts eller att granarna blivit avsågade. Detta har pågått under en längre tid, som tidigare rapporterats här på Delsjöområdets historia. Det är inte första gången kommunen polisanmäler händelsen. Senast var för två år sedan då en anmälan gjordes var när en misstänkt person hade fotograferats, men ingen person kunde gripas.

Förutom själva vandaliseringen av naturen beräknas värdet av granarna uppgå till drygt 100 000 kronor. Någon koppling till den beryktade ”granmördaren” i Delsjöområdet verkar dock inte finnas då angreppen på träden har skett på helt olika sätt.

Även om man nu har polisanmält händelsen så är nog möjligheterna att lagföra personen ganska små. Det krävs förmodligen att ”granmarodören” blir infångad mitt under sitt värv ute i skogen.

Vi kan ändå trösta oss med att en ensam marodör inte kommer att kunna kalhugga skogen, det växer upp nya träd inom några år och marodören kommer förr eller senare att ge upp liksom ”granmördaren” i Delsjöområdet.

Ett luciatåg iförda hjälmar – ja, det har faktiskt inträffat i Delsjöområdet, eller kanske rättare sagt under Delsjöområdet på luciadagen 1965. Dagens skildring är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under rubriken ”Lucia i hjälm på 70 m djup”.

”Sveriges med säkerhet djupaste Lucia heter Ingalill Wallqvist. Iförd vit klänning och med vit hjälm över de blonda lockarna sjöng hon och hennes tärnor på måndagen för 100 gäster 70 meter under Härlanda tjärn. Minuterna innan hade en väldig sprängladdning fått berget att skälva. Den markerade en viktig etapp i vattenledningstunneln från Alelyckan till Lackarebäck. Två tunnelavsnitt hade mötts, det ena som börjat sprängas vid Uddeholmsgatan, det andra vid Härlanda tjärn.

När röken skingrats i tunneln möttes de två arbetslagen vid genombrottsplatsen. Sprängarbasen Kalle Hanson tog emot en flaska från andra sidan och sköljde dammet ur strupen, tunnelingenjör Hans Gunnebo och va-direktören Erik Rindegård gratulerade gubbarna som laddat så väl och sedan tågade alla upp till Lucia och tärnorna i maskinhallen och tog för sig av varm glögg, kall öl och berg av smörgåsar.

Innan skottet gick hade dir Rindegård redogjort för projektet, som omfattar över en mil bergtunnlar och som bör göra Göta älvs vatten drickbart för all framtid – efter sedimentering och lagring i Delsjöarna. 12 december för två år sedan gick första skottet, våren 1967 skall reningsverket vid Lackarebäck stå klart och på sommaren kan det första vattnet släppas in i ledningarna.

– Även om tidsplanen inte helt kan hållas så tycks kostnadsramen göra det, sade dir Rindegård. Det hela beräknas kosta ca 90 miljoner kr, med indextillägg blir det drygt 100 milj kr och mer skall det heller inte gå på.

Arbetschefen, civilingenjör Lennart Gustafsson, berättade att hittills 8,8 km av 10,4 är färdigsprängda. I början av nästa år gör man ett nytt genombrott – det fattas nämligen en bit på knappt 500 meter mitt under Kvibergshuset.

STARKT FLÖDE

Ing gustafsson kunde också tala om att den bit som nu sprängts var en av de besvärligaste. Där strömmade till en början 3.000 liter vatten i minuten fram och det är en mängd som man inte är van att möta i svenska tunnlar. Efter betonginjektering har man nu nedbringat vattenflödet till drygt 600 liter i minuten.

Va-nämndens ordförande, ombudsman Gösta Björck, tryckte på knappen som utlöste genombrottssalvan medan gäster från stadens olika verk och från entreprenörerna satte fingrarna i öronen. Detonationen var kraftig och ekot mäktigt.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 14 december 1965)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 14 december 1965.

