Ett riktigt stort tack till alla er, mer än 100, åhörare som lyssnade och ställde frågor under föredraget om Delsjöområdets historia i lördags (15 juli). Kanske blir det fler tillfällen att visa området kring Delsjökolonin i framtiden, men redan under början av hösten kommer en vandring att arrangeras vid Stora Torp under kulturarvsdagen, se denna länk.

Föredraget har just avslutats och några har hunnit iväg, men tältet var fyllt och publikhavet sträckte sig långt utanför öppningen – härligt! Foto: Per Hallén 2017.

Domarringen i Delsjökolonin. Foto: Per Hallén 2017.

Det gick att roa sig på andra sätt också….. Foto: Per Hallén 2017.

Bilder på sommaraktiviteter i Delsjöområdet den 18 juli 2017, de visar att numera är Delsjöområdet inte bortglömt bland göteborgarna under sommaren!

Upptakten till dagens berättelse var ett möte efter föredraget i samband med Delsjökolonins 90-års firande. Det var Mia-Mari Lundgren, arrendator av Skårs högar som jag då för första gången hade möjlighet att träffa. Vi har sedan tidigare haft en del kontakt via mail men nu skulle det även bli ”husesyn på Skårs högar”. Hon kom till stallet 1974 och tog över arrendet något år därefter och flyttade in i stugan på Skårs högar 2007. Eftermiddagen den 18 juli kom jag på husesyn efter en promenad upp till högarna från Kallebäcksområdet. Samtidigt anlände även personal från energiverket som höll på med installationer i området. Jag klev upp på förstugutrappan och ovan dörren hängde en skylt som berättar att invånarna kallar stugan ”Mosstorpet”. Inifrån stugan hördes skallet från en liten hund innan Mia hann öppna dörren. Hon möttes då av både mig och en kvinna från energiverket, hon var dock på platsen i andra ärenden. Torpet hade fått nya ledningar och dessutom nya vattenledningar då den lokala vattenkällan inte längre var i bruk till följd av ändrade ägandeförhållanden till vattentäkten. Därmed har även Skårs högar fått kopplas in på kommunens ledningsnät.

Vägen in till vänster från Gamla Boråsvägen leder fram till Skårs högar. Foto: Per Hallén 2017.

Vi tog en liten rundtur i huset som var byggt kring en central murstock med fyra rum runt omkring den. I köket fanns både modern utrustning och den äldre spisen, sida vid sida. Vinden har fått isolering och kan numera användas året om. När Mia tog över stugan var den i mycket dåligt skick och hade inte det kommit en ny arrendator så hade troligen huset rivits för lite drygt tio år sedan. En äldre man som bodde i stugan tidigare var inte välvilligt inställd till besökare och hade inte krafter att underhålla huset under de sista åren. Men nu ser stugan ut att vara i gott skick och det inger hopp om att Skårs högar kan få finnas kvar.

Den gamla och den nya spisen. Foto: Per Hallén 2017.

Vacker och grönskande trädgård utanför varje fönster. Foto: Per Hallén 2017.

Vi slog oss ned i trädgården och började tala om områdets historia, det kan därför nu vara lämpligt att även här förflytta oss tillbaka till tiden strax efter 1800-talets mitt när det första torpet i området kom till.

Laga skifte av utmarken, då fanns endast torpen vid Kalvmossen, Kalvkärr och nära Ringshåla. 14-ÖRG-85.

Det laga skiftet 1843-55 omfördelade stora arealer i Delsjöområdet. Kallebäcksgårdarna hade under lång tid haft rätten till markerna utmed Boråsvägen men fick efter skiftet ge upp en del av dessa marker i utbyte mot andra längre österut. Hela detta högt belägna område kallades för Kallebäcks högar men det förändrades när Skår blev ägare till åkrar och betesmarker i trakten. När Skårs nya torp stod färdigt för inflyttning 1862 kallades det ”Höga” i husförhörslängden, det kan ha varit en förkortning då det bytte namn till ”Skårs högar” i husförhörslängderna från och med 1877.

Det första torpet var inte speciellt stort, 8,5 meter brett och nästan 10 meter långt samt 3 meter högt. I stugan fanns två rum och två kök. Intill stugan fanns en ladugårdsbyggnad 23 meter lång, 5 meter bred och 2,4 meter hög. I byggnaden fanns 2 fähus, 2 logar och 3 lador, vid ändan av byggnaden låg hemlighuset. (Fnr: 39102)

Skårs högar 1891 i samband med laga skifte av Skårs gård. 14-ÖRG-190.

De första invånarna var torparen Anders Nilsson och Johanna Svensdotter samt deras tre barn. I torpet bodde även en av drängarna på Skårs gård. År 1891 flyttade torparen August Edvard Eriksson Sandberg med familj in på Skårs högar. De lämnade huset senast år 1897. Under början av 1900-talet var torpet inte längre bebott och på våren 1911 revs boningshuset och ladugården. Det ursprungliga torpet hade ersatts med ett nytt hus 1904 och med en ny ladugårdsbyggnad 1910. (Fnr 42026)

När Delsjöområdets förhistoriska och historiska lämningar inventerades under slutet av 1960-talet noterade man en husgrund: ”14. Husgrund, belägen strax NV om skjutbanan, 7 x 7 meter. I N delen en stor grop.” (Delsjöreservatet, s. 41) Lämningarna efter det första Skårs högar finns fortfarande kvar.

När fikat i trädgården till Skårs högar var avklarat tog Mia och jag en promenad i området och trängde in i växtligheten för att leta upp resterna efter ladugård och torp. Det var tack vare min guide i denna lilla djungel inte några svårigheter att hitta rätt och det var också mycket uppenbara lämningar. Inte bara den grop och husgrund som inventeringen omnämner utan även resterna av ladugården och vad jag misstänker var hemlighuset.

Den nya stugan 1904 och den nya ladugården 1910 innebar att torpets byggnader kom att placeras något längre norrut. Stugan låg fortfarande på höjden medan ladugården kom närmare betesmarkerna kring mossen. Skårs högars nya boningshus var något större än det gamla, 11,6 meter långt, 8,7 meter brett och 4 meter högt, ”Uppfört i en våning på 1 meter medelhög gråstensfot”. Den nya ladugårdsbyggnaden, idag stall, som uppfördes 1910 hade två stall med två respektive tre spiltor och kättar, samt två lador. Den nya byggnaden var något större än den gamla ladugården, 26,3 meter lång, 6,6 bred och 3,45 meter hög. (Fnr 42026) Ännu idag, väl över hundra år efter att den uppfördes, används den till djurhållning i form av ridhästar.

De första invånarna i huset var linoleumfabriksarbetaren (vid Mölndalsån låg Forshaga linoleumfabrik) Karl August Nilsson, hustrun Anna Wilhelmina Johannesdotter och deras två barn. I den andra lägenheten bodde ensamstående fabriksarbeterskan Lotta Nilsson med döttrarna Jenny, Ellen samt sonen Axel. Skårs högar, var alltså inte ett torp utan en arbetarbostad vid denna tid. Ägarna av Skårs gård fick på detta sätt in en del extra hyresinkomster tack vare närheten till fabrikerna nere vid Mölndalsån.

Skårs högar på den ekonomiska kartan från 1935. Den visar tydligt den äldre vägsträckan väster om Skårs högar och den ”nya” som byggdes omkring år 1914 som är markerad som en bredare väg på kartan ovan.

Stallet Gundla mosse är inrymt i byggnaden från 1910, det är inte någon stor anläggning men lämnar ett viktigt bidrag till lite djurliv i området och hästarnas bete i området hjälper också till att hålla landskapet öppet. Men vid mitt besök var hästarna på sommarlov!

Stallbyggnaden Gundla mosse. Foto: Per Hallén 2017.

Boxar för hästarna. Foto: Per Hallén 2017.

Loftet ovan stallet är stort. Till vänster i bild syns Mia. Foto: Per Hallén 2017.

Skårs gård och alla dess underlydande torp och arbetarbostäder köptes av Göteborgs stad 1930. (GSH 1930:255) Under lång tid har Idrotts- och Föreningsförvaltingen varit den kommunala förvaltning som haft hand om både huset Skårs högar och stallbyggnaden. Liksom i fallet med Stora Torps ekonomibyggnader har underhållet varit eftersatt. Boningshuset har arrendatorn Mia skött om så där är huset i gott skick medan det finns arbete med bland annat stallbyggnadens att utföra om byggnaden skall överleva. Skårs högars byggnader har genom beslut våren 2017 förts över till Fastighetsförvaltningen. Förhoppningsvis kan det medföra att byggnaderna får stå kvar och får ett bättre underhåll.

Skårs högar ligger vid en av Delsjöområdets mindre entréer via vägen förbi stallbyggnaden. Användandet av denna gångväg kommer säkert att öka i takt med att hundratals nya bostäder byggs nere i Kallebäck. Det finns goda möjligheter till att lyfta fram Skårs högar och dess historia för de besökare som väljer denna väg in i Delsjöområdet. Varför inte också berätta om Boråsvägens historia och de många dramatiska händelser som utspelats kring denna vägsträcka.

En värdig entré till Delsjöområdet! Foto: Per Hallén 2017.

Ett stort tack till Mia-Mari Lundgren för att du visade upp Skårs högar för mig och alla som följer delsjoomradet.se!

Källor:

Landsarkivet i Göteborg

Husförhörslängder över Örgryte socken

Lantmäteriet

Lantmäterimyndigheternas arkiv, 14-ÖRG-85, Laga skifte av utmarken.

Lantmäterimyndigheternas arkiv, 14-ÖRG-190, Laga skifte av Skårs gård 1891.

Brandverket.se:

Brandförsäkring Örgryte socken 1907.   Fnr: 39102.

Brandförsäkring Örgryte socken 1911.   Fnr: 42026.

Tryckt källa

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Litteratur

Delsjöreservatet. Konsultbyrån GAKO. Göteborg 1969.

Spåren av den långa forntida historiska utvecklingen i Ugglum har tidigare berättats (se länk). Idag skall vi resa vidare i tiden fram till medeltiden, som ofta anses börja under 1000-talet och vara fram till 1500-talet. Även om det numera görs försök att anpassa vår historieskrivning till övriga Europa genom att låta medeltiden börja redan under 500-talet, vilket tidigare alltid har räknats till järnålder i Norden. (Charpentier, s. 9-38)

Vid medeltidens slut bestod Ugglum av 9 gårdar och dessa skulle sedan utgöra byn under de kommande århundradena. (Ortnamnen, s. 117-121) Hur byn utvecklats under medeltiden berättar de fåtaliga dokumenten från exempelvis 1300-talet inget om, men det går att lägga ett pussel av de fakta som finns och foga detta till en bild, om än med många bitar som saknas.

Den moderna byn! Foto: Per Hallén 2017.

Ugglums by hade hög ålder men var troligen inte lika stor som Härlanda by där det redan under 1100-talet uppfördes en kyrka av sten (Ugglas, Västergötland, Landskapets kyrkor, s. 48), vilket var ett byggprojekt som krävde betydande ekonomiska muskler.

I nästan hela Europa ökade folkmängden fram till dess att digerdöden plötsligt slog till vid 1300-talets mitt. För att en folkökning skall kunna inledas och fortsätta krävs givetvis att det finns ett överskott av mat att konsumera. Ett tydligt tecken på att befolkningen växte var när det etablerades nya gårdar och dessa kan spåras med hjälp av ortnamnen, exempelvis efterled som –torp, -ryd, -måla och –boda. (Myrdal, s. 25-29) Omedelbart söder om Ugglum låg gården Puketorp, alltså med ett namn som kan knytas till den medeltida expansionen. Sannolikt etablerades Puketorp som en nyodling som utgick från Ugglum. Än längre söderut, inom dagens Delsjö- och Kåsjöområden fanns ett område med namnet Gapredfjäll som kan tyda på en nyodling eller röjning i skogen. (Ortnamnen, s. 308) Detta tyder på att gårdarna i Ugglum bedrev en aktiv expansion i den omgivande skogsmarken. Ett tydligt belägg för att det 1312 uppstod en tvist mellan Ugglum och godset Fässberg om ett skogsområde vid Lilla Delsjön, omkring fem kilometer söder om byn. Tack vare denna tvist får vi den första skildringen av Delsjöområdet och det första omnämnandet av ”Dilsjön”. Bilden i sidhuvudet visar detta brev, du kan även se på, eller om du kan, läsa texten på latin via denna länk till Riksarkivet.

Ugglebäckens utlopp i Lilla Delsjön. Foto: Per Hallén 2013.

”Alla som ser detta brev önska vi Knut Ambjörnsson, Harald av Yllestad, Ingimund av Tastorp och Hemfast, kanik vid kyrkan i Skara, en evig frälsning Herranom.

Redan för länge sedan uppstod ett tvisteämne mellan de välförståndiga och hedervärda männen och herrarna Gudmar, numera Västergötlands lagman, å ena sidan och Bengt Johansson, nu domprost vid kyrkan i Skara, å andra sidan. Det gällde gränserna, rågångarna eller gränsmärkena i deras skog mellan Ugglum och Fässberg. Lagmannen och hans medhållare hävda, att hans skog bör utsträckas över en stor yta så, att den bildar en inbuktning bortanför gränsmärkena, nämligen Dilsjön och Hålsjön, som bägge äro helt överens om. Herr domprosten och hans medhållare säga omvänt, att han äger en lika stor yta eller mer än ett område, som liknar en sköld, bortanför sagda gränsmärken mot lagmannens skog.

Vi hava av dem båda blivit föreslagna, ombedda och tillförordnade att vara skiljedomare och medlare eller vänskapliga förlikningsmän för att avgöra sagda tvisteämne dem emellan. De hava lovat att anse det vi göra eller förordna vara giltigt och att hålla fast vid detsamma.

Vi anlände till platsen, om vilken man tvistade. Vi besågo, överforo och markerade flitigt gränsmärkena, så väl de, till vilka den ene ville draga fram gränsen, som de, till vilka den andre ville draga fram gränsen. Vi funno såväl av deras skrivelser som av lämpliga vittnen, ja till och med deras egna ord, att bägge själva på alla sätt voro ense om sagda gränsmärken, nämligen Dilsjön och Hålasjön och att de angående intet annat än område mellan Dilsjön och Hålasjön voro oense och av skiljaktiga meningar. Därför grundlades, styrktes och befästes vår avsikt. Icke förförda av mutor, icke förledda av bevägenheter och icke skakade av fruktan utan tvärtom följande rättvisans fordringar såsom vi i själ och samvete vilja svara inför Gud, tillkännagiva vi enhälligt och i full sämja med den oss anförtrodda skiljedomare myndigheten, att gränsen eller markskillnaden mellan deras nämnda skogar från och med nu för evigt må sträcka sig från den nämnda Dilsjön, närmare bestämt från den plats, där Ugglebäck och sjön kommer i beröring med varandra, rakt fram mot Hålasjön till den plats, där en tämligen bred och på ovansidan jämn sten ligger vid brohuvudet till den stenbro, som är belägen invid sagda sjö. Här må gränsen gå, och båda parter må vara nöjda med den del av det omtvistade området, vilken finns på vederbörandes sida om avgränsningen av den tillhörande skogen, den del som de före tvistens uppkomst innehade i fred och utan intrång. Bortom denna gräns eller avgränsning må ingen göra intrång, framdraga gränsen eller framtränga.

Denna gräns skulle vi genast i början hava utmärkt med tillräckliga, säkra och tydliga gränsmärken inom det mellanliggande området, om inte tre omständigheter hade varit oss emot, nämligen upphetsningen bland folket, som tycktes vara berett till strid, tidens korthet, eftersom vi hade en enda dag till detta göromål, och det täta lövverket i skogen. Utan rök skulle vi inte kunna utröna var den raka gränslinjen verkligen skulle gå fram, och över ett så stort område skulle rök på grund av det synnerligen täta lövverket inte kunna visa var den raka rågången skulle gå fram. Av dessa anledningar läto vi detta vara. Vi anse att detta kan utföras på ett lämpligt sätt, då träden hava blivit avklädda sina löv. Det kan rentav utföras av få och av vilka som helt och närsomhelst, om blott marken är bar.

Detta vårt förordnande eller denna vår bestämning av omnämnda gräns hava vi med allas vårt samtycke och råd kungjort innan vi avlägsnade oss från platsen. Då var mycket folk från Sävedalen och Askims härad närvarande, och de kunna avgiva vittnesbörd angående denna vår åtgärd. Och nu hänga vi såsom en tydligare försiktighetsåtgärd våra sigill under denna skrivelse, för att denna åtgärd må bevaras i livligare minne. Givet mellan Ugglum och Fässberg i Herrens år 1312 på lördagen närmast efter det heliga korsets upphöjelse.” (Mölndal: lantbruks- och trädgårdsstad s. 33)

Detta dokument är det mest utförliga som finns bevarat kring Ugglum och Delsjöområdet under medeltiden. I övrigt finns vissa noteringar om överlåtelser av land och gårdar. Vi kan dock utgå från att folkökningen före digerdöden gjorde att gårdarna i Ugglum utökade både åker och betesmarker. Kanske var det under medeltiden som de tyngre lerjordarna nere vid Säveån odlades upp, tidigare var dessa troligen enbart betesmarker.

När digerdöden svepte in över området vid mitten av 1300-talet och sedan återvände i flera ytterligare vågor av sjukdomsutbrott kom det att ödelägga många gårdar. De gårdar som låg längst bort från de gamla byarna förblev ofta öde, inte för att de var mer utsatta i samband med sjukdomsutbrottet utan för att deras invånare faktiskt hade större möjlighet att överleva! De som överlevde sjukdomen sökte sig mot gårdar på bättre jordar som låg öde efter epidemin. Deras gårdar på utmarker och marginella jordar övergavs och byarna återbefolkades. Det är därför som ödeläggelsen efter digerdöden kan se ut att vara störst i avlägsna trakter, men det är bara en indirekt effekt av sjukdomen. Det som blev kvar i Ugglumstrakten var de nio gårdar som även fanns under senare tid samt Puketorp. Ute i Delsjö- och Kåsjöområdet väntar säkerligen många lämningar på att återupptäckas, kanske en och annan medeltida gård eller torp.

Det finns mycket kvar att upptäcka ute i skogsmarken. Foto: Per Hallén 2017.

Litteratur

Charpentier Ljungqvist, Fredrik, Den långa medeltiden: de nordiska ländernas historia från folkvandringstid till reformation, Stockholm, 2015.

Myrdal, Janken, Jordbruket under feodalismen : 1000-1700, Stockholm, 1999.

Mölndal: lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling, Mölndals hembygdsfören., Mölndal, 1993.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1923.