Läs mer om tunnelbygget här på Delsjöområdets historia:

”Vi höll på att tömma Härlanda tjärn”

Luciafest 80 meter under Härlanda tjärn

Det finns ytterligare en tunnel under Delsjöområdet: Se upp där nere! Hansson sprängde berg och tog sup

Referens

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning

Det har passerat 224 år sedan den utförliga och rikt illustrerade kartan över Kålltorp skapades 1796. Går det att efter alla dessa år hitta platser där man fortfarande kan använda den gamla kartan för att orientera sig i landskapet? Under slutet av november och inledningen av december 2020 strövade jag kring i landskapet runt Apslätten med 1700-tals kartan i min hand och kameran redo att dokumentera.

Den gamla fägatan

Mellan allén som går från Kålltorp till Kärralund och den höga Kålltorpsåsen gick fägatan från ladugårdsbyggnaderna och vidare ut på utmarkerna. Här har många kreatur vandrat till och från sin ”bostad” och betesmarkerna, men inte enbart djur utan även de som arbetade på gården. I fägatans förlängning ligger torpet Sandhåla och ännu längre bort Terra Nova vid dagens Skatås, torparna som gjorde dagsverken på gården har också vandrat denna väg.

Jämför bilden med kartan och du ser tydligt ännu fägatans sträckning med stenmuren till höger i bild och på kartan och till vänster sluttningen av Kålltorpsåsen. 1700-tals kartans är alltså användbar även 2020.

Allén mellan Kålltorp och Kärralund

Kålltorp och Kärralund hade var sin utfartsväg som gick till nuvarande Danska vägen och därifrån gick det att ta sig vidare till exempelvis Göteborg. Men det var självklart ganska omständligt att behöva ta den omvägen för att färdas mellan gårdarna, därav denna förbindelseväg som dessutom har försetts med en allé. Den är tydligt markerad på kartan och är lika tydlig i dagens landskap. Man kunde dock önska att det skulle återplanteras träd varefter att gamla träd faller av hög ålder. Om inte allén vårdas lär den försvinna.

Vänder du dig om i riktning mot informationstavlan ser du att vägen förgrenas, både på 1700-tals kartan och i dagens landskap. Längst bort i bild skymtar gaveln på huvudbyggnaden till Kålltorps övergård, på samma sätt som på den äldre kartan.

Åkermark på det som idag kallas Apslätten

På 1796 års karta över Kålltorp finns namnet ”Apan” noterad, men det är ett tillägg som gjort senare, mer om detta kan du läsa här på Delsjöområdets historia. Området, oavsett namnet, var uppodlat men av åkern är det i dag inte möjligt att se några spår.

Det försvunna huset

Invid fägatan finns på kartan en markering för en byggnad. Vad detta hus användes till framgår inte av kartan men det ser ut att ligga en mindre trädgård invid huset. Kanske var detta någon form av grindstuga för gården utmed vägen från utmarken och Kärralund, men det kan lika gärna vara någon annan form av byggnad eller till och med något som tillhörde parken i form av ett lusthus.

Promenadstigen

På kartan från 1796 syns en stig som avslutas med en halvcirkel. Senare har en förlängning av stigen ritats in och där går ännu i dag en stig snett upp mot Apslätten. På kartan finns även en stenmur inritad. Grundstenarna till den muren finns också kvar på platsen i dag. Kartan avbildar även denna lilla detalj på ett mycket exakt.

Sandtaget

I sluttningen ned mot Havsörnsplatsen bildar terrängen en liten dalgång. Den är svår att göra rättvisa på ett foto, därför rekommenderar jag ett besök där. Det är då lättare att se hur människan format landskapet under en lång tid av sandtäkt. Det var givetvis denna plats som gav namnet åt torpet Sandhåla.

Området kring Apslätten är alltså ett bevarat stycke inägomark som har en lång historia. Tack vare kartan kan vi konstatera att mycket av det vi ser i området i dag fanns även under sent 1700-tal. Detta tack vare vårt goda och pålitliga kartmaterial.

Referens

Riksarkivet, landsarkivet i Göteborg

Kart- och ritningssamlingen

Charta öfwer frälse hemmanet Kålltorp uti Säfwedahls härad, Örgryte sockn. Författad år 1796.