Theliander, Claes, Det medeltida Västergötland: en arkeologisk guidebok, Lund, 2004.

af Ugglas, Carl, R., ”Härlanda kyrka”, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1926-02-06.

Västergötland : Landskapets kyrkor [Elektronisk resurs], Riksantikvarieämbetet, 2002, http://kulturarvsdata.se/raa/samla/html/9677

Idag genomfördes den senaste dokumentationen av Örgryte Torp. Två av tre huskroppar i Poseidons sista etapp är nu på god väg att uppnå full höjd medan den tredje, något mindre, ännu är kvar i ”källarstadiet”. Stommarna till samtliga radhus är nu resta och inte mycket återstår på Skanskas flerfamiljshus. Nu när sommarsemestern är över lär markarbetena utmed Delsjövägen åter påbörjas och det borde inte dröja allt för länge innan även korsningen vid Delsjövägen börjar byggas om till en rondell. Som vanligt hittar du vybilderna via denna länk och fler detaljbilder via denna länk.

Starten på en ny månad innebär att vi idag återvänder till Stora Torp och 1700-talets jordbruk. Augusti innebär att säden skulle bärgas. Åkermarken vid gården Stora Torp bredde ut sig i hela det område där idag det nya bostadsområdet Örgryte Torp nu är nästan färdigställt samt inom den så kallade Trehörningen på andra sidan nuvarande Delsjövägen och bäcken. Ungefär där gamla Radio- och TV-huset låg hade gården Väster Gärdet, i mitten Stor Ängen och närmast nuvarande Storatorpsvägen låg Öster Gärdet. Det fanns även en åker inom området med kolonilotter nära stenmagasinet, Ny Gärdet. Gradvis under 1700-talet ökade Stora Torp även sina ägor upp mot Delsjöarna och mycket ny åkermark kom till på det som tidigare varit mossar. Idag är större delen av den åkermarken en del av golfbanans område. (14-ÖRG-51, karta med beskrivning)

Karta över Stora Torp, ur Stadsbyggnadskontorets arkiv

I Broocmans råd till jordbrukarna inleds avsnittet för augusti med en ganska självklar rekommendation, att kontrollera att säden är mogen innan skörden inleds. Det borde vara självklart för jordbrukare oavsett tidsålder! (Broocman, s. 107) Skördearbetet krävde mycket arbetskraft och alla deltog på något sätt i denna uppgift. Olika grödor krävde dessutom olika mycket arbete. Gårdarna i trakten av Stora Torp odlade främst korn och havre, ytterst lite av andra sädesslag förekom. Det stämmer väl med vad nationella översikter av jordbrukets historia har kommit fram till. (Gadd, s. 133) Skördearbetet bedrevs under tidigt 1700-tal med skära, ett redskap som nästan alla kunde använda. Det var långsamt att skörda med ett så litet redskap men det uppvägdes av att mängden spill blev begränsad. Linné noterade att handskärorna ”kostar på gummornas rygg men spiller dock mindre”, jämfört med att använda lien. Gradvis skedde en övergång till att använda lien över hela landet. I Västergötland brukar 1760-talet anges som en genombrottstid för redskapet. (Gadd, s. 152-53, 244) På Stora Torp kan vi med säkerhet säga att det fanns liar år 1800, i bouppteckningen efter Magnus Prytz redovisas att gården hade åtta liar. (FIIa:13)

Kvinnor skär säd med skära. Till vänster sädeskylar på tork. Män med vagnar kör in den torkade säden. Bild hämtad från Gadd 2000, s. 153.

I köksträdgården var det under augusti månad, enligt Broocman, viktigt att se till att få upp rölöken om man odlade sådan. Annars fanns risken att den kunde krypa långt ned i jorden! När den skördats skulle den torkas för att kunna förvaras över vintern. Även många andra växter kunde med fördel torkas och göras i ordning för kommande månader. (Broocman, s. 107)

Träden i fruktträdgården måste ses över, ett omfattande arbete i Stora Torps stora fruktträdgård som vi har noterat tidigare. Skadade träd måste lindas om och stöttor behöver sättas under träd som bär mycket frukt för att träden inte skall skadas.

Ute i skogsmarken var det inte några uppgifter att utföra under augusti.

Under augusti månad skulle även slakten av bockar, getter och får inledas. Övriga djur krävde den ständiga omsorgen och omvårdnaden. Kreaturen kunde efter skörden släppas ut på stubbgärdena.

Efter skörden tog nästa hårda arbete vid med att tröska. Det skedde under 1700-talet nästan alltid för hand med så kallade slagor. Detta skedde i ladorna som låg i vinkel mot ladugård och stall på Stora Torp. I Broocmans skildring talas även om att det under augusti var lämpligt att inleda jakten på elg (älg), men det är högst osannolikt att det fanns kvar älg i trakten av Stora Torp då skogen hade huggits ned i trakten och älgar behöver skogsmarker. (Broocman, s. 207-08, 14-ÖRG-51, karta med beskrivning)

Karta

Lantmäterimyndighetens arkiv
14-ÖRG-51, Stora Torp 1815 (upprättad 1814)

Arkiv

Landsarkivet i Göteborg

Sävedals häradsrätt FIIa:13 år 1800, Bouppteckning efter M. Prytz.

Stadsbyggnadskontoret

Karta över Stora Torp 1815

Litteratur

Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen : 1700-1870, Stockholm, 2000.

Håkan, Tunón (red) 2016. Broocman, Reineri, En Fulständig Swensk Hus-Hålds-Bok af Reinerus Reineri Broocman. En Handbok i gårds- och hushållsskötsel i vid mening från 1700-talets första hälft samt Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare. Centrum för biologisk mångfald, Uppsala & Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm.

Den 23:e mars i år skrev nättidningen GöteborgDirekt.se om varför det står en blodig buss i skogen nära Delsjön. Bussen tillhör polisen och används för att öva i trånga och krångliga utrymmen, att det blev en buss som kom att användas var nog mest en slump, polisen letade efter en övningslokal och Västtrafik hade en buss som skulle till skroten.

Blodet i bussen är givetvis inte riktigt blod utan färg som skall öka realismen för poliserna under träning. Men bussen står inte på något inhägnat område utan ganska öppet i terrängen inte långt från Delsjön, men inte vid något av de stora motionsstråken. Det har gjort att några som passerat bussen trott att det är resterna av en riktig händelse, olycka eller busskapning! Den som har gått in i bussen har sett skotthål i rutorna, blodiga handavtryck på både rutor och säten samt mer blod på golvet, en skräckinjagande syn, vilket givetvis är meningen med denna övningsplats. Nu har dörrarna till bussen stängts och den skall tvättas samt förses med skyltar som skall berätta vad den används till, skriver GP den 10 augusti. Förutom bussen har polisen även låtsaslägenheter där man övar händelser i bostäder.

Den blodiga bussen i skogen. Foto: Per Hallén 2017.

Fredagen den 18 augusti inleds 2017 års kräftfiske i Stora Delsjön. (sportfiskarna.se) Det brukar vara populärt bland göteborgarna att vara med även om kräftpesten 1993 hade slagit så hårt mot sjöarna att fisket av flodkräftor fick upphöra. Det var först i augusti 2010 som traditionen återupptogs efter att de inplanterade signalkräftorna blivit tillräckligt många. (GP 2010-08-12)

Fisket efter kräftor i Delsjöarna är dock en mycket gammal tradition. Jag misstänker att det är få bland årets deltagare som känner till att det redan under början av 1600-talet bedrevs ett aktivt fiske i Delsjöarna av fiskare utsända från Älvsborgs slott. I räkenskaperna från slottet berättas exempelvis att det år 1604 fångades 19 tunnor insjöfisk samt en tunna kräftor ur Delsjöarna för slottets behov. (Landskapshandlingarna 1604, även Hallén 2007, s. 87)

Hur det går i årets upplaga av kräftfisket i Stora Delsjön återstår att se. Eftersom vi här är intresserade av historia skall vi blicka tillbaka till året 1978 och återge en artikel ur GT.

Ur: GT 1978-08-10

”Delsjön kl 17 igår: Kräftorna håvas upp.

Delsjöns betydelse för Göteborg ökar. Vår natur skönaste sjö är inte bara vår kräftsjö. I går, på kräftfiskets premiärdag plockades hundratals små krypare upp ur Delsjöns vatten. Det var en premiär i dubbel bemärkelse, dels säsongspremiär, dels premiär för första kräftfisket på många många år. Premiärfisket skedde i GP:s välordnade regi.

* Agnades

Det myllrade av folk strax före det magiska klockslaget 17 då hovarna fick sänkas i vattnet. Pappor och mammor, flickor och pojkar, killar i sjöstövlar och tjejer i soldräkt, kaffepannor puttrade, Kållepojkarna spelade, man grillade korv och man tog sig i väntan på premiären ett dopp.

Hävarna agnades med mört, abborre, brax, löja och andra kräftdelikatesser. Runt sjön fanns 220 håvar utsatta.

Redan någon minut efter klockan 17 såg pappa Sören Finne en hungrig kräfta närma sig håven och krypa ned i denna och gå till attack mot agnet. Vips åkte burken upp och premiärkräftan sprattlade på grästuvan. Grabben Thomas var kvickt framme med långfingret och mätte fyndet. Jo, den höll väl de lagstadgade 9,5 m.m. Håven åkte ned igen och efter någon minut håvade pappa Sören upp två nya krypare.

* Premiär

Han var van kräftfiskare Sören Finne, mölndalsbo som var med när det kryllade av kräftor i Stensjön och det fanns gott om dem i Rådasjön. För många av deltagarna i GP:s premiärfiske var det första gången man fiskade kräftor. Elisabeth Fernborn 12 år och från Kullavik är haj på makrill, vitling och torsk, men hade aldrig förr fiskat kräftor.

Stilla satt hon och väntade på att hennes håv skulle fyllas. Hon utgjorde en söt vinjettbild till årets populäraste fiskafänge.

Torsten Petre” (Ur: GT 1978-08-10)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Havs och Vattenmyndigheten. Illustration: Lennart Molin.

Källor

Internet

http://www.sportfiskarna.se (2017-08-12)

Kammararkivet (KA)

Landskapshandlingarna, Västergötland, år 1604-4A.

Litteratur

Hallén, Per, ”Kungsgården 1570-1655 ett statligt storgods”. Hallén, Per, Majornas historia: krig och oxar, sill och socker : nedslag i uthamnen Majornas historia fram till 1920, Göteborg, 2007.

Tidningar

Göteborgs Posten (GP)

Göteborgs Tidningen (GT)

Under sommaren har ytterligare en sport fått en ”egen” anläggning invid Skatås, denna gång en ”bike park”. Den nya anläggningen omger en av frisbeegolfens korgar, man kan nästan misstänka att här kan uppstå konflikter. Problemet med anläggningar ute i rekreationsområdena är att den grupp som ägnar sig åt en viss aktivitet och har en anläggning, som kanske är avgiftsbelagd, anser att området är privat och att andra inte får lov vara på platsen. Det har under en längre tid pågått en sådan ”privatisering” av rekreationsområdena, inte minst kring Skatås. Det återstår att se hur dessa två aktiviteter kan dela en yta.

Idag fredag den 18 augusti kl 16 inleddes fisket efter kräftor i Stora Delsjön. Här kommer ett kortare bildspel som visar några av premiärens fiskare under den första timman av aktivitet vid sjön. Om du vill läsa om kräftfisket i Delsjöarna i ett historiskt perspektiv rekommenderar jag förra söndagens berättelse här på delsjoomradet.se – följ denna länk.

Den 30:e maj 1892 berättade Göteborgs Posten om det dramatiska arbetet med att släcka en större skogsbrand som snabbt spred sig över ljung och ungskog i trakten av Delsjön. Branden hotade även ett tiotal hus, framförallt torpen i området. Om inte många frivilliga och militären kämpat hårt hade vi kanske inte idag haft kvar torpenLyckan, Kolmaden och Bengtstorpet.

”Stor skogsbrand. Vid 9-tiden i lör­dags afton märktes ett rödt sken i ostlig riktning, hvilket allt mer och mer tilltog. Mellan kl. 10 och 11 på aftonen syntes branden som ett långsträckt, glödande bälte afteckna sig mot hori­sonten. Elden hade uppkommit i ljung och ungskog i markerna vid Delsjön och härjade på ett vidsträckt område. En stor mängd planterade ungbjörkar uppbrunno. Mycket folk från staden skyndade till brandplatsen och deltog verksamt i släckningsarbetet.

Vid 5 tiden på morgonen tycktes el­den vara dämpad, men inom kort blos­sade den äter upp med förnyad styrka och fortfor sedan till på e.m. En areal af omkring en och en half mil var då alldeles i delagd. Det härjade området begränsas af Delsjön, Lilla Torps, Koll­torps och Wittkärrs (Vidkärrs) egors egor, Ugglume, och Partilled. Åt Paitilledshållet brann det ännu något i går på af­tonen, men blott i ljungen uppåt berger.

Under det elden rasade som värst telefonerade Örgryte kommunalråds ordförande till Göteborgs brandchef med begäran om hjelp. Brandchefen jemte några af manskapet skyndade ock dit ut och ledde släckningen. Icke blott ett stort område å Lilla Torp utan ock de staden tillhöriga planteringarna voro då i största fara, men räddades, tack vare de ifriga ansträngningarna. På morgonen anlände ock till hjelp ett detacuement af 75 man af Göta artilleri­regemente man befäl af löjtnant Beselin. Afdelningen arbetade oafbrutet från kl. 9 på morgonen till 6 e. m. för att stäfja branden. Hade icke denna hjelp kommit, skulle utan tvifvel ett 10 tal hus ha nedbrunnit. Deras invånare hade flyttat bort sina möbler och vän­tade att få se sina boningar antändas, utan att kunna verksamt ingripa för de­ras räddning.

På e.m. anlände ytterligare en afdelning artillerister om 70 man.

Man anser sig tyvärr ha skäl antaga att denna brand, som förstört så mycken ungskog och hotat menniskoboningar, blifvit af illvilja anlagd.” (Ur: Göteborgs Posten 1892-05-30)

Bilden i sidhuvudet visar kontrollerad ljungbränning på Getryggen år 2008. Foto: Per Hallén.

Under sommaren inleddes ombyggnaden av Stans väg, arbetet skall pågå till 2019. De arbeten som utfördes i år innebar inte någon dramatisk förändring, men när hela vägen ser ut så som de nya sträckorna gör idag kommer det inte längre att vara en trevlig skogsvandring utan promenad på ”parkväg” säkert i sällskap av el-cyklar och mopeder… Då blir det till att välja andra vägar genom skogen.

Lilla Torp har genomgått en mycket negativ förändring där det mesta av den äldre kulturmiljön har utplånats steg för steg. Under de senaste åren tilläts växthusen att försvinna, helt i onödan då det fanns många som var intresserade av att ta över verksamheten. Istället revs byggnaderna som var från 1860-talet och ersattes av stora klossar. Under hösten skall jag berätta mer om nedmonteringen av Lilla Torps kulturmiljö som pågått sedan 1960-talets slut. Dagens söndagsläsning handlar om tiden då växthusen ännu var i drift och sköttes av ett litet familjeföretag. Vi får då förflytta oss tillbaka till våren 1976.

”Tre odlargenerationer i Lilla Torps trädgård

Det har funnits många trädgårdsmästerier inom Göteborgs hank och stör. Dit man kunnat gå och peka ut vad man vill ha och fått tulpaner och krysantemer skurna direkt, knastriga och fräscha. Kundkretsen fanns oftast i grannskapet. Alla kände alla. Det var personligt och trivsamt. Just detta finner man ännu i ”Lilla Torps trädgård”. Med samma växthus, där förr en privat trädgårdsmästare försåg familjen på Lilla Torps herrgård med blommor, vindruvor och persikor till festerna.

Hela familjen

Från Delsjövägen tar man av till höger – från St Sigfridsplan räknat – passerar Iskällareliden och tar åter av till höger. Mellan det söta pepparkakshuset och polisstallarna ligger växthusen. De övertogs av John Hansson 1918. Det vill säga då som nu arrenderas marken av Göteborgs kommun. Kunden som gick här och handlade berättar, att John Hansson var så livlig, att han brukade kallas ”den lille fransmannen”. Han dog vid åttio år men deltog hela tiden i verksamheten, även om han lämnat över det mesta långt tidigare till de två äldsta sönerna Bertil och Lennart.

Lennart dog 1973. Då ingick istället hans son Lars, nu 29, som kompanjon. Han hjälpte till redan tidigt men valde att bli byggnadsarbetare. Fast erkänner nu: ”Det här var nog det enda riktiga yrket för mej”. Bertils båda bröder Gunnar och Rolf rycker in vid helger. Så gör också både fruar och kusiner. Så detta är verkligen ett familjeföretag.

Bertil Hanson, nu 68, började redan som grabb att arbeta i trädgårdsmästeriet och minns den stora vinstocken. Den var ju dekorativ och det var roligt med egna druvor. Men den stal så mycket ljus, att man bara kunde ha bladväxter under. Så den fick försvinna. Försvann gjorde också den fina trädgården med fruktträd, där man odlade snittblommor. Fick vika för tennisbanorna.

Foto ur GT 1976-04-14

Tulpaner

Man har stor sortering. Det börjar på hösten med begoniorna. Så kommer lökväxterna. Av tulpaner har man en mängd olika sorter, fast den säsongen sjunger ju på sista versen. Folk vill helst ha enfärgade. Mest efterfrågad nu är den rosa Queen of Bartigon.

Denna vecka står påskliljorna i sitt flor både helt gula och gulvita. De förstnämnda går bäst numera. Nu är också tid för pelargon, azales och hortensia. Så snart det inte längre är risk för nattfrost kommer efterfrågan på utplanteringsväxter. Petunior är man specialist på.

Man både frösår och sätter sticklingar. Men en del plantor importeras. Azaleor från Belgien T ex.

Hit kommer stamkunder i tredje generationen. Och det finns folk som far ända från Lerum och Marstrand för att de tycker det är roligt handla här. Många kombinerar naturligtvis en promenad i Delsjöterrängen med blomsterköp. Mitt under intervjun kom det in två damer, som handlat här stadigt i trettio år.

Växthusen har naturligtvis byggts om och moderniserats flera gånger men grunden är densamma som på 1860-talet.

Favoriter

En stor attraktion är kattorna. Lotta 17 år, och dottern Pia. Trötta efter nattens råttjakt vilar de behagsjukt utsträckta i en pappkartong i den goda drivhusvärmen, föremål för kundernas smekningar och sötord.