En riktigt God Jul önskas er alla! Även om det är en annorlunda jul finns Delsjöområdet lyckligtvis alltid på plats och en julaftonsvandring är aldrig fel. Kanske kan du hitta nya platser att besöka och nya stigar att vandra, in i den täta skogen där det kanske väntar rådjur, en älg eller kanske denna dag en tomte. Bor det kvar några tomtar invid de gamla torpen tro? Hur skall vi i så fall bäst ge tomten hans julgröt? Det berättas det om i Delsjöpodden som dagen till ära bjuder på en julspecial. Det berättas också om julafton 1853 då torparna under gården Stora Torp fick lite matvaror från gårdens ägare, kaffe, socker, risgryn, fläsk och bullar levererades då till de 25 människorna som levde och arbetade vid torpen under gården.

Länk till Delsjöpodden

Julafton 2020 var annorlunda på många sätt, även vädret var annorlunda fast på ett tilltalande sätt. Det var lite kyla i luften och solen visade sig! Överallt var det julfirande människor ute som dukade upp julmat och träffades coronasäkert. SVT Väst var vid Härlanda tjärn och gjorde detta reportage:

”Solen lockade julfirare utomhus i Göteborg”

Delsjöpodden startade första söndagen i januari 2020 och det har totalt blivit 13 avsnitt under 2020. De första tre avsnitten laddades ned mer än 100 gånger, därefter har antalet nedladdningar minskat och är nu mellan 40 och 70 per avsnitt. Kostnaden att driva podden är 12 USD per månad, därför undersöker jag nu intresset för podden bland er som besöker ”Delsjöområdets historia”, för att få hjälp att bestämma framtiden för podden.

Omröstningen är öppen till 31 december.

När utredningen kring Delsjöområdets framtid publicerades 1969 var sopptippen på Brudaremossen ännu öppen, lukt och andra obehag från tippen var kännbar i hela området och i angränsande stadsdelar. Men det gjordes upp planer för framtiden och ”Brudareåsen” skulle bli ett centrum för vinteridrotten i området.

”Den dispositionsplan som upprättats och antagits för Brudaremossen innebärande fortsatt sopuppläggning dock längst t.o.m. 1972 års utgång, visar hur den tidigare mossen vid denna tidpunkt, förvandlats till en ås, Brudareåsen, som når upp till + höjden 128 m.

När området öppnas för friluftsändamål, kan ett flertal rörelsestråk sträckas ut över området och viktiga förbindelser tillskapas. Det gäller t. ex. förbindelsen mellan Svarttjärn och Edsviken, som är påbörjad från båda håll men som idag brytes av Sopuppläggningsplatsen. Dessutom kan terränglöpningsspår, skidspår och ridvägar ges nya och attraktiva sträckningar.

Vid sidan av de ökade möjligheter till rörlighet som skapas, ges förutsättningar för specialaktiviteter, främst vintertid. Norrsluttningen ner mot Härlanda tjärn, är beräknad för och kan utnyttjas till teknikbacke. Den får en maximal längd av ca 500 meter och en fallhöjd av 60 meter.

Till relativt låga anläggningskostnader kan man här erhålla en teknikbacke med hög kapacitet och god standard med bl. a. släplift och snökanon.

På planen har redovisats möjligheter att erhålla kälkbackar av olika kvalitet. Från rodelbanan med 900 meters längd och 65 meters fallhöjd till tefatsbackar för småbarn. Att kälkbackar redovisats i så stor utsträckning beror på, att täckning sker med massor, som är lätta att justera och därför till låg kostnad kan ge en jämn yta.” (Ur: Delsjöreservatet)

Bilden i sidhuvudet visar Brudaremossen 2015. Foto: Per Hallén.

Referens

Delsjöreservatet. Konsultbyrån GAKO. Göteborg 1969.

Ett riktigt Gott Nytt År önskas alla besökare här på Delsjöområdets historia. Vi får hoppas att 2021 blir ett bra år, men oavsett så finns Delsjöområdets marker med sin fina natur och rika historia som alltid lockar till ett besök.

Här på Delsjöområdets historia kommer jag att fortsätta att berätta om små och stora händelser ur områdets historia. Följ med på nya upptäcktsfärder där vi lyfter på mossan, eller öppnar arkivboxen, för att se vad som döljer sig där. Det finns alltid något nytt att upptäcka!