Lars bor i ett av husen inom området från 1870. Han är en stor djurvän. Har ytterligare två kattor och en chow-chow. Bertils röda stuga försvann tyvärr också med tennisbanornas tillkomst.” (Ur: GT 1976-04-14)

Foto: Per Hallén 2001.

Idag, den 29 augusti, höll byggnadsnämnden möte och skulle granska detaljplanen för bostäder och skola vid Robertshöjdsgatan/ – Smörslottsgatan. Mötet slutade med att frågan bordlades efter att företrädare för Alliansen ansett att man bör lyssna på de över 400 synpunkter (!) som skickats in till stadsbyggnadskontoret. GP skriver idag om reaktionerna efter mötet där nämndens ordförande Emmali Jansson (MP) tycker att ” Det är inte så att de som ropar högst får sin vilja igenom”.

Ur nät-GP 2017-08-29.

Är det ett demokratiskt problem att människor i en stadsdel yttrar sig i en fråga på grund av att det är tyst i en annan stadsdel? Det är väl tystnad som är ett demokratiskt problem, inte när människor är delaktiga i samhällsdebatten. En politiker borde inte ställa sig negativ och avvisande till ett folkligt engagemang, det bör väl ändå uppmuntras i alla stadsdelar. Givetvis kan det ”ställa till det” för den som planerar att bygga, det kan ta längre tid, det kan bli ändringar, men så är det i en demokrati.

Byggplanerna vid Härlanda tjärn är inte en fråga för enbart de närboende och de ”resursstarka”, Härlanda tjärn används av alla människor i staden oavsett inkomstnivå och utbildningsnivå. Det finns en anledning till att organisationer som Naturskyddsföreningen, Föreningen Trädplan Göteborg, Göteborgs Ornitologiska förening och Göteborgs Hembygdsförbund uttalat synpunkter kring det föreslagna ingreppet i naturområdet. Härlanda tjärn och Delsjöområdet tillhör alla göteborgare och därför är reaktionerna starka.

Nu återstår att se vad som händer under bordläggningstiden, men det finns all anledning att hålla ärendet aktuellt och att fortsätta att skicka synpunkter till de folkvalda. Listan över nämndens ledamöter hittar du via denna länk.

Här följer länkar till alla de dokument som den 29 augusti låg på politikernas bord:

Handling – 46 Granskning av detaljplan för bostäder och skola vid Robertshöjdsgatan/- Smörslottsgatan inom stadsdelen Sävenäs och Delsjön, en del av BoStad2021
01 Plankarta del1.pdf (2131 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/01%20Plankarta%20del1.pdf
02 Plankarta del2.pdf (788 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/02%20Plankarta%20del2.pdf
03 Planbeskrivning.pdf (8548 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/03%20Planbeskrivning.pdf
04 Samradsredogorelse.pdf (923 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/04%20Samradsredogorelse.pdf
05 Illustrationsritning del1.pdf (5612 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/05%20Illustrationsritning%20del1.pdf
06 Illustrationsritning del2.pdf (5467 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/06%20Illustrationsritning%20del2.pdf
07 Grundkarta del1.pdf (1143 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/07%20Grundkarta%20del1.pdf
08 Grundkarta del2.pdf (722 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/08%20Grundkarta%20del2.pdf
09 Trafikbullerutredning.pdf (9301 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/09%20Trafikbullerutredning.pdf
10 Dagvattenutredning.pdf (4984 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/10%20Dagvattenutredning.pdf
11 Skyfallsutredning.pdf (3577 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/11%20Skyfallsutredning.pdf
12 Miljoteknisk markundersokning.pdf (5135 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/12%20Miljoteknisk%20markundersokning.pdf
13 Geoteknik och bergteknik.pdf (7968 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/13%20Geoteknik%20och%20bergteknik.pdf
14 Mobilitetsutredning.pdf (1620 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/14%20Mobilitetsutredning.pdf
15 BN tidigare beslut.pdf (296 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/15%20BN%20tidigare%20beslut.pdf
TU.pdf (111 kb)
http://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/831C212254F1821DC1258186003EC3B8/$File/TU.pdf

För nionde gången i år är det dags att berätta om vad 1700-tals jordbrukare förväntades ägna sig åt under 1700-talet.

Hösten är i antågande och det är dags att så vete på åkrarna inför nästa odlingssäsong. Ängsmarken behöver röjas och stubbåkrarna behöver köras över med harvar och andra redskap. Dessutom skall åkrarnas diken rensas så att de klarar höstens regn.

I köksträdgården är det tid att ta upp rovor och andra rotfrukter samt att skörda det sista av kålen.

Stora Torps fruktträdgård, 1815

Kvarvarande frukt i fruktträdgården plockas och under september är det lämpligt att plantera om de unga träden och buskarna. Den frukt som skall förvaras över vintern får inte skakas ned från träden, den måste plockas genom att klättra upp i trädet med en trädgårdsstege och försiktigt plocka frukterna i en korg. Därefter tar man blad och löv från samma träd där frukten vuxit, låter dessa torka, och varvar frukt och löv i en tunna. Den förvarade frukten måste sedan inspekteras varje månad för att ta bort det som blivit dåligt.

I skogen har bonden inget att uträtta under denna månad.

Kreaturen skall nu föras inomhus och gödboskapen skall ställas för sig. Fåren skall tvättas och klippas. Både unga och gamla svin skall gödas med smörgås och lagerbär. Getterna kan vara besvärliga och det är viktigt att dessa inte kommer ut på åkern där vintersäden nu skall vara sådd. Vid Stora Torp fanns det under 1700-talets slut varken får eller getter.

Ur: Gadd 2000

När vädret nu börjar bli lite opålitligt och kallt är det viktigt att de unga fölen inte går ute. Även andra djur skall hållas inomhus när det börjar frysa på, ”ty tå äta the sig sjukdom och krankhet på halsen”.

Förhoppningsvis fanns det efter sommaren många höns, gäss och kalkoner på gården som kunde säljas för att få kontanta pengar. Men gässen fick vaktas så att de inte kom ut på de nysådda åkrarna. I hönshuset vid Stora Torp gick fyra hönor och en tupp värda 40 skilling enligt bouppteckningen efter Magnus Prytz år 1800.

När september inletts var det slut på kräftfisket och för att få fisk på kroken behövde revarna sänkas allt djupare ned i vattnet.

I huset var det nu arbete med att röta lin och hampa, bråka och häckla, samt att ansa humlegården. Översyn av husens tak och göra redskapen i ordning för vintern. Om gården hade bin så skulle kuporna skattas och vax smältas. På Stora Torp fanns det år 1800, enligt bouppteckningen efter Prytz, tre bistockar värda 6 riksdaler.

På logen pågick morgon och kväll tröskningen med slagor och resor fick göras till marknaden för att köpa salt och salt fisk som lagrades inför vintern.

Ur: Gadd 2000

Karta

Lantmäterimyndighetens arkiv
14-ÖRG-51, Stora Torp 1815 (upprättad 1814)

Källa

Landsarkivet i Göteborg
Sävedals häradsrätt FIIa:13 år 1800, Bouppteckning efter M. Prytz.

Litteratur

Gadd, Carl-Johan, Den agrara revolutionen: 1700-1870, Stockholm, 2000.

Håkan, Tunón (red) 2016. Broocman, Reineri, En Fulständig Swensk Hus-Hålds-Bok af Reinerus Reineri Broocman. En Handbok i gårds- och hushållsskötsel i vid mening från 1700-talets första hälft samt Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare. Centrum för biologisk mångfald, Uppsala & Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm.

Som en del av Kulturarvsdagarna arrangerar Göteborgs Hembygdsförbund en guidad vandring vid Stora Torp kl 11- ca 14 nu på söndag den 10 september.

Varmt välkomna!

Program

Vandringen arrangeras av Göteborgs Hembygdsförbund och guide är Per Hallén. Vi inleder utanför entrén till Stora Torp (det vita stenslottet). Varför ligger detta ”slott” här och vad fanns på platsen tidigare?

Stora Torp är en av Göteborgs bäst bevarade gårdsmiljöer med huvudbyggnad, ekonomibyggnader, torp, hägnader och spår av odlingslandskap och trädgårdsanläggningar.

Vi går därefter en promenad i parken och tittar på lämningar efter försvunna dammar och parkgångar. Från parken kommer vi till de gamla ekonomibyggnaderna som Göteborgs stad nyligen ville riva, men som nu räddats. Där finns många lager av historia att berätta om, till och med en försvunnen by! Denna del av vandringen går i lätt terräng, möjligen över någon gräsmatta.

Därefter går vandringen uppför backarna till torpet Kolmaden, en av de äldsta tomterna för torp i Delsjöområdet. Vandringen hit är lite mer krävande p.g.a. höjdskillnaden, men grusvägen är utmärkt. Vi avslutar på toppen av Korpberget där Blå tornet en gång reste sig, ta gärna med lite fika så kan vi avrunda kulturarvsdagen med samtal kring områdets historia. Vid Blå tornet hade folket på Stora Torp firande av gökotta, midsommar m.m., en picknick på Korpbergets topp är alltså en fortsättning på en lång tradition vid Stora Torp.

Besöka

Norr om Härlanda tjärn finns en parkeringsplats och norr om den en grusplan, platsen har inte ändrats speciellt mycket sedan 1970-talet med undantag av en grusväg som numera leder motionärerna på 8:ans motionsspår öster om parkeringen. Under det senaste året har ett förslag lagts fram om att lägga en ny skola i området samt en vändslinga för busstrafik. I dagens söndagsläsning skall grusplanens historia berättas, den utgör en viktig del i förklaringen till det senaste årets händelser.

Grusplanens historia i årtal:

* Före 1967: En del av friluftsområdet, skogbevuxen mark.

* 1967: Stadsplan upprättas. Ishockeybana, garage och parkering skall byggas.

* 1969: Förändringarna är genomförda.

* 2003: Länsstyrelsen föreslår en utvidgning av Delsjöns naturreservat, avslås av Göteborgs stad 2007 som självständigt önskar bestämma över området.

* 2015: Ansökan om förprövning angående en ny skola vid Härlanda tjärn lämnas till Stadsbyggnadskontoret.

* 2016: Länsstyrelsen fattar den 14 mars beslut om den nya gränsen för Riksintresse för friluftsliv, FO 07 där bland annat grusplanen vid Härlanda tjärn inkluderas i det skyddade området. Det anges tydligt att exploatering i form av bostadsbebyggelse, permanent eller fritidshusbebyggelse, industrianläggningar och vindkraft, kan skada värdena för friluftslivet i området. Läs mer om Delsjöområdets viktiga gränser via denna länk.

* 2016: I december, alltså mindre än 9 månader efter beslutet om gränsen för riksintresset, föreslås byggandet av en ny skola för ca 500 elever på grusplanen samt en skolgård, den föreslås sträcka sig in över den angränsande naturen mellan 8:ans motionsspår och radhusområdet.

2017: Samrådet genomförs och över 400 synpunkter lämnas in av allmänhet och föreningar. De kritiska synpunkterna avvisas utan att det sker några ändringar i förslaget. Men, alla politiker är inte eniga i frågan så beslut i Byggnadsnämnden har ännu (2017-09-10) inte fattats.

Grusplanens historia kan även skildras mer i detalj genom att följa vägen från 1967 års stadsplan över området fram till dagens akuta hot mot Delsjöområdets gräns.

En ny stadsplan för området föreslås 1967

Den som slår upp Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar Nr 346 år 1967 kan läsa följande.

”Till byggnadsnämnden 5 april 1966

Förslag till ändring och utvidgning av stadsplanen för del av stadsdelen Sävenäs i Göteborg (idrottsområde m.m. norr om Härlanda tjärn)

Med skrivelse till fastighetsnämnden den 1 april 1963 anhöll Björkekärrs IF om tomt för ordnande av ishockeybana. I skrivelsen – varav kopia bilägges ärendet – utvecklar föreningen närmare motiv, intresse och förutsättningar att få dylik anläggning till stånd. Fastighets- och stadsbyggnadskontoren har vid upprepade tillfällen diskuterat olika alternativa lägen. Samråd har därvid också skett med representant för idrottsnämnden och – beträffande den placering som nu föreslå  med skogsnämnden.

Det föreslagna läget strax öster om Fräntorpsgatans förlängning (nuvarande Smörslottsgatan), söder om Robertshöjdsgatan är ur terrängsynpunkt fördelaktigt samtidigt som det – i jämförelse med diskuterade alternativlägen – synes mindre störande för närboende.

Utöver område för nämnda idrottsanläggning ingår i förslaget ett mindre område för garage – för närliggande radhusområdes behov – och ett större område för biluppställning, närmast avsett för utflyktstrafiken till Härlanda tjärn.

Förslaget, som närmare redogöres för i tillhörande beskrivning, är av den art att det kan förväntas kunna antagas av byggnadsnämnden i stadsfullmäktiges ställe.

Kontoret föreslår att byggnadsnämnden beslutar

Dels översända förslaget till fastighetsnämnden, gatunämnden, idrottsnämnden, skogsnämnden, vatten- och avloppsnämnden, energiverksstyrelsen och polismyndigheten för yttrande.

Dels låta utställa förslaget för granskning

K.O. Jonsson
Stadsbyggnadsdirektör
Folke Björck
Stadsplanechef” (GSH 1967:346)

Därefter följer en beskrivning av vilka ingrepp som skulle genomföras.

”Förslaget omfattar ett ca 300 m långt och ca 60-70 m brett område, innefattande vägen till Härlanda tjärn, söder om Robertshöjdsgatan, och området öster därom. Området, som till huvudsaklig del upptar skogsterräng, är obebyggt. I södra delen av området är en parkeringsplats för ca 100 bilar utbyggd.

Förslaget avser att möjliggöra områdets utnyttjande – i skilda delar från norr räknat – för garage, idrottsanläggning och biluppställning. Anläggningarna föreslås från vägen räknat indragna i terrängen, så att en skogsridå, i norra delen 13 m bred och i södra delen 18 m, kvarstår. Från bostadsbebyggelsen i norr är avståndet till närmaste anläggning ca 60 m.

Garageområdet med plats för ca 30 bilar utgör ett komplement till mark med motsvarande användning inom radhusområdet öster om Robertshöjdsgatan och tillgodoser framställda önskemål härom från därvarande egnahemsförening.

Idrottsområdet är i första hand avsett för en ishockeybana och därtill hörande anordningar. Vid planering för utbyggnaden förutsättes närmare utredas huruvida förutsättningar finns även för annan lämplig användning, så att området kan utnyttjas under större del av året.

Det i förslaget upptagna, större området för biluppställning innefattar befintlig parkeringsplats för utflyktstrafiken till Härlanda tjärn och medger att denna ökas till ca 275 bilplatser. Behovet av en utökning är påtagligt, då vägar och närliggande gator nu överbelastas av uppställda bilar vid tider då utflyktstrafiken är stor.

Förslaget utnyttjande av området förutsätter att den befintliga vägen österut mot Svarttjärn omlägges på en kortare sträcka mellan idrotts- och parkeringsanläggningarna. Ett i terrängen befintligt dike norr om nämnda väg förutsättes ersatt med kulvert.

Folke Björck
Stadsplanechef
Folke Skugghall” (GSH 1967:346)

Därefter redovisades i Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar svaren från samrådet. Energiverken hade inget att erinra mot förslaget. Gatunämnden önskade en mindre ändring av höjder inom området men hade i övrigt inget att erinra. Inte heller Vatten- och avloppsnämnden, Polismyndigheten, Idrottsnämnden eller Fastighetsnämnden hade några invändningar.

En något mer kritisk ton hade Skogsnämnden som genom Tore Svensson lämnade sitt svar: ”Intrånget i Delsjöreservatet har motiverats med behov av dels ishockeybana för Björkekärrs IF, dels biluppställningsutrymmen för utflyktstrafiken.
En ishockeybana utan frysanläggning får i Göteborg en mycket kort användningstid. Då därtill kommer, att dessa banor som regel får stå ovårdade och missprydande mellan användningstillfällena, är det angeläget att området kan utnyttjas för annat ändamål under tider då isläggning ej kan påräknas.”

Walter Syrén lämnade ett längre svar där han påpekade att det var olämpligt att bygga garage i området, dessa skulle komma att ligga utan någon insyn från bebyggelse och riskera inbrott nattetid. Även ishockeybanan ansåg sakägaren vara olämpligt placerad och föreslog att den kunde ligga väster om Härlanda tjärn mellan tjärnet och den befintliga vägen i anslutning till den byggnad som fanns där för omklädning. Walter skrev sedan ”Väsentligt för många göteborgare är, att, när de vistas i det klassiska fritidsområdet kring Härlanda tjärn, där uppleva naturens närhet utan att känna kontakten med bebyggelse. Härvid utgör vägen till Svarttjärn/Västra Långvattnet en viktig vandringsled. Genom att ta vårt förslag i beaktande bibehålles den kraftiga trädbarriären mot fritidsområdets infart, vilken idag verkar naturlig och riktig.

Bertil Johannison, boende på Blacktjärnsgatan 5G, framförde invändningar mot bygget av bygget av garage i Delsjöreservatet. Han hävdade att styrelsen inte informerat medlemmarna i samband med att önskemål om att bygga garage framförts till staden. Det fick styrelsen att reagera och ordföranden Jan-Erik Bördal påpekade i en skrivelse att Bertils skrivelse skulle anses som en privat handling och hade intet stöd hos föreningens styrelse.

Stadsbyggnadskontoret sammanfattade synpunkterna och ansåg att Skogsnämndens förslag om att ishockeyplanen skulle kunna användas till andra ändamål var rimlig, det man förespråkade var ytterligare parkeringsplatser när det inte fanns is på planen. När det gällde invändningarna mot ingreppet i området ansåg Stadsbyggnadskontoret att ”kontoret kan ej heller finna att föreslagna anläggningar skulle medföra sådana olägenheter att det finns bärande motiv för ändring av förslaget”. (GSH 1967:346)

Grusplanen 1969, Ur: GT 1969-12-02.

Förslaget ändrades inte utan genomfördes, den nya parkeringen byggdes ut och i december 1969 var även den nya idrottsplatsen klar att börja användas. GT presenterade denna nyhet i en kortare notis. ”Hallå i Björkekärr med omgivning! Om ni väntar på klarsignal för användande av den lilla trivsamma idrottsplatsen strax innan man kommer fram till Härlanda tjärn, så kan vi berätta, att den för användas redan nu. Det är emellertid inte så aktuellt med fotboll förstås och någon is har inte lagts ännu. Men om cirka 14 dagar är det meningen, att anläggningen ska kunna användas för skridskoåkning även efter mörkrets inbrott. Belysningsstolparna har anlänt och eftersom fundamenten med inneliggande ledningar finns inmonterade är resterande arbete kvickt ordnat. Nu gäller det bara om vintern ska bestå, så att man kan spola planen. Om långtidsprognosen för nästa vecka säger, att kylan håller i sig har Idrottsnämnden personal att sätta in omedelbart. Den här lilla trevliga planen som ska användas för seriespel i sjumannafotboll nästa säsong är en idealisk plats för allmänhetens åkning, inte minst för de yngsta.” (GT 1969-12-02)

Den nya planen blev inte någon framgång trots optimismen i GT 1969. Vid några tillfällen har isen spolats och det har spelats fotboll där men jämfört med populariteten hos exempelvis den närbelägna badplatsen och vinterlekarna när naturisen ligger på Härlanda tjärn har planen inte haft någon egentlig betydelse. Tore Svenssons antagande om att platsen riskerade förfall var helt riktig, planen borde aldrig ha fått byggas. Det enda 1967 års beslut lett fram till är att en bit av Delsjöområdet blivit stadsplanerat och en yta blivit parkeringsplats och en annan en tämligen övergiven grusplan som i bästa fall används till reservparkering. Tänk om skogen istället fått stå kvar och markera entrén till Härlanda tjärn, den hade använts av det rörliga friluftslivet på samma sätt som i övriga Delsjöområdet.

Nästan ett naturreservat

När Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2003 presenterade sina förslag till nya naturreservat i Den tätortsnära naturen i Göteborgsregionen, fanns ett utökat reservat i Delsjöområdet med på listan. I förslaget gick det nya naturreservatet i kanten av parkering och grusplan. Själva grusplanen och parkeringen ingick dock inte i det tänkta naturreservatet. Eftersom Göteborg stad är markägare gick förslaget ut på remiss och Länsstyrelsens förslag fick ett blandat mottagande. Park och Naturnämnden, Miljönämnden och Nämnden för Göteborg Vatten liksom dåvarande stadsdelsnämnden Härlanda välkomnade förslaget. Stadsdelsnämnden önskade till och med att reservatet skulle utökas ytterligare och ligga kant i kant med bebyggelsen för att på så sätt säkra områdets framtid. Kulturnämnden tillhörde de som var positiva men önskade en annan form av skydd än ett statligt naturreservat.

Fastighetsnämnden däremot var tveksam och ville göra ändringar, det önskade också Kretsloppsnämnden samt Idrotts- och föreningsnämnden. Lisebergs Gäst AB var också missnöjda liksom Förvaltnings AB Framtiden som framförde den märkliga synpunkten att man gärna ville ha ett naturreservat, bara det gick att bygga där! Byggnadsnämnden var inne på liknande tankar och yrkade också på ett avslag. (Yttrande till kommunstyrelsen över länsstyrelsens förslag till utökning av naturreservat i Delsjöområdet i Göteborgs, Härryda och Mölndals kommuner. 2007-08-15, Dnr 0298/7. Länsstyrelsens föreläggande: Förslag till utökning av naturreservatet Delsjöområdet i Göteborgs, Härryda och Mölndals kommuner. Förslag till beslut. 2007-10-08 Diarienummer 0519/07.)

Riksintresse för friluftslivet

Det blev aldrig någon utökning av naturreservatet. (GP 2007-09-23 ”Politiker säger nej till större Delsjöreservat”) Men området inkluderades inom ett riksintresse för friluftslivet (FO 07), ett skydd som är svårare att tolka vad det egentligen innebär. Men i beskrivningen av vad som kan skada riksintresset anges tydligt att det är exploatering i form av bostadsbebyggelse, permanent eller fritidshusbebyggelse, industrianläggningar och vindkraft.

Riksintressets gränser reviderades och godkändes 2016 men parallellt med detta arbete lämnades det in en ansökan om förprövning angående en ny skola och idrottshall vid Härlanda tjärn som planerades ligga inom gränsen för riksintresset. Detta förslag återkom i december 2016 tillsammans med förslag om bostadsbebyggelse norr om Delsjöområdets gräns.

Ur: Granskningshandling Augusti 2017.

Reaktionen på detta förslag har varit kraftig bland enskilda och bland föreningar. Det finns många frågetecken kring planen som ger intrycket av att vara ett hastverk.

Ur: Granskningshandling Augusti 2017.

Det är intressant att se hur Stadsbyggnadskontoret bemött kritiken och frågorna. ”Kontoret bedömer inte att exploateringen påverkar riksintresset för friluftslivet på ett sådant sätt att det påtagligt skadas. Bedömningen går att läsa i planbeskrivningen under rubriken riksintresse.” (Samrådsredogörelse 2017-08-29 s.6). Stadsbyggnadskontoret hänvisar också till Länsstyrelsen som inte gjort några anmärkningar mot intrånget, vilket också kanske inte är så märkligt då Länsstyrelsen numera tycks ha helt tappat allt intresse för Delsjöområdets framtid – en tragisk förändring, man kanske har man tröttnat på Göteborgs stads motsträvighet till att skydda Delsjöområdet, vilket varit fallet under mer än ett halvt århundrade?

Vad skriver kontoret om riksintresse i planbeskrivningen där bedömningen skall kunna utläsas? ”Stadsbyggnadskontoret gör bedömningen att de värden som definierar riksintresset inte påverkas negativt av planförslaget. Tillgängligheten till friluftsområdet bedöms också kunna öka genom föreslagen detaljplan med utbyggnad av gång- och cykelvägar samt möjliggörande av att trafikera området med kollektivtrafik”. (Granskningshandling Augusti 2017 s.11) Stadsbyggnadskontoret för ett cirkelresonemang, man säger sig göra en bedömning, utan att närmare förklara hur, där man hänvisar till ett annat dokument där det sägs samma sak.

Frågan om hur detta intrång påverkar skyddet för Delsjöområdet i övrigt bemöts med total tystnad från Stadsbyggnadskontorets sida.

Det tyngsta argumentet i planen för intrånget vid Härlanda tjärn är att man ökar tillgängligheten genom att bygga en vändslinga för busstrafik (som tar bort en stor del av den gröna ridå som idag finns mellan väg och parkering). Detta trots att Västtrafik gett svaret ”Angående den vändslinga som är föreslagen och inritad i planförslaget för Robertshöjd i östra Björkekärr så ser Västtrafik i dagsläget inget närliggande behov av att trafikera en sådan”. (Samrådsredogörelse 2017-08-29 s.35) Det halmstrå som Stadsbyggnadskontoret då griper är att Västtrafik talar om att det i framtiden inte är omöjligt med eventuell trafikering av mer lokal karaktär. En sådan finns redan i form av Flexlinjen och kräver inte någon ny vändslinga bör man dock påpeka.

Göteborgs stad har inte framfört ett enda trovärdigt skäl till att överträda den nyligen etablerade gränsen för riksintresset. Det vore önskvärt att politiker, samt Länsstyrelsen, tog sitt ansvar och etablerade ett starkt skydd för det populära Delsjöområdet istället för att ständigt försöka minska dess omfattning. Via denna länk kan du läsa mer om Delsjöområdets gränser och de försök som gjort, men misslyckats, att skydda Delsjöområdet sedan mitten av 1900-talet.

Även om grusplanen ligger på vänster sida av vägen finns ändå en grön rand vid vägen. Om förslaget från staden genomförs ersätts den av en fem våningar hög byggnad. Foto: Per Hallén 2017.

Framtiden för grusplanen

Grusplanen vid Härlanda tjärn är tveklöst en av de mest misslyckade satsningarna i Delsjöområdet, den tillför inte något utan skapar endast lockelsen för de som vill satsa på att exploatera friluftsområdet. Grusplanen borde aldrig ha byggts! Istället för att öka den redan existerande skadan finns dock ett alternativ, satsa på en riktig utveckling av området. Låt naturen återta grusplanen, öppna den lilla bäcken och skapa ytor som välkomnar besökarna som går, cyklar eller kör bil ner mot Härlanda tjärn. Tillsammans med Skatås och Stora Torp är Härlanda tjärn en av de stora entréerna till Delsjöområdet. Där borde finnas en välkomnande grön miljö, inte byggnader i 4-5 våningar eller en grusplan.

Upplevelsen av att motionera på 8:an skulle påtagligt försämras om det låg stora byggnader på denna plats. Ta bort grusplanen och gör om den till en grön entréyta istället. Kanske ett utomhusgym? Kanske lite information för besökarna om möjliga vägval vidare in i Delsjöområdet. Foto: Per Hallén 2017.

Referenser

Delsjön-Härskogenkilen. Upplevelsevärden och biologisk mångfald i en av Göteborgsregionens gröna kilar.

Delsjöreservatet: en utredning för Göteborgs stadskollegium, Gako AB, Göteborg, 1969.

Den tätortsnära naturen i Göteborgsregionen, Göteborg, 2003.

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Göteborgs Posten (GP)

Göteborgs Tidningen (GT)

Handlingar från Göteborgs Stadsbyggnadskontor (länkar i texten)

I Göteborgs Posten den 17 april 1861 fanns en skildring av skaprskyttarnas utflykt till Delsjön. Det är en mycket läsvärd text som förutom militärövningen även ger en bild av dåtidens landskap i Delsjöområdet, från de skogbevuxna delarna vid Stora och Lilla Torp till den kala bergstrakt som dominerade området i övrigt.

Skarpskyttekåren bildades efter brittisk förebild där det skapats kårer för ”folkbeväpning”. Vid stora sammankomster ibland annat London samlades omkring 80 000 skarpskyttar. I Göteborg var kåren mer blygsam och det har hävdats att den första kåren bildades i Göteborg, men det stämmer inte då Varberg, Västerås, Örebro och Helsingborg med flera orter var före. (Ur Dymlings samling, ”Göteborgs frivilliga skarpskyttekår, Göteborgs Hembygdsförbunds arkiv)

”I söndags den 14 d:s kom jag händelsevis att kl. 7 på morgonen passera Gustaf Adolfs torg här i Göteborg, och såg dervid en skara af fullväpnade skarpskyttar utmarschera från öfningslokalen å Börsen. Mitt beslut var genast fattadt att medfölja – eller rättar något beslut behöfde jag ej fatta, ty oemotståndligen drogs jag med af den lifvande anblicken. Företrädd af 5 st. trumpetare och 4 st. trumslagare (alla af kårens egna medlemmar), följde med jemna steg och förträfflig hållning den ungdomliga skaran i sin enkla, men smakfulla uniform. De ännu föga befolkade gatorna återljudade af de taktmessiga stegen, och så snart den lilla truppen hunnit öfver Vallgrafven vid Kungsporten smattrade en marsch ur hornen, hvilken i sin ordning efterföljdes af ten trummarsch. Deremellan uppstämdes af sångarne fyrstämmiga marscher. Afdelningen var således, som du finner, ganska rikt utrustad i musikaliskt afseende, så att marscherna icke behöfde blifva enformiga.

Skarpskytt. Bild ur Dymlings samling, ”Göteborgs frivilliga skarpskyttekår, Göteborgs Hembygdsförbunds arkiv.

Vägen togs förbi de täcka villorna fram mot Örgryte kyrka och förbi densamma till Lilla Torp. Här gjordes halt, och på en vidsträckt äng utbredde sig snart en jägarkedja, som efter hornsignaler än rörde sig framåt, än tillbaka och slutligen med stor skyndsamhet drog sig tillsammans i sluten trupp. Marschen fortsattes, och vid framkomsten till en vacker dal utbredde sig ånyo jägarkedjan, erbjudande för åskådaren en den mest pittoreska tafla. Djupt ned i dalen, der en bäck slingrade sig, var understödstruppen placerad och på båda sidor uppåt de branta skogbeväxta bergafsatserna utbredde sig kedjans båda armar, rörande sig efter trumpetens af ekot återupprepade signaler. Viga som kattor syntes intet hindra skarpskyttarnes frammarsch: gärdesgårdar öfversattes i ett enda hopp, busksnåren måste dela sig för ett ”lågt-böj-af” och gevären blixtrade från klippspets efter klippspets. Snart ljöd dock åter den välbekanta inryckningssignalen med språngmarsch och från bergshöjderna störtade, som unga vårbäckar öfver klippstalper, de båda kedjearmarne ånyo ned i dalen. Och så gick det åter i sluten ordning framåt till dess man uppnådde den idylliska Delsjön, som spegelblank låg der i morgonsolen, på ena sidan omgifven af alldeles kala bergshöjder och på den andra, så som den mest pittoreska motsats, af ett högt skogbeväxt berg, som badade sina fötter i den svala vågen.

På en öppen plats vid skogsbrynet, med fri utsigt öfver sjön, gjordes halt och gevären kopplades. Man var nu vid målet för utfarten och öfver en half mil från staden. Ett mer naturskönt exercisfält än denna öppna plats, kunde man knappast önska sig. ”Hvila”” var kommenderadt; men hvila syntes truppen minst af allt tänka på. Gymnastiska lekar arrangerades genast på ängen, och dervid utfördes rörelser, som kunnat hedra akrobater ex professo. Undertiden svärmade andra omkring på bergssluttningen och återförde som troféer knippor af blå- och hvitsippor samt gageor. Hur dyrköpt en blåsippa kunnat blifva en af de återvändande, kunde man ana, då han i sin ena hand bar en bukett dylika och i den andra en sig ännu vridande grå huggorm med sönderkrossadt hufvud. Äfven sjön måste lemna sin tribut, och med sina visst ej ljumma vågor uppfriska den modige, som vågat en lek med ægirs döttrar.

Delsjön, ca 1890 hämtad från Göteborgs Stadsmuseum, Carlotta.

Efter marschen, exercisen och de nog ansträngande lekarne, manade ändtligen ropet: smörgåsar till någon hvila. Ett förråd af dylika samt öl var medfördt från staden, och den enkla anrättningen syntes smaka de unga krigarne särdeles väl. Sedan man under muntert glam expedierat densamma, slogs ställning och truppen inmarscherade i skogsbrynet. Här bildades fyrkant och uppställning till gudstjenst.

Skön och herrlig var kyrkan. Templets dôme, blidad af trädens kronor, genom hvilka himlahvalfvet här och der nedblickade, uppbars af skogens pelar-rader; på afstånd slog trasten sina underbara drillar och rundtomkring knoppades det unga vårlifvet, en löftesrik bild af Sveriges blifvande nationalförsvar. I fyrkantens midt bildades af trummorna ett sorts altare, vid hvilket predikanten (som för tillfället utgjordes utaf en bland kompanichefterna) tog sin plats. Sedan en psalmvers var afsjungen, upplästes dagens evangelium och en af Wallins utläggningar öfver detsamma. Under djupaste ordning och allvar förättades denna predikan, som slutade med bön och afsjungande af en psalmvers, hvarefter ett Gud bevare konung och fädernesland! Utbringades af befälhafvande officeren.

Sedan truppen derefter marscherat ned framför skogsbrynet och ånyo kopplat gevären, dröjde man ännu någon stund på den vackra platsen, sysselsättande sig med gymnastiska lekar och öfningar, icke försummande att för hemmarschen förse mössor och gevärsmynningar med buketter af blommor och grönt. Slutligen bröt man upp åter mot staden. På hemvägen utfördes ånyo på passande platser tiraljör-exercis, hvilkent slag af öfningar syntes med mycken förkärlek omfattas af deltagarne i utfärden. Det torde också vara detta stridssätt, i hvilket skarpskyttekårernas styrka egentligen skall komma att ligga.

Åter drog sig truppen tillsammans och marscherade vidare. Vid återkomsten till den förr beskrifna dalen började ånyo tiraljör-exercis, och derefter fortsattes marschen till staden, dit den raska skaran, dammig, varm och solbränd, ankom närmare kl. 2 e.m. och hvarest den mottogs af en nästan oöfverskådlig menniskomassa, utlockad af det vackra vårvädret.

Den lilla utflygten var slutad; men min hågkomst af densamma förgår ej så lätt.” (Göteborgs Posten 17 april 1861)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt Museum: Skarpskyttar framför rådhuset Uddevalla 1860-talet-

Göteborgs Posten rapporterar idag att två kvinnor mött en naken man i Delsjöområdet under den gångna veckan. Den första rapporterade händelsen är från den 14:e september, men det är oklart var i det stora området som det hela inträffade. Ingen blev skadad, det var inte heller några försök att fysiskt angripa någon av kvinnorna. Brottet mannen gjort sig skyldig till är sexuellt ofredande och det kan leda till  böter eller fängelse upp till två år.

Har du sett något som kan vara kopplat till dessa händelser är det viktigt att kontakta polisen. Blottare skall inte få lov att härja i Delsjöområdets vackra skog!

Sommaren 1968 öppnades Delsjöarna för badande. (GT 1968-06-03) Innan dess hade vattenverkets regelverk förbjudit allt badande, inklusive fotbad, i sjöarna. Men sommaren 1968 hade tunneln från Göta älv öppnats och sjöarna blev en plats där vattnet lagrades innan det gick vidare till reningsverket i Lackarebäck.

När badförbudet gällde hände det då och då att göteborgare ändå doppade fötterna, och ibland mer än så, i Delsjöarna. Vissa händelser nådde även tidningarnas blad och rubriken ovan ” Utflyktssällskap badade fötterna i Delsjön” kunde läsas i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning  den 25 juni 1941.

”Vattenverket måste skaffa extra polisvakt under helgen

Det har varit klagomål från allmänheten om att Göteborgs vattenreservoar Delsjön inte bevakas under dessa heta sommardagar. En person uppger att han i söndags sett ett utflyktssällskap, som på Delsjöns strand inrättat sig lika bekvämt som om de befunnit sig vid vilken annan sommarsjö som helst. En äldre man och en skara barn sågos sitta med fötterna i vattnet. Den kvinnliga delen av sällskapet diskade och tvättade trasor i sjön. Mindre barn bars ibland ner till sjön för att badas. Någon vakt fanns inte i närheten.

Vid förfrågan hos vattenverket svarar förste ingenjör M. Rybäck att vattenverket omedelbart skall vidtaga åtgärder för att få ordning vid Delsjön.

– Vi kan ju inte gå runt sjön ständigt, men vi har två tillsyningsmän med polismans befogenheter, och de bevakar så stora områden de hinner med. En fullständig vakthållning skulle bli oerhört dyrbar och svårgenomförd. Vi beslutade tillkalla en extra vakt från polisen för midsommardagarna, då mycket folk sökte sig dit ut i värmen.

– Det är egendomligt att inte allmänheten själv är mån om att skydda Delsjön. Det är ju i dess eget intresse att hålla snyggt i det vatten som ledes till stadens hushåll, tycker ingenjör Rybäck.” (Ur: GHT 1941-06-25)

Källor

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)

Göteborgs Tidningen (GT)

Ingenjör M. Rybäck. Foto: GHT